sammanfattning – Sida 5 – Johanna Westberg

Surf, Waikiki och Alcatraz – v.28 2017

augusti 2, 2017augusti 2, 2017Johanna W

Sista hela veckan på resan gick från Maui tillbaka till Oahu och slutligen tillbaka till San Francisco. Vi tar det i snapshots, såhär några veckor efter hemkomst lagom till att vykorten jag skickat börjar anlända….

Dags för surf! Vi åkte till den fina lilla staden Lahaina igen och testade surf hos en surfskola som startades av en kvinna för många år sedan. Kul att höra om kvinnliga surfare och entreprenörer, det är mest bara Duke och ”the waikiki beachboys” det står om överallt annars. Det var hur kul som helst! Trodde aldrig det skulle gå att ens komma upp på brädan på första försöken men det gick. Vi tog en lektion tillsammans och var efter några uppvärmningsövningar och instruktioner på land ute i nästan två timmar.

Efter surfningen satt vi kvar på stranden och bara njöt av känslan. Vi surfade! Maria hade testat förut massor med gånger men jag och Elisabeth var höga och nyförälskade i sporten. Vi satt kvar och läste ända tills solen gick ner, den går ner så fint på västkusten, sen åt vi supergod fisk på Pa’ia Fishmarket (den i Lahaina) innan vi åkte hem.

Tisdagen blev den första riktigt lugna dagen då vi bara stannade på hotellet. Tanken var att åka upp på berget Haleakala och se soluppgången och sen cykla ner men allt var fullbokat och hos den turoperatör vi till slut hittat plats blev det inte tillräckligt många så den turen blev inställd. Lite surt men det blev bra till slut ändå, väldigt skönt att slippa gå upp mitt i natten.

Vi bodde på ett så mysigt litet hotell mitt i den annars inte så inspirerande hamnbyn. Det hade riktiga mad men-vibbar och jag väntade mig få se Don Draper vilken sekund som helst. Vi hängde vid poolen och badade, läste och solade. Köpte mat på wholefoods på andra sidan gatan, med bilen så amerikanska vi blivit… På eftermiddagen körde vi upp mot Haleakala med bilen istället, ringlande väg med utsikt över hela halva ön och det gick köra ända upp på över 3000 meters höjd! Helt galet! Väl uppe i god tid för att se kratern och utsikten och sedan solnedgången. Det är så högt att det ofta är ovanför molnen och en klar dag kan man se ända till Hawaii the big island. På onsdag har vi resdag igen så vi äter den goda hotellfrukosten och packar ihop, läser en stund vid poolen och åker till flygplatsen. Det tar 10 minuter. Flyget är lika kort som anligt och här flyger vi över Molikai på väg mot Oahu. Kul att se öarna från ovan.Vårt sista hotell för resan slog vi till med lite lyxigare, som vi hittade till billigare pris än det vi först bokat, och bodde i princip på waikiki beach. Otroligt mycket folk så det är som att ligga som packade sillar, speciellt jämfört med andra stränder på öarna. Ändå har det sin charm, det mesta händer där, det är lätt att gå en sväng i butiker eller gå och köpa något att äta eller dricka och gå tillbaka ner. Brevid mig när jag låg och läste medan de andra gick och rekade för hyrbil såg jag plötsligt den starkaste person jag nånsin sett i verkligheten. På två träklossar hävde han sig upp och stod på händer, inte bara sådär lite fladdrigt utan stabilt som en OS-gymnast. Inte nog med att han stod länge, efter en stund började han göra övningar också, föra ner benen mot 90 grader och sen upp igen. Rätt många gånger, innan han sänkte sig långsamt ner igen. Oklart om han var en uttråkad yogi, en surfare so väntade på vågor (surfare sägs vara sjukt vältränade) eller en OS-gymnast.

Vi kunde inte få nog av surfing och eftersom vi fick tag på en hyrbil (läs: rent a wreck framstår som rolls royce hämtade direkt från fabrik i jämförelse) så körde vi upp till north shore igen. Till mysiga Haleiwa där vi tog en till lektion, den här gången av en aktiv proffssurfare (skyallen på instagram). Inte illa. Lite andra tekniktips, alltid bra höra flera olika instruktörer, och det gick lika bra den här gången, men mer folk i vattnet så vi fick uppleva hur det känns att vänta på sin tur bland vågorna. En fotograf satt strategiskt och spanade ut vilka som såg ut att ha provat surf nästan aldrig och som kom från ett rikt land. Mig och Elisabeth med andra ord. Vi kunde såklart inte låta bli, det är kul att ha bilder på det. Jag surfar på north shore på Oahu, Hawaii. Kan ni begripa? Det kan inte jag.

Sista heldagen åkte vi upp en bit på östkusten till Kailua beach. Strax norr om Lanikai som vi var på vår första heldag. Kailua är mest känt för att det utgår massor med aktiviteter därifrån, paddling till två öar, kitesurfing och SUP. Det visade sig vara lite för krångligt och dyrt att hyra för vår smak och vi njöt istället av den fantastiskt fina stranden och ett väldigt varmt Stilla hav. Perfekt avslutning!

Vi körde tillbaka mot Waikiki för att lämna tillbaka hyrbilen men när vi närmade oss såg vi ett svart rökmoln och trafikkaos, när vi kom närmre såg vi att det brann i ett stort höghuskomplex. Fy fasen. Det hus vår taxichaufför från flygplatsen två dagar innan pekat ut som sitt bostadshus, han som älskade Obama och pekade ut var hans farmor bodde. Vi hann med nöd och näppe, samt en slutspurt av mig och Maria till fots före bilen sista hundra metrarna att få lämna tillbaka (parkering är inget lajbans projekt) och sen satt vi på balkongen och följde branden därifrån och via först Honolulus lokaltidning och sen var det även på aftonbladet. Tack och lov kom branden relativt snabbt under någorlunda kontroll så det kändes bättre. Vi svidade om och gick ut på baren top of waikiki för att se fyrverkerierna som är varje fredag kring solnedgångstid ungefär 19:45. Utsikten över Waikiki var minst sagt perfekt, så takbar är även på Hawaii ett bra tips för att få en överblick över stan. Sushi på Doraku efteråt.

På lördagen var det långfrukost på cheeseburger in paradise och sen checka ut och hänga på stranden. Det var kanottävlingar á la fotbollscup för massvis med lag i olika åldrar, med ivrigt hejande familjer och tränare. Kul att se! Vi fick en heldag innan det var dags, mot flygplatsen och tillbaka mot verkligheten. Vi skiljdes åt på Honolulu airport och jag åkte samma väg tillbaka medan de andra hade en annan rutt. Efter en kort natt där jag lyckades sova några timmar trots lite turbulens (stolt!) var jag framme i San Francisco igen. Fick lämna väskan och hänga en stund på hotellet jag skulle bo på och sen bar det av ut på utflykt.

Det blev en låååång dag, men det var jag inställd på så jag drack massor med kaffe och knatade ner mot Fishermans wharf och pirerna igen. Så himla härlig känsla att kunna vägarna lite nu, jag bodde på nästan samma ställe som på ditresan så jag hittade. Älskar också att se städer vakna, det är något speciellt med det!

Vid niotiden tog jag färjan ut till Alcatraz, äntligen fick jag komma mig dit ut och som jag oroat mig för att jag inte skulle komma iväg alls. Det var inte lätt att få turbiljett så jag bokade via usa.se en kombobiljett med Alcatraz och ”en cykeltur med hantverksöl i liten grupp”. Så först njöt jag av the rock och gick runt med deras audiotour i öronen, tog en stunds vila i solen på en bänk och bara njöt av var jag befann mig och att det fina vädret höll i sig (och själva vilan då, den var välbehövlig efter den natten med bara flyg och -3 timmar). Mer om Alcatraz i ett senare inlägg!

Biketuren hade jag fått för mig skulle gå till olika lokala bryggerier men det var det inte alls, det var mer en rundtur på cykel utifrån vad som passade gruppen och vilken guide det var. Det var jag och två amerikanska par, alla från Kalifornien, och så guiden, en kille från San Francisco. Han tog oss med i framförallt SoMa (passar ju mig!) som står för South of Market street. Market Street är en stor gata som går genom en stor del av San Francisco. Det är ett hippt område, det går nog att likna vid söder till exempel, och jag önskar jag hade haft pulsklockan för att se var vi cyklade i efterhand men å andra sidan passade det verkligen inte in med en garmin i det sällskapet. Det var en hipster-cykeltur och vi drack öl på de tre olika barerna vi stannade på. Så nja, ingen garmin och inte gick det att fota från cykeln heller men en kul och minnesvärd eftermiddag var det iallafall, jag får spara den i minnet helt enkelt. Guiden berättade om San Francisco och områdena vi cyklade igenom, bland annat en gata som var avstängd för biltrafik eftersom det var söndag och användes som marknad istället. Vi såg street art och sevärdheter och pubarna var sånna jag aldrig nånsin skulle ha hittat till själv.

Efter dagen var jag helt slut, faktiskt var jag ju det redan på morgonen men en så himla bra dag! Jag satte mig ner på en uteservering jag spanat in på väg till och från hamnen, i det italienska området mellan china town och north beach (typ) och åt en enkel pasta och sen stupade jag i säng och sov från 20.00 till 07.00 dagen därpå. Summa sumarum, återigen en sjukt bra vecka.

Jag såg:

Alcatraz toppade nog faktiskt den här veckans sevärdheter! Men jag såg ju också mig själv och mina kompisar surfa på Hawaii, jag såg ut över hela waikiki och jag såg solen gå ner från Haleakala.

Jag läste:

Jag drog ut på min Kepler-bok för att ha kvar den till planet så jag läste nästan ingenting, lite Runners world jag inte tänkt släpa hem bara.

Jag tänkte:

Jag drömmer nog, den här resan händer inte. Kan jag surfa?? Är jag på andra sidan jorden fortfarande? Känner jag mig hemtam i San Francisco?? Har folk verkligen bott på Alcatraz?!

Jag tränade:

Vi sprang en del också, några korta intervaller på stranden på Maui, superhärligt! Not so härlig träningsvärk i vaderna efteråt dock. En sista tur runt Diamond head på Oahu också, skönt att ha hållit igång även om min fot krånglat en del så jag hoppat över några löppass som de andra kört.

Na’Pali coast, kite och magisk natur– v.27 2017

juli 14, 2017augusti 2, 2017Johanna W

Denna vecka spenderades på öarna Kauai och Maui, ni har redan sett vykort från Kauai och vykort från Maui men vi tar eet lite mer kronologiskt för er som är nyfikna eller som kanske funderar på hur mycket vi gjort på X antal dagar inför egen planering.

Vi flög tidigt på måndagmorgon från Oahu till den mindre ön Kauai. Sjukt smidig flygning, knappt 40 min! Kauai kallas för ”the garden island” eftersom den är så grön och frodig. Direkt vi landade kände vi i luften att den vad varmare och fuktigare. Hämtade ut hyrbilen, inte krångligt men de tog sin tid på sig… vi körde upp till Princeville på norra kusten där vi skulle bo. Vi bokade omfrån Waimea på östkusten strax borr om flygplatsen där vi först tänkt bo efter att ha fått så många frågor med ”ska ni bo på norra eller södra sidan på Kauai?”. Det visade sig vara ett bra val! Inget fel på Waimea, men vi älskade norrkusten!

Vårt boende var en resort eller ett område med lägenheter, vi hyrde via en uthyrningsmarknaden men av en privatperson. Tusen och en regler i stil med ”bränn inte hål i soffan med ett strykjärn”, ett tecken på att Hawaii är USA och att den här lägenhetsägaren måste haft lite otur med sina hyresgäster eller kanske inte borde hyra ut… men fint var det och vi trivdes! Första dagen letade vi rätt på stranden alldeles intill, en riktig doldis nedanför en brant backe ned från området och en bit in genom djungel.

Vi åt i Princeville och jag åt en sjukt god tonfisk med wasabi-aioli!

På tisdag startade vi dagen med intervaller, idylliskt med många ute på morgonmotion på och omkring golfbanan! Det är segt springa i värmen men gick åtminstone bättre än intervallerna förra veckan. Sen kollade vi in Hanalei och käkade god indisk lunch från en food truck innan det var dags för dagens stora, en av resans stora, händelse: flyga helikopter. Vi valde att flyga på just Kauai för att den är så grön och bara ca 20% av ön är tillgänglig via bil. Och för att jurrasic park spelats in där, vilket jag inte hade en aning om.

Jag gruvlängtade och har bara flugit en gång förut och då väldigt kort, nu var det 45 min! Men det gick fint, det var helt magiskt att flyga över bergen och dalarna, det är så dramatisk natur här! Noggrann säkerhetsgenomgången innan och inga ”kolla så nära bergväggen jag kan flyga hehe” som jag oroat mig för. Vi flög från den privata flygplatsen i Princeville, över Jurassic falls, ut över den helt orörda Na’Pali coast, runt nästan hela ön förutom ut till kusten som ändå går att se med bil och tillbaka upp. Heeeelt fantastiskt! Råder alla som åker att försöka spara ihop pengar och boka en tur, ca 2000kr per person (vilket faktiskt är ganska billigt med tanke på tiden, helikopter är svindyrt i Sverige också) och om möjligt, för den på Kauai. Jag har inget att jämföra med och det finns helikopterturer på alla öar men jag tror ändå att naturen på Kauai slår de andra öarna.

Efter helikopterturen åkte vi tillbaka till stranden på Hanalei för att slappade och uppleva lite 4th of july-firande som vi fått tips kunde vara där. Mycket riktigt var det en hel del familjer och kompisgäng som hade med sig grillar på stranden men det var inte mycket mer än så. Förmodligen var det fyrverkerier lite senare men vi åkte hem och köpte takeaway och såg solnedgången från altanen istället.

En anledning till vårt lite lama engagemang i 4th of july var att vi skulle upp tiiiidigt på onsdagmorgon. Dags för den andra bokade aktiviteten på Kauai, båttur längs Na’Pali coast. Det blev en positiv överraskning, minst lika bra som helikoptern! Vi åkte ”rib boat”, en slags stor gummibåt med motor, och satt på kanterna så det blev en häftig känsla (som min rygg protesterade lite mot på kvällen sen men det var inte mer än väntat) och såg delfiner hoppa, havssköldpaddor och sen snorklade vi med en massa fina fiskar. På Kauai är det inte tillåtet att bada med delfinerna, för att inte störa dem, men det är det på andra öar. Jag tycker nog egentligen det är bra, att låta dem vara ifred alltså, men samtidigt vore det ju makalöst häftigt att få simma med en delfin. Jag hade till och från under hela resan samma känsla som jag hade på Galápagos, att jag borde inte egentligen få vara här, jag bara bidrar till exploateringen. Men samtidigt så magiskt, det är en ynnest att ha möjlighet och resa till andra sidan jorden och uppleva naturen och kulturen där.

Superduktig guide och chaufför, de berättade massor med intressant. Efteråt var vi så sjukt trötta att vi inte orkade göra nånting annat än att köra till en beach club som låg på väg tillbaka från Port Allen i söder, Lava lava beach club i Waimea. Tipset kom från en på helikopterfirman. En powernap på stranden och en en burgare ackompanjerad av trubadur och hula hula.

På torsdagen blev det tredje gången gillt på Na’Pali coast då vi vandrade Kalalau trail. Det är en 22 mile lång trail med några avfarter(11 mile enkel väg och det går inte gå ut på andra sidan utan man måste gå tillbaka), och vi såg en av passagerna från båten och den var inte att leka med. Det är inget för varken nybörjare eller höjdrädda, det var fler än en vandringsstav som låg utmed bergväggen som någon tappat. Kanske vid ett möte, för det ryms bara en på stigen just där så får man möte är det bara att backa eller lägga sig ner, så den andra kan gå på en… Den del vi gick var däremot inte så svår, från starten i Ke’e beach via Hanakapi’ai beach där det är livsfarligt att bada p.g.a. undervattensströmmar, till Hanakapi’ai falls.

Tidig start för att slippa värme och folk. Tips: parkera så långt ifrån det går för att komma ut senare på dagen.Det blev ett dopp vid vattenfallet

På torsdagen flög vi över till tredje ön, Maui. Det tog år och dag att få ut hyrbilen men när vi väl fick den så var det ungefär tio minuter till vårt boende. Maui Seaside hotel, ett 70-talskomplex med pool och liten strand, mitt i hamnstaden Kahului. Första stopp blev en food truck med räkor, omnämnd i Lonley Planet som världens bästa. Inte illa.

Det stod även att det var lite kladdigt och minsann, det var både sjukt gott och kladdigt! Vi åt den på stranden som var närmast, vilket var kite beach. Passade på att boka in mig på en lektion, årets försök måste ju göras. Vi prickade av ”First friday” på Maui som verkar vara en återkommande liten gatufest som är i olika byar beroende på vilken fredag det är i ordningen så där åt vi middag och spenderade kvällen till livemusik av lokala förmågor. Supermysigt!

På lördag var det dags för kitelektionen. Bra vore en överdrift, men kul var det att prova och känna på känslan iallafall. Skulle behöva en hel sommar för att lära mig. Maria och Elisabeth åkte iväg och snorklade under tiden och fick äntligen se havssköldpaddor på riktigt nära håll! Kul för alla, och sen sammanstrålade vi igen och åkte till Lahaina och tittade på solnedgången med ungefär lika många turister som på Santorini, förälskade oss i den lilla byn och åt middag på Kimo’s, som påminde om ett av våra nya favoritställen på Waikiki – Duke’s – och det visade sig så småningom att det mycket riktigt var samma ägare. Åt en poke bowl utan att förstå att det var det gjorde jag också. Och ännu en underbar tonfisk med aioli.

Söndagen var utflyktsdag igen, en av Mauis höjdpunkter: Road to Hana. Det är helt enkelt vägen till Hana, nordöstkusten av den östra delen av Maui (googla kartan så ser ni att Maui är liksom en liggande barbapappa i två delar.) Det var svårt att fånga de vindlande vägarna på bild, de var verkligen vindlande. Många ställen att stoppa på och vi stannade i bland annat bambuskog, ett litet vattenfall och för att äta veganglass.

En rolig utflykt att göra, och vi avslutade med ett bad på Koki beach, som nog var vackraste stranden på Maui, innan det var dags att vända hemåt igen. På väg hem åt vi pizza i Paia, eller ”flat bread” som det heter på Hawaii, och jag åt en veganpizza. Guldgruva som mjölkallergiker och helst ekologiskt ätande, mycket på Hawaii är närodlat och ekologiskt och det blir win-win för det importerade är dyrare. Dessutom undviker jag gärna kyckling och kött i överflöd på resa, för att minska riskerna litegrann för att få resemage eller något ännu värre och då är veganskt ett toppenalternativ!