Om flygstrejker

norwegian wi-fiDet känns som jag behöver lufta (!) mina tankar om den här flygstrejken. Vad eller vart är det vi är på väg egentligen? Norwegians piloter strejkar, då kan inte kabinpersonalen utföra sitt jobb, de blir permitterade och de sympatistrejkar om vartannat och det är svårt att hänga med i svängarna. Norwegian har dessutom lånat in plan och besättning från andra och kört en del flighter. Schysst mot resenärerna, men jättekonstigt för de som strejkar. Det handlar om deras arbetsvillkor och det skylls på att ryan air startade trenden med lågprisbolag och för att kunna pressa priserna så har man sagt upp personalen och hyr istället in via bemanningsföretag, för att kunna optimera det hela bättre.

Så vad vore då lösningen? Många tycker ju att det ska vara krav eller lag på att huvuddelen av personalen är anställd i bolaget. Det känns helt självklart ur deras arbetsmiljös synpunkt. Konsekvensen för oss resenärer blir troligen att vi får hosta upp mer pengar. Och det kanske vore sunt. Alternativt att ett lågprisbolag inte har lågt pris längre och då inte har kunder alls? Vem vet, själv skulle jag till exempel fortfarande värdera wifi rätt högt, speciellt om jag ska åka till Göteborg över dagen och jobba, jämfört med att checka in bagage. Och vad händer om det blir dyrare att flyga inrikes, då blir det direkt tusentals kronor dyrare för en familj från norrland som vill åka på semester. Det vore helt klart sunt att vi inte ska åka så ofta som vi gör, att det inte går att köpa en flygbiljett som är billigare än att veckohandla på mataffären, att vi börjar glädjas åt det vi har hemma eller vara borta längre då vi väl åker. Men städ jämfört med mindre stad eller inland då? Den extra biljetten till Arlanda, det blir en klasskillnad och den kan låta fånig, men den kommer vara ett faktum.

Men nu då, hur flyger vi egentligen? Miljöaspekten? Priserna har knappt stigit, de har nästan sjunkit, de senaste tio åren. Det är faktiskt helt sjukt. Det är dyrare att åka tåg så det är nästan aldrig värt det med tanke på tiden. Jag älskar ju att kunna flyga ner till Stockholm och hälsa på mina vänner en helg eller att kunna åka över dagen på ett möte utan att vara borta i tre dygn eller få vara med på video (det är bra det också men testa studiebesök på video, inte lika lyckat). Men miljösamvetet, hur ska det sluta? Ofta får jag höra både direkt riktat mot mig och generell kritik mot folk som reser mycket ”tänker du inte på miljön?”. Jo, det gör jag. Jag gör allt jag kan dels i min vardag och jag har också ett jobb där jag påverkar. I det jobbet ingår till exempel att åka på en konferens i södra Europa och träffa andra som jobbar med hållbart byggande.

Den sista aspekten på det här med billiga flygresor är ju också att vi faktiskt reser mer, och det är väl ändå positivt. Även om vi reser på olika sätt så är det ett fantastiskt sätt att möta nya kulturer på, och det behövs ju sannerligen i dagens klimat.

Jag tycker överlag att vi borde betala lite mer för vad vi än köper så att vi tänker efter lite mer. Jag känner så för resor också, det är för billigt. Men min dröm vore att det gick snabbare att lösa så flyget blev miljövänligt och att vi flög MER. Det går fortfarande många halvtomma plan, jag har åkt både inrikes och ända till New York och haft en egen tresits själv (nice när man vill sova!). Sätt snurr på det så lönerna och anställningarna kan bli trygga, det är ju inte bara flygplansbolagen som det handlar om, det jobbar 17000 personer på Arlanda, så många att de fyllde en hel röda korset-butik när den öppnade (med second hand-kläder alltså, alla människor kan inte ha rymts). Uppmuntra fler till att resa och inse att vart man än i världen kommer så är det människor man möter. Helt vanliga människor. Med ibland helt olika syn på saker och ting, helt annan matkultur, helt andra traditioner, men den gamla slagdängan tro, hopp och kärlek, det finns hos de allra flesta.

Om att förhandla (o)hållbart

Johanna westberg i oslo

Jag har märkt att jag förhandlar allt oftare med mig själv. Som för att övertyga mig om att mina laster och later är fullt normala och kanske går det även att hitta synergieffekter. Jag shoppar nästan ingenting, det mesta jag har är från loppis eller ärvt. Det finns dock en kategori kläder jag ytterst sällan handlar begagnat – träningskläder. Jag försöker stå emot prylhetsen och funktionskläderna så gott det går men vad vore väl en löptur i skidjackan? Jo, det kan jag tala om att den blir faktiskt onödigt svettig.

Minskad konsumtion är bra för miljön, och där är min snålhet till stor hjälp. Jag sparar in på både miljön och pengarna samtidigt som jag boostar mitt ego med att jag tänker hållbart. Pengarna jag sparar kan jag resa för, och eftersom jag ändå tycks göra så mycket gott för miljön så kan jag motivera att få åka iväg och bli inspirerad, klokare och fattigare någon annanstans, långt bort.

Jag älskar att träna och eftersom allt tyder på att det är hälsosamt så tänker jag fortsätta. Men när tvättmaskinen behöver gå flera gånger i veckan för bara en persons träningskläder, då kanske det är dags att pytsa in lite till konsumtionssnurran ändå? För att spara på miljön förstås. Det måste väl vara okej, jag reser ju ändå så hållbart…

Drömmen om den perfekta cafébaren

Ibland fantiserar jag om att öppna café. Den skulle vara precis som jag ville. Risken att någon snor denna affärsidé antas vara minimal eftersom det isåfall redan skulle funnits i Umeå. Och ingen blir gladare än jag om den helt plötsligt finns, eftersom jag då kan ägna mig åt att dricka kaffe och ladda själen och energin där.

Jag saknar de små barerna och caféerna som finns utomlands. Det ska bara vara några få bord, färgglad inredning, udda stolar, foton från mina resor på väggarna och lite lokal konst till försäljning och ha öppet från ca 14-23 varje dag och kanske lite tidigare och senare på lördagar. Tanken är inte att man ska sitta där förevigt, eller inta någon stor måltid eller avancerad baristakaffekonst. Det ska vara så långt som möjligt närodlat, ekologiskt och helt mjölkfritt, finnas alternativ för veganer och gluten- soja och nötallergiker och definitivt bara kravmärkt fairtrade kaffe. Djungeln bland ”hållbart” ”miljövänligt” ”livscykel” ”transporter” osv. ska på riktigt vara genomtänkt och inte bara ord. Skulle krävas en riktigt bra kaffeleverantör, det är ett som är säkert. Övriga leverantörer skulle kunna vara i stort sett bara lokala eller åtminstone Svenska. Globala samarbeten – gärna, men fokus på lokalt. Bröd och enkla bakverk från lokal bagare och mackor enkla och iordninggjorda senast samma dag så de är färska.

Senare på kvällen kunde det också finnas öl och vin. Saknar ställen där det går att gå ut ett sällskap och en tar en kaffe, en annan en öl och en tredje en smoothie. Ibland vill man faktiskt ha det samtidigt. Och vill man dricka te ska det vara goda örtteer och liknande, man ska inte behöva straffas med Lipton påste bara för att man inte dricker caffe latte macchiato coffeinato barista espeziale.

Sojalatte ska inte kosta extra. Gratis wi-fi såklart. Papperstidningar, men inte så många att det blir slösigt. Lite arabicaplantor som blommor. Schysst musik som den som jobbar just då får välja.

Har jag glömt något?