Om heli-trail på Kungsleden 


Vi har haft en helt magisk dag idag. Jag har flugit helikopter för första gången och sprungit min kära Kungsleden i strålande sol. Vi tar det från början…

Tur med vädret imorse så vi laddade med gröt på Hemavans Wärdshus och sen åkte vi till Laisaliden till topheli för att bli skjutsade med helikopter upp på fjället. 

Premiärnerver! Hejdå Laisaliden 

Vi flög ganska rakt upp, över Murtstoppen och längs sidan av södra sytertoppen. 

Utsikten! Såg typ ända hem till stugan i AmmarnäsSer ni renarna? Aldrig sett dem så förr. Mäktigt! 

Jag vet inte hur högt vi flög men det kändes rätt lågt och det tyckte jag kändes bra. Häftig och lite läskig känsla köra så nära en bergvägg. Vi svängde av ovanför renvaktarstugan in i syterskalet och där lämnade piloten Oskar av oss.


Fotograferandet började förstås direkt och det kändes verkligen såå kul att få ta upp ett gäng peppade tjejer och visa en av mina favoritplatser i fjällvärlden. Syterskalet visade sig verkligen från sin bästa sida och vi började springa mot Hemavan.


Vi höll ett lugnt tempo, höll ihop gruppen och njöt av utsikten och upplevelsen. 

Såklart drack vi vatten ur fjällbäck!

Viterskalstugan börjar skymta i slutet av skalet.

Vid Viterskalstugan stannade vi och passade på kika in i STF-stugan och hälsa på stugvärden och se hur det ser ut där.Bron över syterbäcken sedd från strax innan Viterskalstugan.

Dass kan vara uppskattat!

Vi tuffade på vidare mot Hemavan, från Viterskalet är det ungefär en mil beroende på vägval närmare byn. Vi siktade på restaurang Björk vid Norrliften och hann precis till toppen av liften innan himlen öppnade sig (vi hade anat det en stund men hoppet är det sista som överger en) i en klassisk fjällskur. Blöta men glada anlände vi till Björk och bytte till torr extratröja och virade in oss i fårskinn och avnjöt en kalasgod lammfärsburgare.
När vi kom tillbaka var det skönt att ha bastu och badtunna att krypa ner i! Resten av eftermiddagen spenderades slappandes innan vi åt middag på Wärdshuset. Mat smakar alltid bättre efter en dag ute men kvällens fisk och bouleabaisse med rökt aioli var något alldeles extra. Somnar nu gott och när vi vaknar ska jag få väcka igång gänget med lite yoga före frukost, sen väntar en cykeltur. 

Om dagen då planeringsdag och sommardag sammanföll

Hur tur får en ha?! Det här var min arbetsplats idag! Vi hade vår årliga planeringsdag och prickar av en sommardag utan dess like. Pendlat mellan Powerpoints i konferensrum med svårslagen utsikt och gruppdiskussioner ute på bryggan och bonnbrännan är ett faktum. Kvarkenfisk som är mest känt för maten har även litet konferensrum. Har bara varit där en gång förut men då regnade det och jag minns inte om jag var så imponerad av maten (kanske!), har för mig att de inte var så på alerten med allergialternativ då men idag var det iallafall supergott och inga problem med mjölkfritt. Rekommenderas i whiteguide tydligen, synd bara att vägen är BEDRÖVLIG just nu pga vägbygge hela vägen från man svänger av i täfteå och just idag värst längst ut. 

Om tapas i Madrid

Vi äter tapas så det står härliga till. Båda middagarna har blivit tapas och det finns såklart bättre och sämre, dyrare och billigare men generellt är det ändå oftast gott. Madrid är mycket bättre på tapas än Barcelona, där kulturen inte alls är lika stor. Bästa ställena som rekommenderas är torget Santa Ana och en gata som heter calle cava baja. Jag har varit kring Santa Ana förut och det är jättemysigt så dit gick vi första kvällen. Igår gick vi till calle cava baja och det var knökfullt med folk så vi vandrade vidare och vidare, fram och tillbaka men till sist bestämde vi oss att vi ville till något av ställena där och knökade in oss bäst det gick. Här är det inget konstigt att stå och dricka öl och äta tapas så det här med bord och vita dukar är inget att ta för givet. Vi fick ett barbord i ett hörn på Esteban, och från och med där var den här resan värd alla steg vi vandrat (35000 bara den dagen!). Massor med gott och vi plockade, delade, drack och pratade precis som det ska vara. 

Om kvarterskrogar

  

Idag blev det lunch på pub rött på Berghem. Jag och kollegorna går dit då och då och de har riktigt bra mat, idag åt jag thaigryta. Vi konstaterade som vanligt att det är så himla mysigt med just kvarterskrogar, men de verkar vara ett utdöende släkte. 

Hur ser det ut i resten av Sverige? Det känns som ett fenomen en ofta hittar på resor men då är en ju å andra sidan ute på jakt efter mat jämt. Här hemma är det sällan en lyxar till det (räknas det ens som lyxigt?) och stannar kvar på pizzerian och äter istället för take away. Men visst har de väl en viss charm de där små haken? 

Om vietnameiskt 

     Igårkväll blev det vietnamesiskt i Vasastan. Det var premiär för mig och jag såg framemot det eftersom jag gillar asiatisk mat nästan jämt. Restaurangen heter Minh Mat och serverar husmanskost från Vietnam. Alla ingredienser är väl utvalda och de lyfter fram allt som är ekologiskt, MSC-märkt fisk, närproducerat kött och så vidare. Me like! 

  Mysig inredning och stämning i en ganska liten lokal. Till förrätt delade vi på några varianter av sommarrullar, fantastiskt goda!

  Till huvudrätt åt jag en rätt som hette ”Cha ca la vong” och enligt menyn var en av tio rätter man bör ha ätit innan man dör. Den bestod av friterad hajmal, en vit fisk, blandat med nudlar och knusta räkchips med en sås man skulle hälla över. Jättegott men kanske inte på min tio i topp av maträtter i hela världen. Kvällen avslutades med en piscosour på baren Erlands som ligger nästan intill. Sextiotalsinredning och stimmig hipsterstämning men som ändå verkade locka lite olika målgrupper där inte alla var tjugo och klädda som i madmen. Mumsiga drinkar!