Surf, Waikiki och Alcatraz – v.28 2017

Sista hela veckan på resan gick från Maui tillbaka till Oahu och slutligen tillbaka till San Francisco. Vi tar det i snapshots, såhär några veckor efter hemkomst lagom till att vykorten jag skickat börjar anlända….

Dags för surf! Vi åkte till den fina lilla staden Lahaina igen och testade surf hos en surfskola som startades av en kvinna för många år sedan. Kul att höra om kvinnliga surfare och entreprenörer, det är mest bara Duke och ”the waikiki beachboys” det står om överallt annars. Det var hur kul som helst! Trodde aldrig det skulle gå att ens komma upp på brädan på första försöken men det gick. Vi tog en lektion tillsammans och var efter några uppvärmningsövningar och instruktioner på land ute i nästan två timmar.

Efter surfningen satt vi kvar på stranden och bara njöt av känslan. Vi surfade! Maria hade testat förut massor med gånger men jag och Elisabeth var höga och nyförälskade i sporten. Vi satt kvar och läste ända tills solen gick ner, den går ner så fint på västkusten, sen åt vi supergod fisk på Pa’ia Fishmarket (den i Lahaina) innan vi åkte hem. 

Tisdagen blev den första riktigt lugna dagen då vi bara stannade på hotellet. Tanken var att åka upp på berget Haleakala och se soluppgången och sen cykla ner men allt var fullbokat och hos den turoperatör vi till slut hittat plats blev det inte tillräckligt många så den turen blev inställd. Lite surt men det blev bra till slut ändå, väldigt skönt att slippa gå upp mitt i natten.

Vi bodde på ett så mysigt litet hotell mitt i den annars inte så inspirerande hamnbyn. Det hade riktiga mad men-vibbar och jag väntade mig få se Don Draper vilken sekund som helst. Vi hängde vid poolen och badade, läste och solade. Köpte mat på wholefoods på andra sidan gatan, med bilen så amerikanska vi blivit… På eftermiddagen körde vi upp mot Haleakala med bilen istället, ringlande väg med utsikt över hela halva ön och det gick köra ända upp på över 3000 meters höjd! Helt galet! Väl uppe i god tid för att se kratern och utsikten och sedan solnedgången. Det är så högt att det ofta är ovanför molnen och en klar dag kan man se ända till Hawaii the big island. På onsdag har vi resdag igen så vi äter den goda hotellfrukosten och packar ihop, läser en stund vid poolen och åker till flygplatsen. Det tar 10 minuter. Flyget är lika kort som anligt och här flyger vi över Molikai på väg mot Oahu. Kul att se öarna från ovan.Vårt sista hotell för resan slog vi till med lite lyxigare, som vi hittade till billigare pris än det vi först bokat, och bodde i princip på waikiki beach. Otroligt mycket folk så det är som att ligga som packade sillar, speciellt jämfört med andra stränder på öarna. Ändå har det sin charm, det mesta händer där, det är lätt att gå en sväng i butiker eller gå och köpa något att äta eller dricka och gå tillbaka ner. Brevid mig när jag låg och läste medan de andra gick och rekade för hyrbil såg jag plötsligt den starkaste person jag nånsin sett i verkligheten. På två träklossar hävde han sig upp och stod på händer, inte bara sådär lite fladdrigt utan stabilt som en OS-gymnast. Inte nog med att han stod länge, efter en stund började han göra övningar också, föra ner benen mot 90 grader och sen upp igen. Rätt många gånger, innan han sänkte sig långsamt ner igen. Oklart om han var en uttråkad yogi, en surfare so väntade på vågor (surfare sägs vara sjukt vältränade) eller en OS-gymnast.

Vi kunde inte få nog av surfing och eftersom vi fick tag på en hyrbil (läs: rent a wreck framstår som rolls royce hämtade direkt från fabrik i jämförelse) så körde vi upp till north shore igen. Till mysiga Haleiwa där vi tog en till lektion, den här gången av en aktiv proffssurfare (skyallen på instagram). Inte illa. Lite andra tekniktips, alltid bra höra flera olika instruktörer, och det gick lika bra den här gången, men mer folk i vattnet så vi fick uppleva hur det känns att vänta på sin tur bland vågorna. En fotograf satt strategiskt och spanade ut vilka som såg ut att ha provat surf nästan aldrig och som kom från ett rikt land. Mig och Elisabeth med andra ord. Vi kunde såklart inte låta bli, det är kul att ha bilder på det. Jag surfar på north shore på Oahu, Hawaii. Kan ni begripa? Det kan inte jag. 

Sista heldagen åkte vi upp en bit på östkusten till Kailua beach. Strax norr om Lanikai som vi var på vår första heldag. Kailua är mest känt för att det utgår massor med aktiviteter därifrån, paddling till två öar, kitesurfing och SUP. Det visade sig vara lite för krångligt och dyrt att hyra för vår smak och vi njöt istället av den fantastiskt fina stranden och ett väldigt varmt Stilla hav. Perfekt avslutning!

Vi körde tillbaka mot Waikiki för att lämna tillbaka hyrbilen men när vi närmade oss såg vi ett svart rökmoln och trafikkaos, när vi kom närmre såg vi att det brann i ett stort höghuskomplex. Fy fasen. Det hus vår taxichaufför från flygplatsen två dagar innan pekat ut som sitt bostadshus, han som älskade Obama och pekade ut var hans farmor bodde. Vi hann med nöd och näppe, samt en slutspurt av mig och Maria till fots före bilen sista hundra metrarna att få lämna tillbaka (parkering är inget lajbans projekt) och sen satt vi på balkongen och följde branden därifrån och via först Honolulus lokaltidning och sen var det även på aftonbladet. Tack och lov kom branden relativt snabbt under någorlunda kontroll så det kändes bättre. Vi svidade om och gick ut på baren top of waikiki för att se fyrverkerierna som är varje fredag kring solnedgångstid ungefär 19:45. Utsikten över Waikiki var minst sagt perfekt, så takbar är även på Hawaii ett bra tips för att få en överblick över stan. Sushi på Doraku efteråt.

På lördagen var det långfrukost på cheeseburger in paradise och sen checka ut och hänga på stranden. Det var kanottävlingar á la fotbollscup för massvis med lag i olika åldrar, med ivrigt hejande familjer och tränare. Kul att se! Vi fick en heldag innan det var dags, mot flygplatsen och tillbaka mot verkligheten. Vi skiljdes åt på Honolulu airport och jag åkte samma väg tillbaka medan de andra hade en annan rutt. Efter en kort natt där jag lyckades sova några timmar trots lite turbulens (stolt!) var jag framme i San Francisco igen. Fick lämna väskan och hänga en stund på hotellet jag skulle bo på och sen bar det av ut på utflykt.

Det blev en låååång dag, men det var jag inställd på så jag drack massor med kaffe och knatade ner mot Fishermans wharf och pirerna igen. Så himla härlig känsla att kunna vägarna lite nu, jag bodde på nästan samma ställe som på ditresan så jag hittade. Älskar också att se städer vakna, det är något speciellt med det!

Vid niotiden tog jag färjan ut till Alcatraz, äntligen fick jag komma mig dit ut och som jag oroat mig för att jag inte skulle komma iväg alls. Det var inte lätt att få turbiljett så jag bokade via usa.se en kombobiljett med Alcatraz och ”en cykeltur med hantverksöl i liten grupp”. Så först njöt jag av the rock och gick runt med deras audiotour i öronen, tog en stunds vila i solen på en bänk och bara njöt av var jag befann mig och att det fina vädret höll i sig (och själva vilan då, den var välbehövlig efter den natten med bara flyg och -3 timmar). Mer om Alcatraz i ett senare inlägg!

Biketuren hade jag fått för mig skulle gå till olika lokala bryggerier men det var det inte alls, det var mer en rundtur på cykel utifrån vad som passade gruppen och vilken guide det var. Det var jag och två amerikanska par, alla från Kalifornien, och så guiden, en kille från San Francisco. Han tog oss med i framförallt SoMa (passar ju mig!) som står för South of Market street. Market Street är en stor gata som går genom en stor del av San Francisco. Det är ett hippt område, det går nog att likna vid söder till exempel, och jag önskar jag hade haft pulsklockan för att se var vi cyklade i efterhand men å andra sidan passade det verkligen inte in med en garmin i det sällskapet. Det var en hipster-cykeltur och vi drack öl på de tre olika barerna vi stannade på. Så nja, ingen garmin och inte gick det att fota från cykeln heller men en kul och minnesvärd eftermiddag var det iallafall, jag får spara den i minnet helt enkelt. Guiden berättade om San Francisco och områdena vi cyklade igenom, bland annat en gata som var avstängd för biltrafik eftersom det var söndag och användes som marknad istället. Vi såg street art och sevärdheter och pubarna var sånna jag aldrig nånsin skulle ha hittat till själv.

Efter dagen var jag helt slut, faktiskt var jag ju det redan på morgonen men en så himla bra dag! Jag satte mig ner på en uteservering jag spanat in på väg till och från hamnen, i det italienska området mellan china town och north beach (typ) och åt en enkel pasta och sen stupade jag i säng och sov från 20.00 till 07.00 dagen därpå. Summa sumarum, återigen en sjukt bra vecka.

Jag såg:

Alcatraz toppade nog faktiskt den här veckans sevärdheter! Men jag såg ju också mig själv och mina kompisar surfa på Hawaii, jag såg ut över hela waikiki och jag såg solen gå ner från Haleakala.

Jag läste:

Jag drog ut på min Kepler-bok för att ha kvar den till planet så jag läste nästan ingenting, lite Runners world jag inte tänkt släpa hem bara.

Jag tänkte:

Jag drömmer nog, den här resan händer inte. Kan jag surfa?? Är jag på andra sidan jorden fortfarande? Känner jag mig hemtam i San Francisco?? Har folk verkligen bott på Alcatraz?!

Jag tränade: