Att starta före dagen gryr för att köra skoter fem mil rakt in i fjällen. Det gör jag så gärna.
Jag hjälper till som funktionär på Kungsledenrännet, i år var det fjärde gången så det börjar verkligen bli en tradition. Visserligen säger jag varje år åkarna passerat att nästa gång ska jag åka själv, men än sålänge har jag nöjt mig med skoter. Det är inget lätt lopp och jag har alldeles för få skejtmil i benen.
Vi startade i vackert väder på morgonen igår men innan vi var i syterstugan var det rätt snöblindt. Lätt snöfall, lite vind och kring nollan.
Vi gjorde iordning kontrollen ivrigt påhejade av ett gäng hundspann.
Loppet flöt bra och ingen skadade sig utför backen ner mot oss, inte ens en enda stav gick av. Den backen brukar vara förrädisk. 
Det tar fram emot strax efter klockan ett innan alla lag, i år 64 startande (varav två bröt, vilket är lite jämfört med andra år), passerat oss och vi kan
plocka ihop och följa efter ner mot de övriga kontrollerna. Mycket hundspann längs Kungsleden och glada åkare som hade lite tungt före.
Målgång vid värdshuset och sen mat där innan det som vanligt blev en ganska tidig kväll.
Kusin Lars med Patrik Grundström går i mål
Vi stannade till för många utsiktsplatser, fotografering och de där djupa tänkattjagärhär-andetagen. 
Bland annat fick vi se hur några kvinnor i ett kooperativ tillverkade helt ekologisk arganolja, gissa vem som köpte en sån utan att blinka?
Johanna Westberg 
