Om att jobba lite varstans

DSC_7884.JPG

Jag har förmånen att kunna jobba lite varstans. Det skulle gå att jobba jämt och ständigt, men det går också att få till det riktigt perfekt för sig själv. Som att när jag vet att jag har en heldag med möten på konstnärligt campus passa på att börja dagen med yoga på iksu plus och istället för att cykla till kontoret ha med sig en frukostmacka och kaffe och kura ihop sig i omklädningsrummet och kolla mejlen i 20 minuter före mötena. Och efter hela långa dagen med möten sedan kunna summera allting och planera upp resten hemma. Utan att det blir som att jobba över utan som i att spara massor med tid, för att jag just idag inte behövde cyklade upp på campus eftersom det inte var där jag behövdes. Extra tur när det just idag bestämde sig för att bli plusgrader, regn och halka igen…

Jag är fortfarande galet sliten sedan i söndags men firar helgens prestation i skidspåret som räckte till seedning genom att fika kladdkaka vid middagstid och sen ta en promenad i mitt skalställ jag har impulsshoppat (dock efter många års funderande) på utebutikens outlet innan jag ska laga carbonara till middag och se klart Homeland säsong 1.

Om att fira med glass

Så är den här, påskledigheten. Nästan iallafall, jag skickar nog några mejl från bilen imorgon eller så men sen blir det utandning i fjällen. Har så mycket att vara glad och tacksam för idag:

  • Igår var det slask men idag är det barmark igen och jag cyklade räserfort hem från jobbet
  • Det är ljust på kvällen
  • Jag är pigg på kvällen
  • Vi har tagit sjumilakliv i ett stort projekt på jobbet
  • Jag klarade hemtentan i nationalekonomi

Det firar jag med glass i stora lass, med banan, chokladsås och salta jordnötter!

Om att glömma bort restips

Johanna Westberg santorini

Alltså så irriterande. Jag har en MILJON gamla visitkort, kvitton, mobilbilder och broschyrer från överallt i världen för att komma ihåg allt jag varit på och som jag tänker att det kanske jag vill tipsa nån om någongång. Nu letar jag efter restaurangen i Fira på Santorini där vi åt första kvällen, rödrutiga dukar, otroligt god men prisvärd mat, klassiskt grekiskt utbud, världens brantaste trapp upp till övervåningen och magisk utsikt över havet och solnedgången. Nån som känner igen? Håller som bäst på att städa i den resminneslådan (även känd som ”tar tag i sen-lådan”) och kan inte för mitt liv hitta det. Inte någonstans. Just det här som av alla gamla skrynkliga lappar faktiskt var ett väldigt bra tips. Trevlig kväll med god mat och blåst i håret hade vi iallafall! Ibland kanske man faktiskt inte behöver komma ihåg exakt allting.

Om att fylla 30 år

20140106-010005.jpg
TACK för alla gratulationer. De värmer ända till Amsterdam. Extra tacksam är jag förstås till de finaste som är här och firar och har gjort min stora, till viss del gruvsamma, födelsedag makalöst bra. Faktiskt började vi firandet redan igårkväll med en 9-rättersmeny, och idag har det fortsatt med presenter på morgonen (perfekta saker som en krok som ser ut som mig och fina örhängen), croissant till frukost, strosande och kramande och många sms och hälsningar från, jag skojar inte, hela världen. Och Richard Sjöberg från podtkodmiljonären har ringt (typiskt för honom så svarade jag inte eftersom det kan bli så dyrt när man är utomlands)
Kaffe, våffla med choklad till mellis (definitivt värt tablett och risk för magknip), bubbel, kaffe, mer strosande och shopping och second hand-shopping.
Avslutningsvis ännu en god middag på en ball restaurang.
Och till alla er som inte är här, framförallt ni som verkligen firat mig innan bara för att jag inte ville vara hemma på rätt dag, ni är bara bäst.
Tack.

20140106-010814.jpg

20140106-010841.jpg

20140106-011003.jpg

20140106-011023.jpg

20140106-011034.jpg

20140106-011131.jpg

Om internationella kvinnodagen

Imorse när jag kom tillbaka till jobbet efter ett möte kom min kollega med den här till mig. ”Grattis Johanna på internationella kvinnodagen!”. Vi fick alla var sin ask sån här fin choklad, alla tjejer på vårt kontor. Han är vår näst nyaste kollega och under mina fyra år jag jobbat har det knappt ens uppmärksammats att det är en internationell kvinnodag. Senast jag blev uppriktigt grattad var 2009 av min värdlillebror Juán i Ecuador, vilket i sin tur var första gången någonsin (jag skrev om det här). Min kollega idag kommer inte heller från Sverige ursprungligen. Han har bara varit hos oss sedan efter sommarsemestern, han har fortfarande utmaningar med svenska språket, han har inte varit med på någon bolagsresa, vi har inte ens haft någon teambuilding sedan han började. Ändå tar han sig tid och råd och ger var och en utav oss en present idag. Jag blev så rörd att jag knappt visste hur jag skulle tacka.

Om de svenska killarna skämdes? Ja, en del. Vi har olika traditioner och det är alltid lite av en smaksak huruvida man tycker denna dag ska uppmärksammas som något positivt, om det verkligen är ”grattis”, om den verkligen behövs, etc. (och att det borde finnas en mansdag, vilket det faktiskt gör). Och Sverige är jämställt, det går inte ens att jämföra med det land min kollega kommer ifrån. Det är inte längre ens ett eget land. Men ändå efter kl. 15.52 varje dag jobbar alla kvinnor gratis. I Sverige.

Inte grattis, GRATIS.