Om kvinnorna i mitt liv 

Tågluff 2005 (5).JPGInternationella kvinnodagen. En snabb blick genom telefon och blogginlägg sköljde som en våg av tacksamhet hur galet många bra kvinnor jag har i mitt liv. Starka, snygga, snälla, omtänksamma, roliga, snabba, hittepåiga, matlagande, dansande, skidåkande, kramande, resande, yogande, fjällälskande, tränande. Det är så många, några väldigt nära, andra närmare förr, några säkert ännu närmare i framtiden. Inte minst min släkt är fylld av starka kvinnor, mamma, mostrar och kusiner och starka tjejer i generationen under mig. Den kanske starkast lysande förebilden lämnade oss för en dryg månad sedan och jag saknar henne så ofantligt, men ännu mer tacksam är jag över allt hon lämnat efter sig.

Jag tänker fira internationella kvinnodagen med att ta en träningsfri dag, skruva upp en hylla som jag snickrat själv och äta chokladbollar med extra gott samvete. Som ett litet manifest till att ingen kvinna borde behöva känna sig negativt beroende av någon för att klara sig, eller bry sig om sin kropp för att någon annan, typ samhället, tycker något.

Och ni alla kvinnor i mitt liv, ingen nämnd ingen glömd, ni är fan bäst.

 

 


Om internationella kvinnodagen

Imorse när jag kom tillbaka till jobbet efter ett möte kom min kollega med den här till mig. ”Grattis Johanna på internationella kvinnodagen!”. Vi fick alla var sin ask sån här fin choklad, alla tjejer på vårt kontor. Han är vår näst nyaste kollega och under mina fyra år jag jobbat har det knappt ens uppmärksammats att det är en internationell kvinnodag. Senast jag blev uppriktigt grattad var 2009 av min värdlillebror Juán i Ecuador, vilket i sin tur var första gången någonsin (jag skrev om det här). Min kollega idag kommer inte heller från Sverige ursprungligen. Han har bara varit hos oss sedan efter sommarsemestern, han har fortfarande utmaningar med svenska språket, han har inte varit med på någon bolagsresa, vi har inte ens haft någon teambuilding sedan han började. Ändå tar han sig tid och råd och ger var och en utav oss en present idag. Jag blev så rörd att jag knappt visste hur jag skulle tacka.

Om de svenska killarna skämdes? Ja, en del. Vi har olika traditioner och det är alltid lite av en smaksak huruvida man tycker denna dag ska uppmärksammas som något positivt, om det verkligen är ”grattis”, om den verkligen behövs, etc. (och att det borde finnas en mansdag, vilket det faktiskt gör). Och Sverige är jämställt, det går inte ens att jämföra med det land min kollega kommer ifrån. Det är inte längre ens ett eget land. Men ändå efter kl. 15.52 varje dag jobbar alla kvinnor gratis. I Sverige.

Inte grattis, GRATIS.

(Today I’m wearing this) Dress no. 26

En sån dag.
Först så hände en oväntad grej på jobbet.
Sen var jag bjuden på middag hit

20111026-210437.jpg
Det var precis vad jag behövde efter det.

Aldrig varit här, så det var väl på tiden.
Lika lyxigt som oväntat för en oförberedd.
Tur jag tog finklänningen imorse, visste att den skulle komma till pass. Kom fram en kvinna och berömde den!
Det var landshövdingen.

20111026-210651.jpg

Love doesn’t need handles

I tisdags och nästan alla tisdagar och många andra mornar också, är jag på träna och tränar. Och jag blir lika glad varje gång. Och mest glad för att komma in i ett rum, ibland nån minut sent t.o.m. och mötas av ett glatt ”Gomorron Johanna” och få vara med.

Min peppigaste bild, och den sitter över hela väggen i nya salen

Och på samma sätt som den här bilden är vettig och peppande men också tabu i dagens ”du är fin som du är (men du måste äta RÄTT, röra dig, helst göra en klassiker, ta hand om allt och alla men få inte för mycket muskler för det är ju inte snyggt på tjejer)”

Ärligt talat, hur många av oss ligger i riskzonen för att bli FÖR muskulösa!? Ens så att det syns? Eller övertränade och försumma jobb och familj p.g.a. det? Inte många. Det är bara en dålig ursäkt (törs jag säga bland de som inte tränar så ofta och uppenbarligen inte känner till anatomi, träningslära, hur många timmar som ligger bakom Carolina Klüft m.m.) till att inte träna.

Ja, man ska vara nöjd med sig själv. Men man ska må bra och man ska göra det man gillar. Och motivera sig med det som motiverar en. Vill man bli fit av att träna så tuta och kör tycker jag. Mycket, mycket hellre det än testa nån diet. Eller att inte vara nöjd med sig själv.

Det är det snyggaste jag vet med starka tjejer. På insidan och på utsidan.

Good girls don’t make great women

La en order hos avanna.se i måndags, fina tygkassar coming home.

Älskar det här citatet illustrerat av Avanna (Anna Larsson)

Men ändå.  Vad är det som definierar väluppfostrad? Och make history?

Hur man än gör blir det ju till historia, det går att se det både positivt och negativt. Har en lapp på min dörr jag ser varje morgon innan jag går ut genom den med texten ”Idag är det upp till mig!”

Men sant är att vi tjejer ofta är för snälla. Jo, faktiskt. Blir man för snäll försvinner man in i väggen, som Lussi i den här boken:

Så hur ska den här dagen bli? Dålig? Vanlig? Bra ? Historisk?

Let’s make some history.