Drömmen om den perfekta cafébaren

Johanna W

Ibland fantiserar jag om att öppna café. Den skulle vara precis som jag ville. Risken att någon snor denna affärsidé antas vara minimal eftersom det isåfall redan skulle funnits i Umeå. Och ingen blir gladare än jag om den helt plötsligt finns, eftersom jag då kan ägna mig åt att dricka kaffe och ladda själen och energin där.

Jag saknar de små barerna och caféerna som finns utomlands. Det ska bara vara några få bord, färgglad inredning, udda stolar, foton från mina resor på väggarna och lite lokal konst till försäljning och ha öppet från ca 14-23 varje dag och kanske lite tidigare och senare på lördagar. Tanken är inte att man ska sitta där förevigt, eller inta någon stor måltid eller avancerad baristakaffekonst. Det ska vara så långt som möjligt närodlat, ekologiskt och helt mjölkfritt, finnas alternativ för veganer och gluten- soja och nötallergiker och definitivt bara kravmärkt fairtrade kaffe. Djungeln bland ”hållbart” ”miljövänligt” ”livscykel” ”transporter” osv. ska på riktigt vara genomtänkt och inte bara ord. Skulle krävas en riktigt bra kaffeleverantör, det är ett som är säkert. Övriga leverantörer skulle kunna vara i stort sett bara lokala eller åtminstone Svenska. Globala samarbeten – gärna, men fokus på lokalt. Bröd och enkla bakverk från lokal bagare och mackor enkla och iordninggjorda senast samma dag så de är färska.

Senare på kvällen kunde det också finnas öl och vin. Saknar ställen där det går att gå ut ett sällskap och en tar en kaffe, en annan en öl och en tredje en smoothie. Ibland vill man faktiskt ha det samtidigt. Och vill man dricka te ska det vara goda örtteer och liknande, man ska inte behöva straffas med Lipton påste bara för att man inte dricker caffe latte macchiato coffeinato barista espeziale.

Sojalatte ska inte kosta extra. Gratis wi-fi såklart. Papperstidningar, men inte så många att det blir slösigt. Lite arabicaplantor som blommor. Schysst musik som den som jobbar just då får välja.

Har jag glömt något?

 

Raw Comedy Club turnépremiär

Johanna W

Varit på premiären av turnén med Raw Comedy Club.

Skrattfest till tårar och för mig nästan helt nya komiker. Måste jag välja nåt så är det tolkningen av en nattklubb med axis of awesome från Australien (kanske mest kända för deras youtube-hit 4 chords).  Obeskrivligt genialt, enkelt och träffande. Puh, träningsvärk i magen imorrn är att vänta. Stort tack till de som dragit igång turnén och såg till att den kom till Norrland!

Intervjuer från Umeå inför kvällen HÄR

A Hard Rain’s A-Gonna Fall

Johanna W

SEE Västerbottens hållbarhetsvecka är igång och idag var jag på konferens ”Hard Rain – Whole earth. Our headlong collision with nature”

Hållbarhet känns ofta både självklart och uttjatat så det var en otroligt positiv överraskning hur fantastiskt bra ordnad denna dag var. Dagen inleddes med en gripande föreläsning av Mark Edwards som skapat filmen med Dylans låt ”A hard rain’s a-gonna fall”. Vackrare och mer gripande och träffsäkert får man leta efter. Se den HÄR (och jag rekommenderar det verkligen!)

Dagen fortsatte med korta presentationer av intressanta deltagare (som alla var vana att prata engelska! Vilja och våga går ofta före uttal, men ack så skönt det är att lyssna till duktiga föreläsare), djupa, viktiga frågeställningar, information om projekt, uppmuntran och fakta från olika branscher och sidor av världen, otroligt kompetenta och erfarna deltagare, summerat i paneldiskussioner och det hela utan svenskt fikaavbrott utan istället afrikansk dans.

Vi fick diskutera frågorna vad vi skulle ta med oss respektive inte ta med oss in i nästa/en ny värld om vi stod inför en radikal förändring imorgon och vad vi personligen skulle ta med oss. Det är stora frågor och jag är lämnad ännu mindre oberörd än tidigare.  Det finns många aspekter, många lösningar, många problem på vägen, men som någon på scen betonade idag: Vi måste fokusera på lösningarna.

Själv tänker jag fortsätta/börja om med ShopStop. Som med dieter tror jag inte på att det räcker med ”tre månader” som en på scen lovade idag, eller med det år jag själv redan gjort (2011). Det krävs en förändring men jag tror inte på regler eller utsatt tid, eller att aldrig köpa något mer, det handlar om en inställning och jag tycker inte ens det är en uppoffring, det är en möjlighet.

Har man kunskap och möjlighet är man skyldig att försöka förändra och förbättra, för alla. Jag kunde inte hålla med mer. Vi har inte ärvt jorden av våra förfäder, vi har lånat den av våra barn.

Tips på små saker man kan göra: ”en miljon små steg”

Gränslandet sensommar

Johanna W

Hösten är här, utan tvekan. Än dock bara som en krispig luft som får en att vilja suga ut det sista av solstrålarna, men samtidigt känns det okej att börja vilja tända värmeljus, peppa inför mysiga vinterkvällar, dricka lite te och varva ner efter sommaren. Frysen är fylld med blåbär och fisk, och snart är det dags att skörda kolonilotten också. Pärgrävning i stugan i helgen och jag längtar så det gör ont i magen, men behövde verkligen en hemmahelg.

För att stilla Ammarnäsabstinensen och få utlopp för fylla-frysen-viljan bakade vi kakun igår, kan inte beskrivas annat än att det är världens godaste bröd. Garanterat i lika många varianter och recept som det finns kvinnor i fjälltrakterna (och kanske några män, bröd verkar ju vara något av hushållssysslorna som kan upphöjas till manlig utmaning och status). Kan stolt säga att efter några omgångar har jag hittat ”mitt” recept. Förfinat någon annans förstås. Lyckligt sammanträffande gör att vatten istället för mjölk/fil är det som gör dem till sega och inte mjuka, och jag som älskar sega.

Efter bak hela förmiddagen och födelsedagslunch och -fika hos farmor hela eftermiddagen hade jag en lugn kväll, plockade in en del av sommaren och kokade soppa på färskpotatis, broccoli (inte den egna, men vi har faktiskt) och vitlök och mumsade så mycket bröd att det kom ut genom öronen.

notera det sydamerikanska tillägget med popcorn i soppan – mums!

Det handlar inte om mig

Johanna W

Hemkomsten efter Berlin har minst sagt varit kreativ och varierande. Energin jag skulle samla på semestern börjar så smått komma tillbaka och både stora och små projekt och idéer har dykt upp. Äntligen.

Oavsett vad jag gör är det roligaste att få förtroende av en kund och sen försöka göra dem nöjda. Nån som haft problemhy som blir hjälpt, nån som kastar sig ur trygghetszonen och tränar in en sotad make up, ett kontorslandskap på ett större företag förbättras, ett bygglov åt en villaägare skapas. Med risk för att det låter som jag lider av grav megalomani (och även viss hybris på svåra ord) så brukar jag tänka på Zlatan, och andra idrottsstjärnor, som har som måtto att prestera varje match. Det spelar ingen roll att de alltid spelar inför tio- kanske hundratusentals åskådare varje match, det är alltid nån som är där för första gången, och för någon annan kanske den enda.

Ibland blir jag lite hemmablind, men så fort jag kommer ut till kund igen så påminns jag. Det här är deras arbetsplats eller hem, deras vardag. Den här ombyggnationen är nånting speciellt. Precis likadant är det med alla fina människor jag får möta genom hudvårdskonsultandet. Det spelar ingen roll hur många jag gjort tidigare eller har på gång samtidigt. Det handlar helt enkelt inte om mig.

  En inblick i någons vardag en lördagmorgon i Berlin