Stockholm – Sida 3 – Johanna Westberg

Om stockholmshäng

december 9, 2014Johanna W

Jag är i Stockholm på kurs och har hängt med den här sköna donnan ikväll! Hela familjen faktiskt, blev bjuden på riktigt god middag och vi tog oss för en gångs skull tid att bara babbla om allt möjligt och bara ca en procent om vår gemensamma baby www.svenskaresebloggar.se

Morgonen började med att jag flög till Bromma och fick supergod ekologisk frukost medan Arlanda tydligen blev bombhotat.
När jag anlände till hotellet var mitt rum redan klart och det var dessutom uppgraderat till executive.

Sedan började kursen med att jag blev igenkänd för första gången nånsin för mitt riktiga jobb!
Instruktör eller bloggare är annars inte helt ovanligt (även om jag inte precis blir stoppad så fort jag går ut.)
Himla bra kurs också, den handlar om arbetsplatsutformning och processen kring det. Roligast i hela världen att få jobba med tycker jag faktiskt att det är att få hjälpa till med människors vardag. Arbetslokaler eller gympa, bring it on bara!

Som sociala media-nördar tog vi förstås en selfie. Eller flera…. Minns ni tiden (och ljudet av blixten) då man fick fyra chanser i en TRÅNG fotoautomat för en relativt stor andel av veckopengen?

Om Yasuragi, japanskt SPA på Hasseludden

november 9, 2014november 9, 2014Johanna W

Jag har spenderat en helg med mina barndomsvänner på Japanskt SPA, vi har tassat runt i frottétofflor och bomullskimono. Vi har firat att vi fyllt 30 år i år och checkade in för övernattning och middag. Bad, varma källor både inomhus och utomhus med utsikt, bastu av olika slag och japansk tvagning med träbalja. Faktiskt ganska likt när jag badar bastu i stugan.
Maten var fantastisk, fyra rätters middag med spännande smaker. Nog var det rätt mycket folk men de lyckades avskärma och på något vis rymdes alla hela tiden utan att det kändes alltför trångt. Jag gick på massage och två pass, tidigt imorse var jag på yoga i utomhusbastu en halvtimme, enkla rörelser men grymt svettigt. Avslutades med dopp i 12-gradig pool utanför. Jag mötte upp de andra för frukost och efter det gick vi på Do-in, en slags självmassage för att öka energiflöden i kroppen. Österländsk tradition men som ändå känns att det passar in i logiskt västerländskt tänkande med blodcirkulation. En alldeles underbar paus och vi har inte haft med mobilerna utan bara umgåtts med varandra. Verkligen efterlängtat och välbehövligt och jag hoppas det inte dröjer tills vi är fyrtio innan nästa gång!

Om Lilla Ego

augusti 31, 2014augusti 31, 2014Johanna W

Vi är hemma i Schweden efter veckan i alperna men eftersom det inte gick några flyg i rätt tid (har äntligen slutat med MacGuyver-anslutningar där jag fått kasta mig halsbrytande genom flygplatsterminaler) så landar vi i Stockholm ett dygn. Jenny som jag hängt med hela veckan hade bokat bord på Lilla Ego i Vasastan som fått bra kritik och är svårt att få bord på. När vi pratade om det på flyget vände sig två okända personer på raden framför sig om och sa ”åååh! Ni kommer inte bli besvikna! Vad avundsjuka vi blir på er som ska få äta där ikväll!”
De hade helt rätt, en otroligt god och ändå rätt prisvärd trerätters med ett gott vin till. Kalasavslutning på veckan!

Inredningen var spartansk men gemytlig
Vi började med ett glas ”fulchampagne”, fantastiskt gott!
Till förrätt åt jag tartar för första gången, underbart gott!

Till huvudrätt åt jag biff. Blir sällan besviken, inte den här gången heller

Till efterrätt jordgubbssorbet med jordgubbar och kolasmulor, fräscht och mumsigt och som vanligt i mitt fall vad gäller efterrätter vad den en specialvariant så den skulle bli mjölkfri, inget som var något problem här!

Om Les Mills & Reebook the project #immersivefitness

augusti 16, 2014augusti 16, 2014Johanna W

Jag bara måste skriva om det här omedelbart så att ni som är i Stockholm och har möjlighet tar chansen imorgon. Les Mills (företaget som ligger bakom olika gruppträningskoncept bl.a. BodyPump) och Reebook har gått ihop och bildat ”the project” och kör nu en världsturné under namnet ”immersive fitness” som ska vara framtidens gruppträning. Svårt att greppa vad det egentligen är, men nu vet jag. Och jag hoppas det är framtidens gruppträning!
En rum med skärm runtom hela salen som projicerar upplevelsen att träna till. Jag testade The Trip vilket är cykel, så som ett spinningpass i en 3D-bio! Och det var inte några vanliga naturscener heller, utan digitalt. Har ni spelat Mario Kart regnbågsbanan? Då vet ni!
Instruktören satt med gruppen med blicken mot skärmen och kolsvart i rummet så bara rösten hördes. Hjälpte till så att upplevelsen och träningen blev så maxad som möjligt och trots att cykeln stod stadigt som en spinningcykel gör så gjorde skärmarna och att vi ställde oss, hukade och lutade om vartannat att det riktigt sög i magen i kurvorna. Grymt häftigt!
Så ni som har chansen, testa imorgon. Ett pass kostar bara 50kr och så bjuder de på dricka och bars efteråt (och så finns det en shop med träningskläder man kan bränna pengar i….) i galärparken på Djurgården. Sen drar de vidare och det är bara hålla tummarna att det återkommer i framtiden.

Om att äntligen få se Manu Chao

augusti 16, 2014Johanna W

Det är kulturfestival i Stockholm och jag prickade av den allra bästa dagen att vara här, två band/artister jag velat se länge, på samma kväll, samma scen till och med.
Vi gick och köpte pizza på Birkastans pizzeria (kategori: stora som familjepizzor och otroligt goda!) och vädret vad fint.
När jag klev ut genom dörren lite sen iväg så öste regnet ner och himlen var helt svart. Skam den som ger sig tänkte jag och gick in och hämtade ett paraply.Väl på Gustav Adolfs torg hade hoffmaestro fått avbryta, hela festivalen var på paus, på grund av åska och blixtar. Så det var en typisk festivalmisär och jag var glad jag hade paraply och om någon vill ha tips på sätt att lära känna nya människor – gå nånstans dit folk är fulla utomhus och det regnar, ställ dig själv i mitten med ett paraply, klart. När åskan dragit förbi kom de igång igen och det blev fart på den lilla skara som stannat och fler började strömma till. Kul se hoffmaestro in action, jag har aldrig lyckats tidigare men det kan definitivt bli fler gånger! Jag tycker det mesta är bra live och att konsert nästan alltid är bra men de är ju kända för att ha just bra livekonserter.
Det som många ändå var där för att se kom efteråt. En ljusshow på UDs fasad som mellanakt (den går med jämna mellanrum hela helgen för den som är nyfiken) var det dags ge plats på scen för Manu Chao.Är det nån artist jag velat se genom tiderna (som faktiskt lever) så är det Manu. Jag har lyssnat oändligt mycket på honom, han står för stora delar av mina spanskakunskaper. Han spelar sällan och inte ofta så stort. Intima konserter helt oannonserade är mer hans grej men trots att han bodde i Barcelona medan jag också bodde där lyckades jag aldrig. Så äntligen.
När han klev på var det som om nån tryckt på en knapp och alla tog ner paraplyerna och började lyssna, sjunga och dansa. Energi på scen och framför, precis som det ska vara. Me gusta la guitarra, me gustas tu. Clandestino. Welcome to Tijuana. Den enda jag saknade var Desaparecido, min favoritlåt, men det var en perfekt spelning.