På måndagar går eller cyklar jag till mina pass på iksu plus som ligger nere vid älven. Vintertid tar jag samma väg genom stan som jag cyklar till jobbet, men på sommaren cyklar jag strandpromenaden. Den centrala delen av Strandpromenaden har varit avstängd i flera år också på grund av flera olika byggprojekt. Nu är den öppen och jag tycker den har blivit ännu finare än förut. Den är mer rak och tydlig och går cykla och gå längs hela, förut var det en trädgård mitt i alltihop. Jag har stannat upp några gånger och spanat extra, (läs: instagrammat) på vilka kontraster som syns på ett och samma ställe. Åt ena hållet syns några sekel Umeåhistoria och en nyplanterad vårfin buske. Längst bak skymtar 90-talets stolthet hotell plaza (minns ni hur högt vi tyckte det var?! Och det fanns bastu längst upp!). Det gula som syns är gamla stora hotellet, numera nyrenoverat och innehåller gourmetkrog och ett innertorg som binder ihop det med nya Kulturhuset väven, Umeås kanske mest om-tyckta hus. Och så den vackra gamla brandstationen (visst?) i tegel som nu är Filmstaden med Umeås coolaste torn. Inrymmer även Kafé Station där mången gymnasiekvällar spenderades.
På ungefär samma ställe syns även dessa två hus, Umeås äldsta kallbadhus och bostadshuset åt Umeås meste finansman och fastighetsägare i modern tid: Krister Olsson. Han kan ta åt sig ära och förskräckelse för ganska mycket längs strandpromenaden och tycka vad man vill, men bidragit det har han verkligen! Själv fascineras jag av kontrasterna och tycker att allt har sin tid och sin charm och sin historia. Jag är lite nördig på just strandpromenaden, skrev min c-uppsats i arkitektur om den för numera rätt längesen (2008) och projektet ”Staden mellan broarna” som inleddes 1989 börjar faktiskt bli färdigt. Åtminstone färdigbyggt, nu ska vi umebor bara leva där också, och det bästa med det hela är att det gör vi! Umeås strandpromenad har blivit en sån där som andra städer har, där det flaneras, äts glass, joggas, cyklas, dricks öl, pussas, kramas, leks, tränas, skejtas, spelas musik. Jag gillar det skarpt!
Visst var det sommarkvällar i Malmö men inget liknar ju att komma hem till Norrland. Jag landade sent i fredagskväll, fortfarande ljust, blev hämtad av snäll förälder som vanligt och överraskad av kusin som skulle på fruhippa (alltså möhippa i efterskott för nån som gift sig i smyg eller utan förvarning). Hämtade Charlie som bott öst på stan och det är precis som att hämta och lämna på förskola, han brydde sig lika lite om mig som när jag lämnade honom och det får jag ju vara glad för. 
Johanna Westberg 