A Hard Rain’s A-Gonna Fall

SEE Västerbottens hållbarhetsvecka är igång och idag var jag på konferens ”Hard Rain – Whole earth. Our headlong collision with nature”

Hållbarhet känns ofta både självklart och uttjatat så det var en otroligt positiv överraskning hur fantastiskt bra ordnad denna dag var. Dagen inleddes med en gripande föreläsning av Mark Edwards som skapat filmen med Dylans låt ”A hard rain’s a-gonna fall”. Vackrare och mer gripande och träffsäkert får man leta efter. Se den HÄR (och jag rekommenderar det verkligen!)

Dagen fortsatte med korta presentationer av intressanta deltagare (som alla var vana att prata engelska! Vilja och våga går ofta före uttal, men ack så skönt det är att lyssna till duktiga föreläsare), djupa, viktiga frågeställningar, information om projekt, uppmuntran och fakta från olika branscher och sidor av världen, otroligt kompetenta och erfarna deltagare, summerat i paneldiskussioner och det hela utan svenskt fikaavbrott utan istället afrikansk dans.

Vi fick diskutera frågorna vad vi skulle ta med oss respektive inte ta med oss in i nästa/en ny värld om vi stod inför en radikal förändring imorgon och vad vi personligen skulle ta med oss. Det är stora frågor och jag är lämnad ännu mindre oberörd än tidigare.  Det finns många aspekter, många lösningar, många problem på vägen, men som någon på scen betonade idag: Vi måste fokusera på lösningarna.

Själv tänker jag fortsätta/börja om med ShopStop. Som med dieter tror jag inte på att det räcker med ”tre månader” som en på scen lovade idag, eller med det år jag själv redan gjort (2011). Det krävs en förändring men jag tror inte på regler eller utsatt tid, eller att aldrig köpa något mer, det handlar om en inställning och jag tycker inte ens det är en uppoffring, det är en möjlighet.

Har man kunskap och möjlighet är man skyldig att försöka förändra och förbättra, för alla. Jag kunde inte hålla med mer. Vi har inte ärvt jorden av våra förfäder, vi har lånat den av våra barn.

Tips på små saker man kan göra: ”en miljon små steg

Loppisfynd

Summering:

Dit: ca 3 flyttlådor blandade saker.

Hem: 1 låda, med saker som kommer gå sälja, eller som jag kom på att jag ville pyssla med och en kasse nyinköpa saker, alltså fynd.

1 låda lämnad för att hämtas av returmarknaden (vilken service! Har man liks rensat och dragit dit det vill man ju inte… ähum… släpa hem nåt igen)

Ekonomi: MAMMA GICK PLUS!! Hurra!

Stor anledning till mitt lite mer balanserade monetära resultat: Bordet brevid. passande, fina kläder, i stort sett oanvända. Väldigt billiga.

Den lite gulligare uppsättningen

En lite rockigare uppsättning. (inkl. livets första leopardtajts!)

Trots att jag alltså inte uttalat fortsätter med ShopStop i år, så handlar jag gärna kläder second hand. Spara pengar och miljö. Speciellt om det är någon som inte ens har tagit bort lapparna eller det är en hatt.

The ShopStop is over

Johordå,ett år sen jag shoppade, bortsett från en månads fusk i Spanien i somras. Det har jag köpt ikapp nu tror jag. Men desto roligare nu när jag faktiskt behövde en rejäl upprustning. Inte har det varit svårt utan, men det här har varit en rolig dag. Och så mycket jag sparat på att handla på rea!
Haft en sån underbar helg, och det slår mig att jag inte har nån aning om vad som hänt i någon annan del av världen än i min lilla bubbla som rört sig mellan södra berget, Storgatan och birsta.
Lägenheten stod kvar när jag kom hem iallafall, till och med lite finare än när jag lämnade den!
Upp i varv är jag, taggad på och glad för så många grejer men det är ju som bekant en dag imorgon också och jag har en ny (o)vän till imorrn med mig hem från IKEA. Dekad. No more.

20120116-000116.jpg
IKEAs dekad, placerad en bra bit från sängen

Vars har skatbo tagit vägen?

Appropå tidigare inlägg idag. Varit ute och julmyst (NOT, fasiken vad tungt det är att handla massa ljus och sånt) och det är nåt som fattas här i Umeås kulturkvarter, nämligen schmäck kompaniets second hand-butik.

Där har jag köpt det mesta av det enda jag handlat i år, och nu är den alltså inte kvar och kan stilla mitt lilla lilla shoppingbegär eller behov. Den är numera tillbaka inne i schmäck caféet. Någon som vet vad som hänt? Handlade jag inte tillräckligt?

Kanske gick det som för gubben och gumman i den här historien?

(Här finns svar på tal för  dig som blev orolig)

 Skatbo I miss you (Bild lånad från Hanna of Sweden)

Appropå det ska jag ganska omgående försöka sy in en klänning som jag köpte där tidigt i våras. Börjar va så dags.

Sno inte stilen – var din egen stilikon!

I helgen, eller igår, var en kollega med i weekend-bilagan till VKs ”sno stilen”

Jättekul och välförtjänt, hon har verkligen asskön stil. Men varför sno den? Kan inte alla ha sin egen?

Dock är väl ”inspiration” ett ganska uttjatat ord… och olika tidningar har olika. Finns ”Umeås bäst klädda” i city-tidningen, och andra på andra håll. I get the point, och är man inte intresserad behöver man ju inte läsa heller.

Det som är kul med att bo i Umeå är att folk faktiskt har egna stilar, och det är inte så classy utan mer alternativt och man behöver definitivt inte mycket pengar för att klassas som välklädd. Om man nu vill det.

Önskar verkligen att alla hade mod, möjlighet och råd att klä sig i det de ville och att ingen skulle tycka något om det.

Men det finns så många oskrivna lagar och regler, läste en krönika av Anna (som driver avanna.se) och hon menar på ganska samma sak. Var din egen stilikon!

Och lite ointresserad av mode måste kan det väl erkännas att jag är, men det är såklart kul att klä på sig fina kläder. Sen om de varit dyra eller på loppis, ärvda eller matchar enligt nån Style by….. skiter jag fullständigt i. Det är ju nånting med den där kicken man får av ett fynd. Men det är ju likagärna i mormors boa. Dock så har ju det blivit ett mode i sig.

Well, är man inte intresserad kanske man inte borde tycka så mycket. Så jag ska leta fram nåt gammalt plagg och se vad jag tycker är fint till, nånstans på jorden finns säkert nån som håller med och då är jag ju just där bäst klädd.

Nu är det elva månader sen jag shoppade senast, och vet ni vad som hänt?

NADA!

 Kanske därför jag trivs i spanien. Där är det lite mer färg åtminstone. Bild från pridefestivalen i Madrid i somras