Etikett: Ammarnäs

Om att tröttna på att åka buss

Johanna W

Jag tänkte att om jag bara tar mig till bussen på lördagmorgon så kan jag somna om sen, och såg en film och fortsatte sen pyssla en stund till.
Efter tio minuter och nästan ha slumrat till helt börjar det skaka och guppa. Och sen slutar det aldrig.
Väg E12 och 363 måste ha Sveriges sämsta underhållsplan. Efter protester på väglaget för nåra år sedan framkom det att ingenting finns budgeterat förrän 2021. Tidigast.
Ändå är det ständigt stora delar grusat på grund av vägbygge. Får man gissa, för några byggarbetare ser man sällan.
På sommaren alltså. På vintern märks det ju inte. Så med förmodligen ett av Europa kortaste fönster för vägombyggnationer blev jag plötsligt väldigt tacksam för snön ändå. Paradoxalt nog.
För att citera mig själv på Twitter lär jag ha sagt saker som att det finns ingenting som gör mig så bitter som en guppig bussresa, så bra har jag det.
Vid chaufförsbytet i Lycksele hör jag chaffisen säga ”ja till Ammanäs är det långt, speciellt med så gropig väg. Efter Sorsele är det en mardröm att köra”
Lägg till Murphys medverkan till att efter åratal ha varit misslagom och långtråkig väntetimme i Sorsele är det numera, när mormor flyttat till ca fem minuters gångväg från busstationen: 10 minuter.
Vid blattnicksele sedan jag hade spillt kaffe, inte fått i mig smörgåsen och börjat må ganska illa fick jag meddelande från kusinvitamin i Sorsele med ett förslag. Jag hoppade av.

Det blev en helt underbar eftermiddag med en efterlängtad tupplur (nej jag kunde faktiskt inte sova en blund på bussj*len som den så ofta får kallas tills jag kommit fram till min favoritdestination på jorden och raskt insett det var värt omaket) lunch utomhus från favoriten thaivagnen och sen ett överraskningsbesök hos kära momme.

20130831-200416.jpg
Hon hade så långtråkigt att hon just tänkt vila en stund men så dök jag upp och fick rå om henne alldeles själv en ganska lång stund innan det kom ett till meddelande: vi sätter på kaffe om ni vill komma.
-”Har du bil?” frågar momme.
-”Nej men jag kan ju skjutsa dig i rullstolen, det är ju så fint väder”
-”Okej!”

Mer pigg på utflykter (eller som hon säger ”hålligång”), tacksam för besök, positiv till livets upp- och nergångar och snabbrustad för äventyr får man leta efter.

20130831-200625.jpg

Om sommar och semester

Johanna W

20130728-222342.jpg
Jag har haft en så bra sommar och semester med allt som hör därtill plus vackert väder i en vecka nu. Alla förutom lillebror i Ammarnäs, härliga löpturer, flotteturer, utomhusjobb, massor med bad äntligen, bastu, fika, bakning, Umeå fotbollsfestival och brunbränt skinn. Jag har en dag imorgon att smälta allt, sen känns det helt okej att börja jobba. Många minnen är laddade att tas fram under kalla, mörka vintern.

20130728-222805.jpg

Om trötta fötter

Johanna W

Vi kom tillbaka igår, jag och min trogne följeslagare på fjällvandringen. 8 mil trötta fötter och tassar senare så känns det helt overkligt att vi har varit ute i sex dagar. Först kändes tiden oändlig, sedan kom lunken, sedan ville vi inte gå hem. Jag måste dock erkänna att det var skönt basta i lugn och ro (har bastat i två av fjällstugorna men på nålar för att någon fler hund skulle komma in i stugan till nån som var själv och skrämma en som inte tycker det är så kul att bli lämnad själv på okänd terräng), sova i sängkläder och vakna och höra regnet mot plåttaket och veta att vi inte behöver gå ut.

Jag hade funderat på att springa fjällmarschen idag, dålig tajming men har gått och fantiserat om hur härligt det vore att få springa av sig lite utan packning på ryggen och hund runt midjan. Satte upp två villkor: Jag springer om det är fint väder (vilket var prognosen) och jag är pigg i benen. Så är icket fallet. Varken eller.

Trötta fötter ska vilas och luftas

Bilder har jag tagit, många. En del kunde blivit bättre med en bättre kamera, andra utan någon som instiktivt vill skrämma fåglarna och vilken sekund som helst kan rycka undan hela fotografen med kopplet, men det får bli en annan gång. En reseskildring, modell berättelse, har börjat ta form i mitt huvud medan fötterna lunkat på så jag tänker se om den går att omsätta i skrift nu när jag äntligen vaknat tidigt (läs: fjällstugetid) och sitter med regnets smattrande och nybryggt kaffe, fylld av tankar men ett lugn i kroppen som jag längtat och sökt efter.

Strand Tärnasjön

Hitta hunden

Den mest magiska toppen i Ammarfjällen, Sulåive. Och idylliska renar.

Lite tips om packning och att gå med hund tänkte jag lägga upp så småningom, om inte annat för min egen skull för detta är inte sista gången. Vi fick mersmak. Och bästa kompisen Nova var ju inte med, vi måste visa henne alla bra bäckar att dricka i, bästa buskarna att nosa efter fåglar, hur man går över en hängbro när det blåser, hur man ligger fint på en hundfilt i stugorna och bjuda på köttbullar i gräddsås sista kvällen.

Portionsförpackningar är inte helt tokigt att släpa!

En av alla hängbroar över tärnasjöns delta

Om en filmfestival far far away

Johanna W

Igårkväll var jag på andra halvan av andra dagens filmfestival i Ammarnäs. Det är dokumentärfilmaren Johan Palmgren som dragit ihop en festival med två hela dagars riktigt bra dokumentärfilmer, bara för att han älskar Ammarnäs och han älskar film.
Jag kom i precis lagom tid för att se blådårar 2 en film om Malmö FF som jag tror jag har sett åtminstone delar av den första blådårar. Någon hade nämnt Zlatan, och jag vet ju hans historia men det var en glad överraskning att filmen hade lyckats fånga precis då han slog igenom. Vilken saga, och otroligt ödmjuk och öppen var han i filmen, något som offsides VD i eftersnacket på filmen sa var precis då, just därefter då filmen slutar då Malmö är tillbaka i allsvenskan och Zlatan blir proffs i Ajax stängdes all denna öppenhet.
Intressanta diskussioner om fotbolls-VM i Brasilien, hur fotboll som sport kan bidra på så många sätt och om varför fotbollslandslaget är mer slutet än tre kronor.

20130713-230339.jpg
En paus och jag tog en hamburgaretallrik och en öl på Ammarnäsgårdens terass och hann inte sitta länge förrän bordsgrannarna började surra vandringsleder, internetuppkoppling, turismens utveckling och hur vackert här är. Stolt berättade jag att det är min morfar som ligger bakom trycket på tygkassarna som alla som löst biljett till filmfestivalen fick. De visste förstås vem han var och berättade att de sett Ammarnäs bästa stuga, en borta hos oss. Jag anade, men frågade vilken, ”den nere bland björkarna, med utsikt över raningarna, ån och fjället”
Jag vet, vi har en av världens absolut vackraste utsikter från vår altan.

20130713-230209.jpg
Mamma anslöt och vi såg två kortfilmer där framförallt en fnissig tonårshistoria om två bästisar som åkerbruk Berlin för att se Tokio Hotel på Madame Tussauds lämnade fint intryck.
Slutligen visades en film av arrangören själv som var utom tävlan/omröstning.
En långfilm om en familj från Pakistan som flyttade till Sverige, Familjen Persson i främmande land. Helt fantastiskt fin film, otroligt varm och lämnade en magkänsla som möjligen kan liknas vid en oväntad vänskap. Den kommer på bio i höst så den rekommenderas varmt!

Om att ha påsklov

Johanna W

Den här bilden sammanfattar egentligen allt det innebär att ha påsklov, och som jag haft. För fort har tiden gått som vanligt men vi har ändå hunnit med att ha hem momme, påskfest, korvbuffé, skoterkörning, bastu, grekisk fest, 50-årskalas, pimplat, påskkärringrännet (för första gången hejaklack tack vare obefintliga lungor efter sjukperioden) och en hel del fika och mys. Och det bästa av allt är att jag ska stanna kvar. En del pyssel och småjobb, men i huvudsak fortsatt påsklov. Surfar Net1 numera så kan glatt blogga imorgon igen, och jag kan avslöja att då har jag en nyhet. En nyhet som var för bra för att gå ut med idag, det är nämligen inget skämt. Stay tuned.