Gokväll bloggen. Det var längesen jag var såhär trött. I måndags kväll dansade jag Sh’bam och instruerade somamove, igår lunchpass somamove och BodyPump direkt efter jobbet. Ikväll skidskola, med möra ben kan jag tala om. Det är jobbigt med skejt, speciellt när man åker oekonomiskt. Men det är ju därför vi tränar teknik. Tränade treans växel i skejt, fick även lära mig vad den heter på norska (för att kunna youtuba bättre)
Dubbeldans! Hur fint?
Bilden är från i söndags då jag och Sofie var på Nydala och jag körde skiathlon.
Kategori: Skidåkning
Om att lära sig skejta på skidor
Det är såhär jag älskar att ha kvällarna som allra mest. Lite snöiga, lagom kalla och med perfekt före. Ikväll var jag på skidträning för vuxna igen, i år försöker jag lära mig skejt. Jag kan ta mig fram skejtandes, men jag har ingen koll på teknik överhuvudtaget och har inte haft skejtskidor särskilt länge. Mest nöjd var jag ikväll över att det var nollgradigt och regn i luften, riktig klibbsnö och jag behövde inte bry mig om valla! Hade för er som inte kände mig då aaaaaningens utmaning med fäste och före förra skidsäsongen då jag skulle åka Vasaloppet.
Skejt är alltså det som heter fristil på TV, eller snarare tvärt om kanske är bättre förklaring. Fristil kom till då skejttekniken uppfanns på 80-talet och visade sig vara överlägsen i snabbhet jämfört med vanlig klassisk åkning. Då infördes ”fristil” som egen gren och man får åka precis hur man vill men i praktiken åker alla skejt.
Enligt tränarna var det tungt före men jag har aldrig kört på preppat spår förut utan bara på skoterspår och fjäll tyckte det gick förvånansvärt bra! Vi tränade ”tvåans växel” uppför en backe men sen när vi skulle åka varvet runt så hade jag visst totalt glömt bort det och trodde jag åkte som vi lärt oss men åkte visst på fyrans växel. Men det kändes bra och det var ju nån växel iallafall.
Om konstvägenloppet
Jamen det sägs väl att det är bra att träna under svåra förhållanden, så går det lite lättare sen?
Rådet från självaste Gunde Svan vid föret idag var tydligen: stanna inne.
Konstvägenloppet som ska vara så himla vackert, hade som resten av Sverige snöbrist och var därför i år ett varvlopp runtikring Fredrika. Jag var peppad att prova mina nya skidor och första milen gick de otroligt bra, jag bara stakade och stakade. Mjukt vid sidan av spåret så kände av ena bröstmuskeln nästan direkt efter att ha då och då plötsligt åkt igenom med staven 20-30 cm. Hela första varvet kändes okej, förutom att jag hade noll fäste. Sen gjorde jag ett kardinalfel har jag förstått sen. Jag panikvallade. Kladdigt och duttigt och vad händer? ”det kan bli isbildning”. På vallakurser pratar de om typ snö- och iskristaller. Jag snackar isblock. Inte snö som går karva loss, jag fick stanna och karva bort is med händerna, helt blodiga naglar efter loppet, och till slut stanna på en vätskekontroll och en snäll herre karvade loss resten av vallan med kniv.
Misär. Snöigt och dåliga spår, ca 1/3 av banan hade faktiskt inga spår alls, de gick i skogen och där hade de bara kunnat köra med skoter. Masstarten gick från 4 spår till 1 så första kilometern tog minst 10 minuter, inte en jättebra start.
Slutade på en bedrövlig tid, även om det är ännu längre än jag någonsin åkt. Känner mig faktiskt mest irriterad, inte speciellt trött. Åkte största delen av andra 22km-varvet på puls i 60-70% av max, då blir man inte ens slutkörd. Trist.
Det är en konst det här med vallning, och värst är väder kring nollan och snö. Blöt snö. Dessutom jättesvårt valla för långlopp, i tid är jag ju faktiskt ute lika länge som de som vinner vasaloppet, så det får väl ändå räknas som lång tid även om jag inte hinner lika långt.
Nya tag imorgon, Röbäck ski marathon. Känns sådär, men behöver åka in nyskidorna och skulle så gärna vilja slå tiden från förra helgen och bli seedad men misstänker hur humöret kommer vara om jag inte gör det…. Mental träning. Psykiskt skulle det kännas skönt att ha klarat ett vasalopp på en helg, två dagar i rad är ingen lek. Men att ha åkt tre seedningslopp och inte ens få stå i startled 9, jag är faktiskt bättre än så. Men det är samma regler för alla, och jag har inte haft så bra förutsättningar kanske. Trist i år för många just med seedningen eftersom det utgår från vinnaren och eliten har ju tränat som vanligt i stort sett och får alltid hjälp med skidorna, medan vi motionärer knappt har några mil i benen och hopplösa vallaförutsättningar.
Nu vet jag att jag kan staka i mer än fyra timmar iallafall.
Om en bra dag i skidbacken
Idag var en sån här dag det är värt bo i ett vinterland för.
Agnäs bjöd på strålande sol, första utomhuslunchen på över ett halvår, glatt sällskap och helt okej åkning för att vara väldigt längesen jag åkte skidor utför. Kom på mig själv med att sakna snowboarden mindre och mindre ju längre dagen gick.
28/72/#blogg100
Johanna Westberg 