På plats i Hemavan – kallt och strålande sol

IMG_1460.jpg

Jag är på plats i Hemavan, åkte med bussen imorse och tyckte det var supersmidigt att inte behöva byta. Nästan sex timmar med varma busselement men makalös norrländsk vintermorgon. Så otroligt väder! Närmare minus tjugo grader kallt och strålande sol genom hela Västerbotten.

När jag checkat in på högfjällshotellet packade jag upp och svidade om till skidkläder och gick till Kungsleden alldeles här intill. Har velat skejta till kobåset länge och äntligen var det dags. Aningens kärvt före och min kondis och teknik var inte den bästa efter förkylningen och längesen jag skejtade så det blev en hel del ettans växel. En och en halv kilometer ganska brant uppför, sen kommer belöningen. Jag åkte inte hela vägen eftersom det höll på att bli mörkt så mer om själva turen en annan gång då jag gett det en ny chans. Magiska vyer fick jag iallafall och det känns så skönt att vara tillbaka här! Ser fram emot utförsåkningen i helgen också, nu har våra gäster anlänt och vi kör igång imorgonbitti.

Avslutade kvällen med en souvasburgare från Ammarnäs på hotellet, kände mig som hemma! Satt riktigt fint efter en lång dag med först buss och bara småätande och sen en eftermiddag med skidor utan mat alls.

img_1464

Kabinbanan i Åre

En liten tillbakablick på en av alla minnesvärda aktiviteter jag hann med i Åre i mitten av januari i år. Utförsåkning var något jag ville prioritera eftersom det är vad Åre är mest känt för och något jag inte får så många tillfällen till annars. Efter ett uppvärmningsåk på fredagen så jag fått koll på att jag hade skidor, stavar, hjälm, pjäxor och liftkort (och mental notering att komma ihåg goggles nästa gång) kände jag mig modig på lördagen och gav mig av på egen hand. Vid tiotiden på morgonen knatade jag upp till Kabinbanans dalstation strax ovanför Åre torg och frågade hur man gör om man vill åka den. Jag må vara berest och allmänt fjällvan men en sån svävande kur är för mig som hämtat ur James Bond. Jag har bara åkt en sån en gång tidigare och det var i alperna sommaren 2014.

Det gick hur bra som helst att åka den med vanligt liftkort och då kom nästa fundering, det var inte särskilt bra väder…. Men så såg jag flera barnfamiljer som också stod och köade och jag tänkte att åker de upp med sina barn så måste väl jag kunna ta mig ner.

img_1266Utsikten var häftig!  Vy över hela Åre och Åresjön. 

img_1283

Ungefär 10 minuter tog det till toppen och jag kände igen från bilder de snöklädda liftstolparna. Vi var uppe på Åreskutan.

Jag var på riktigt gott humör och det var en härlig känsla att vara helt själv, det var precis lagom upptäckaräventyr och trots enormt trevligt sällskap hela helgen så var det skönt att få göra nånting på egen hand. Göra det till en grej också, första gången upp på Åreskutan. Det var dock inte tid till att stå och filosofera särskilt länge och något fotande var inte heller direkt värt eftersom siktradien var ungefär tio meter. Så jag hakade på så jag skulle ha några människor i sikte, kollade åt vilket håll barnfamiljerna tog vägen och frågade för säkerhets skull en person om vilken backe jag var på väg mot och jodå, det var den röda. Det var bara två nedfarter öppna, en röd och en svart. Den svarta hette nånting i stil med störtloppet, så bäst hålla sig till den andra alltså.img_1271

img_1270

img_1272

Sikten som sagt… Tur jag är van att följa leder, det kändes faktiskt helt okej. Trist inte se något förstås men det varade bara en liten stund innan jag kom ner en bit och det lättade. Då var jag helt själv och svängde i härligt lagom fart i stora svängar längs med käpparna, lite som tour de ski var snömängden så det var verkligen noga att hålla sig innanför käpparna för utanför var det ganska stenigt. Jag insåg att det här är banne mig det bästa jag vet, att färdas fram helt själv bland berg och snö. Väder gör mig ingenting, visst blir jag också kall och blöt ibland men det gör mig liksom inget. Känslan av att vara mitt i det stora och känna att det här går bra, jag klarar det fint, det är oslagbart.

img_1273

Det tog mig en dryg halvtimme att åka ner från de ca 1275 höjdmeterna på toppen och det var en lagom tur för den dagen. Nöjd och lycklig gick jag tillbaka till Holiday club för att käka lunch och socialisera mig med de andra igen.

Väl hemma i Umeå satt jag en morgon med en kopp kaffe och läste en tidning jag fått med mig hem från Åre om att Kabinbanan är 40 år gammal och behöver renoveras och moderniseras, ungefär som det projekt jag jobbar med på campus i Umeå alltså. Ski star planerar därför att byta ut mot en skutgondol för att kunna ta nästan 10 gånger fler personer i timmen. Den här tar 75 personer per kabin vid perfekta väderförhållanden och det innebär att den kan ta uppemot 400-500 personer i timmen! Tänk, det är mer än många stadsbussar gör.

Hur det går får tiden utvisa, inget litet projekt att bygga på ett fjäll men vilken fantastisk uppfinning det är att kunna lifta upp!

En som fick betydligt finare bilder från sin topptur med Kabinbanan är Angelica på Vandringsbloggen, spana in hennes inlägg Kabinbanan i Åre för mer bilder!

Laddad för utförsåkning

Jag är så taggad på Hemavan nästa helg! Ikväll stannade jag hemma från skidåkning eftersom jag känner mig pyttelite förkyld och har istället kollat på utförsåkning på TV. Världscup i parallellslalom i Hammarbybacken! Jag har bara sett Hammarbybacken live en gång och på långt håll men desto oftare i mitt instagramflöde när folk springer intervaller uppför och när systrar i bergen haft systerkväll där. img_1241

Såhär såg jag ut när jag fick på mig slalomutrustningen för första gången i Åre. Ingen utrustning så ett ihopplock á la Stig-Helmer och herregud så korta stavarna är! Jag som är van att kunna staka med längdskidstavar… Efter några åk kändes det bättre och på söndagen åkte jag med Johanna Nygård (har lärt mig att förkortningen Johanna N inte funkar, då kan hon blandas ihop med ytterligare en grym Umeå-Johanna som gör smycken)

Vilket perfekt sätt att varva planering till Hemavan i liften upp och så skidteknik på vägen ner! Jag gick från att åka på skrå nerför röda backar till att kunna svänga och en gång stå på så att jag fick riktig fart-feber och kände att det här kan nog bli riktigt roligt att ägna lite mer tid åt. Så perfekt att nästa helg få åka upp till Hemavan och i liten PT-grupp få tips på skidtekniken i utförsåkningen. Utöver det tänker jag se om jag kan skejta upp till kobåset där jag aldrig varit och så ska vi yoga på mornarna och jag hoppas på en och annan bastu också. God mat vet jag redan att det blir, trevligt sällskap likaså. Är det någon som vill hänga med så finns det fortfarande platser kvar. Länk till bokningen finns HÄR. Om någon av er läsare har stuga i Hemavan/Tärnaby och vill vara med på skidåkningen och yogan men inte behöver boende och/eller liftkort så finns det pris för locals!

img_1242

Mina tre tips från Johanna som jag fick med mig från Åre att träna på i Hemavan:

  • Luta längs med åklinjen – tyngden på dalskidan
  • Mer vikt på skidorna, en i taget och på hela foten – också tyngden på dalskidan och luta fram mot plösen. Femkrona mellan smalben och plös. (jag som är van ha femkronan mellan skinkorna från löpning så jag undrar hur det här ska gå)
  • Slappna av i axlarna

Det ska väl gå bra?

dsc_0433Älskar den här bilden på Åres skidbackar på distans.

Om en bra dag i skidbacken

Idag var en sån här dag det är värt bo i ett vinterland för.
Agnäs bjöd på strålande sol, första utomhuslunchen på över ett halvår, glatt sällskap och helt okej åkning för att vara väldigt längesen jag åkte skidor utför. Kom på mig själv med att sakna snowboarden mindre och mindre ju längre dagen gick.

20130223-223405.jpg

28/72/#blogg100