Om gympaläraren

gympaläraren.jpg

Ikväll har jag haft pass, som vanligt bodypump och även direkt följt av en klass mojoflex, och känner mig litegrann som en gympalärare. Eller tränare. Som instruktör vill jag såklart att alla ska känna att de får ut något av träningen, och att det ska vara kul och kännas bra att röra på sig. Det är åtminstone vad som driver mig. Igårkväll var jag på O’learys och såg hockey så jag har sista avsnittet kvar av årets bästa TV-program: Gympaläraren. Som vill få barnen att vilja röra på sig och känna hur bra det känns. Tänker bänka mig med popcorn och kattunge och bara njuta. Jag har tipsat förr, men ni som inte sett det – gör det!

Om coreutbildning

 Idag I lördags varjag på coreutbildning som jag sett fram emot länge. Jag har nördat ner mig ordentligt på det senaste året sedan jag insett att jag tränat helt fel själv. Gått mycket workshops, läst och lyssnat på poddar, och förstås tränat och testat, men aldrig haft tillfälle att gå någon mer ordentlig utbildning. Maria Olofsson höll i den, som vanligt proffsig och har så sjukt mycket erfarenhet som instruktör att dela med sig av. Vilken inspirationskälla till att alltid vilja fortsätta utvecklas!

Om jag ska börja instruera i det? Det vet jag faktiskt inte, det får vi se med schema och så. Jag ville främst ha den för att utveckla min egen träning och allt annat jag instruerar. Ikväll plockade jag inte lite extra små tips och instruktioner om bålen i både somamove och mojoflex, all träning blir ju bättre med en bra bålstabilitet och att fokusera lite extra på den skadar aldrig skulle jag vilja påstå.

För den som vill nörda ner sig i bålträning kan jag varmt rekommendera två poddar som enkelt hittas i itunes etc.:

 

Om lyxig Londonfrukost hemma

Jag älskar helgfrukostar och vem gör inte det? Brukar ofta få nostalgikänslor också om jag gör något speciellt, som om jag äter en toast med avokado, tomat och olivolja med ett glas apelsinjuice och kaffe till så tänker jag på Barcelona.

Igår gjorde jag en engelsk variant, hur enkelt som helst. Scrambled eggs med champinjoner och spenat, toast med hemlagad rabarbermarmelad. Den påminner om när vi åt brunch på Toms’s kitchen i London i höstas och med tanke på nyttighetstrendande spenaten och att marmeladen är hemlagad hade den säkert kunnat gå loss på närmare £20 i London. Så enkelt, billigt, lyxigt, gott och bra för hemester och reseminnen!

Om att det ska vara kul att röra på sig

  Ikväll var det gympaläraren igen. Vi ser det hela familjen så ikväll blev det samlat eftersom vi firat pappa som fyller år. Jäklar vilket bra program! Fint, roligt, allvarligt, välbehövligt och skrämmande. Och framförallt magisk och rörande utveckling.
Det handlar om att få ungdomar att röra på sig mer och det är en fråga jag också tänker mycket på. I jobbet, till vardags, på gymmet. Vad är det som gör att vissa tycker det är kul att röra sig och andra inte? Och beror det bara på kul eller vilka förutsättningar har de som faktiskt rör på sig? (Och hur kan vi återskapa dem för alla?)

Kattungen är ett bra exempel. Han älskar att röra på sig. Han går på feeling, räds inte, gör ibland misstag och provar igen. Försöker. Skuttar, hoppar, springer allt vad han kan. Ibland känns det så när jag tränar somamove och jag ser att deltagarna känner så. Senast jag sprang kände jag så. Jag önskar att alla fick känna så ibland. 

Om att komma igång och sätta mål för löpningen

IMG_1751.JPG

Vi är anmälda till blodomloppet på jobbet och jag börjar genast lägga upp planer. De är som vanligt helt orealistiska och nu tänker jag backa lite, tänka efter vad jag lärt mig och sätta ett bra mål. Jag gjorde ett test om vilken typ av löpare jag är och kontentan är väl att sånna som jag borde sluta sätta mål hela tiden, men det är samtidigt de jag drivs av. På blodomloppets hemsida finns fyra programblodomloppets hemsida finns fyra program och det står ingenting om vad en bör ha för utgångsläge för att klara dem, så de är nog helt okej men borde inte utge sig i titeln för att lova någon viss tid. Jag öppnade direkt den som var milen under 50 minuter på 6 veckor och tänkte att det vill ju jag. Tills jag en sekund senare tänkte att det har jag ju velat i flera år, oddsen att lyckas på sex veckor med tre pass i veckan är – konstpaus – obefintlig. Det gäller att välja rätt program och sätta rätt mål, annars blir det bara pannkaka. Lyssnade på en bra podd om motivation och mål och där listades fyra typer av mål:

  • Prestationsbaserade mål – t.ex. viss sträcka på viss tid.
  • Genomförandebaserade mål – t.ex. antal genomförda, men helt valfria, pass per vecka under en längre tid
  • Känslobaserade mål– t.ex. att må bra, och konsten att verkligen lyckas hitta motivation för att bara träna för känslans skull.
  • Konsekvensbaserade mål – t.ex. gå ner i vikt.

Jag håller med podpratarna om att det sistnämnda är kanske det minst (hur uttryckte de sig diplomatiskt?) kloka målen, det skapar inte långsiktig hållbar grund för träningsmotivation. Prestation är jag expert på men jag misslyckas alltid med dem för jag följer inte planen (eller sätter för höga mål i relation till planen antagligen).

Jag har på senaste tiden gillat genomförandebaserade mål och inom skidåkning så blir det ganska naturligt så. Det ska mest samlas mil. Till framförallt genomförandebaserade mål är min statistik jag för i funbeat till stor hjälp att sätta nya mål. Persen på milen (prestationsbaserat) är ju lätt att komma ihåg, men det är ju bara en siffra egentligen och säger ingenting om hur jag borde lägga upp den här säsongen. Så jag har gjort hemläxan och kollat av funbeat och förra året så såg löpningen ut såhär:

  • Antal pass: 30
  • Antal mil: 10

Det är så lite så det är pyttelite på över ett halvår. Det är knappt en gång i veckan och jag tror jag sprang milen tre gånger. Alltså de flesta pass var ganska korta eller jättekorta. Det bästa är att jag sprang i oktober senast, det bådar gott inför att starta tidigt. Och genomförandemålet blir då för året att klå detta. Det borde vara ett ganska lätt mål, men till saken hör att jag förra året löpte enbart på känsla i kroppen för att undvika få ont någonstans som jag så ofta fått tidigare. Det lyckades och jag var nöjd efter varje pass (känslobaserat). Men när jag ändå håller på så vill jag ha ett prestationsbaserat också och i avdelningen konsekvensbaserat finns ju ett riktigt bra mål och det är ju hålla sig skadefri, precis som var mitt mål förra säsongen.

Så mina mål för löpningen 2016 är:

  • Milen på 55 minuter eller 5 km på 25 min..(det beror på vilka lopp som finns)
  • Antal pass: >30 och antal mil: >10 (det är en gång i veckan i mitten på april till mitten på oktober och snitta 3,3 km per gång.) 
  • Känna löparglädje under och efter varje pass och förhoppningsvis börja längta till löpning
  • Hålla mig skadefri

När jag ändå är igång slänger jag in ett drömmål: Orka springa två timmar i fjällen. 

Dåså, då är det bara att snöra på sig skorna. Typiskt att jag glömde dem i stugan…