Sista skidåkningen för säsongen 16-17

Igår vaknade jag till sol och massor med vårbilder på sociala medier men även många fjällbilder med strålande sol och fantastiskt fint före. Jag fick lite vinterabstinens och tog skidorna en sista sväng till Nydala, ett riktigt ärevarv. Trodde ju jag skulle lägga dem på hyllan efter påsk eftersom det var svårtoppat men jag gjorde aldrig iordning dem. Tänkte att kanske, kanske. Inte så lockad av konstsnöspåret egentligen men så plötsligt kom suget efter en avskedstur. Och vilken tur det blev! Vilket väder, solen sken och det var mycket folk och en del åkte till och med i shorts, ni ser ju bildbeviset. Löst före förstås men helt okej, det blev två varv inte riktigt hela 5km-slingan för snöbristen var ett faktum och nu idag så smsade Umeå kommun att p.g.a. snöbrist så kommer de inte fortsätta preppa spåret längre. Så det var hög tid och kändes som ett perfekt avslut. Jag summerar nu drygt 46 mil både skejt och klassiskt för säsongen 16-17, fördelat på 15mil klassiskt inklusive vildmannaloppet och drygt 31 mil skejt. Räknar man bara i år är det 35 mil totalt, varav nästan 27 mil skejt. Det har gett resultat känner jag, så himla peppande inför nästa säsong att framförallt skejten börjar lossna. Det är inte jättemycket jämfört med många andra skidåkare men för mig som är hobbymotionär och rätt nybliven längdskidåkare dessutom så är det mycket. Jag åker oftast ca 25 mil på en säsong och har förlikat mig med den insikten att jag kommer aldrig bli någon kanonskidåkare, jag har inte den tiden och jag verkar inte ha någon särdeles talang heller om vi ska vara ärliga. Men jämmen drar, så ca 25 mil varje år med toppar som detta år och så kommer det garanterat bottenår också (typ som året då jag faktiskt åkte Vasaloppet) så tuggar jag på och blir nog till slut en helt okej skidåkare som njuter av att åka utan att ta ut sig allt för mycket eller ha bakhalt konstant. Flera helger har det här året gått till utförsåkning dessutom, ett nytt inslag för mig och superkul som variation!

Nydala, måndag 1 maj 2017

Tre myter om vem som åker på yogaretreat

samarbetsbanner-yogaretreats-norrland

Sista april, imorgon börjar årets kanske intensivaste månad för många. Maj med förväntningar på vår och sommar, tusen och en olika aktiviteter med skolavslutningar, tentor, vårlopp och annat. Ibland tror jag det är en självuppfyllande profetia också att vi knökar in så mycket i maj. Det börjar dessutom bli hög tid att boka sommarens aktiviteter och många har säkert redan gjort det. Behöver du en paus från allt detta, eller vill ha något att längta till i höst så vill påminna om de fina yogaretreateten som finns här strax utanför Umeå. Jag  var ju på yogaretreat i början av mars och jag var även där förra juni. Ljuset vi hade då, vilken boost!

img_7863Bodde i den här stugan förra juni

Jag har redan skrivit mina fem anledningar till varför du ska åka på yogaretreat och varför välja ett i Norrland. Kika in på dem om du inte sett dem. Är du fortfarande osäker på om yogaretreat är något för just dig, så tänkte jag få slå hål på tre vanliga myter jag ofta hör kring yoga. Många har hittat till yogan redan men bland de som inte provat är det som om vi vore nåt slags gummifolk som aldrig tar ett glas vin eller blir stressade. Personer som yogar är (trumvirvel) helt vanliga människor.

yogaretreat i norland (1)

Jag är ju så stel. Man måste väl vara jättevig?

Nej. Det behövs inte alls. Du ska bara andas och göra din variant av positionen, så gott du kan och går det inte alls kommer du att få ett alternativ av din yogalärare.

Yoga går ut på att inte jämföra sig med andra, även att släppa kraven på sig själv. Det är kul med framsteg och vi utmanas att utmana, men det viktiga är inte hur långt in i positionen du kommer. Släpp alla tankar på att se ut som de som lägger ut bilder på instagram eller att på ditt första yogaretreat kunna göra precis som yogaläraren gör.

If you can breathe, you can practise yoga. Det innebär inte att yoga är enkelt, det innebär att det är det som gör det intressant. Din yogalärare kommer ge alternativ till alla rörelser. ALLA kan yoga. Alla vill inte, men alla kan.

Om du är nyfiken på yoga och skulle vilja prova, men tror att du är för stel/dålig/gammal/otränad eller vad det än kan vara, då är ett retreat verkligen något för dig! Jag har yogat mycket, både i kursform på studio, happeningpass på allt från konferenser till träningsresor och på gymmet där jag tränar. Det är lättare att ta till sig yoga när du får några pass i följd och nackdelen på ett gym är att det inte blir någon direkt uppföljning eller återkoppling efteråt. Så ge dig själv en kickstart över en helg isåfall, kanske upptäcker du yogan eller kanske inte men då har du iallafall gett den en ärlig chans.

DSC_0802Tid för frågor och funderingarDSC_0808Yogalärarna ser dig! 

Jag har ingen att åka med. Jag kan väl inte åka utan att känna nån?

Ett yogaretreat är ett fantastiskt tillfälle att åka med nån du gillar, i mars var vi en blandning av kompisgäng, mor+dotter, tre systrar-svärsystrar och singelresenärer. Jag gillar inte riktigt ordet ”singelresenär”, det låter som man tappat sin kompis/partner, det behöver inte vara så! Jag tycker framförallt inte att det ska behöva stoppa en från att resa och göra något man själv vill. Delad glädje är ju dubbel glädje? Absolut, men det finns andra personer på plats att dela den glädjen med. Det kan faktiskt vara ett bra tillfälle att våga gå utanför sin box litegrann, just på ett yogaretreat. Yogan öppnar upp oss människor, kanske upptäcker du att du plötsligt är i ett samtal om saker som du vanligtvis inte brukar prata med dina vänner om. Perfekt tillfälle att utforska sig själv och vad du är intresserad av. Vill du inte prata med andra så kommer ingen tränga sig på, du har alla möjligheter att få hur mycket egentid som helst.

DSC_0771

Jag har inte råd/tid.

Tid och pengar är något som är svårt att argumentera emot. Det säger ju sig självt att har du inte tid att åka på ett yogaretreat en helg, då är det kanske just det du verkligen skulle behöva. Att få loss den tiden är ju dock en helt annan sak. Fördelen med att åka till Granö och inte till andra sidan jorden är att du slipper all restid. Retreatsen är olika långa också så du kan välja ett som passar din livssituation. Det jag åkte på i mars var en miniweekend, bara en enda natt var vi borta men det kändes som mycket längre.

Kostnaden kan också vara ett hinder förstås, det går inte komma ifrån att det kostar. Återigen är den stora fördelen med yogaretreats norrland att det är mycket billigare än andra retreats, du behöver bara googla så ser du det. Dessutom som sagt mindre restid om du bor någonstans i närheten. Det är inte särskilt dyrt flyga till Umeå från Stockholm heller, det kostar definitivt inte mer än att flyga någon annanstans.

Retreaten är olika långa och kostar olika mycket, du kan också välja olika varianter av boende utifrån vad du vill prioritera. Jag har bott i både campingstuga och i fågelnästena. Om fågelnästet var fantastiskt? Ja. Om jag sov bättre än i campingstugan? Nej. Mesta tiden spenderas ändå i yogasalen, i naturen runtomkring och i matsalen.

För dig som bor i närheten kan du dessutom välja bara själva yogakursen och sova hemma.

DSC_0829Här ser ni vårt gäng från miniweekend i mars. Helt vanliga personer!

Är allting halleluja? Let’s be honest, alla måste inte yoga. Den kritik som finns mot yoga och mindfullness där en del menar att det har blivit en hype och det tilltalar främst kvinnor som redan har heltidsjobb OCH allt annat, att lägga på ytterligare en grej, den kritiken tycker jag är befogad och väl värd att tänka på. Det är inte tanken! Alla måste inte yoga och meditera, men samtidigt vill jag verkligen uppmuntra till att ge det en chans. Det kan ge såå mycket och det kan verkligen hjälpa att få ordning på sin tid och energi, men framförallt när det gäller just retreat så lär du inte ångra en weekend med god mat, fin natur, fysisk aktivitet utifrån din egen nivå och massor med avkoppling!

Två tips på olika varianter av yogaretreats i norrland:

Yoga för nybörjare och ringrostiga

I början av juni, med försommargrönska och ljusa nätter, spenderar vi en helg tillsammans med fokus på yoga för dig som är nybörjare, eller som känner dig ringrostig.

Under den här helgen vill vi låta dig pausa vardagslivet, fokusera helt på dig själv, och upptäcka din relation till yogan. Med hjälp av Ashtanga yoga, yinyoga och meditation hittar vi vägar att stanna upp och blicka inåt, och skapa välmående både fysiskt och mentalt.

Perfekt som den där boosten jag pratade om. Prova på eller återuppta, oavsett vilket så är det en bra kick off både för sommaren och för yogan.

Mer om yogaretreat för nybörjare och ringrostiga

Panteryoga första helgen i September

Under den här helgen yogar vi på ett sätt som är anpassat till den mogna kroppen, för att hålla den stark, smidig och aktiv. Med fokus på de enklare övningarna i Ashtangaserien jobbar vi för att stärka rygg, mage, ben och hela kroppen, samtidigt som vi även bjuder in den mjuka yinyogan och meditation. Vi äter gott, har utrymme för vila, och allt du behöver göra är att bara vara, och låta dig guidas och fyllas på.

Första retreatet bara för er som är 55+! Anpassat fysiskt för lite mognare kroppar med Maria som kört panteryoga på yogastudion hela året. Mer info om panterhelgen

PS. Man hinner till älgjakten.

PantergruppDen här bilden är lånad från yogaretreatsnorrland, ser ni? Helt vanliga personer! 

DSC_0745Vägen till yogasalen i mars respektive juni

DSC_8461Inlägget är ett samarbete med Yogaretreats Norrland men alla foton (där ej annat anges), tankar och texter är som vanligt mina egna. 

Kungsledenrännet 2017

Jag har räknat efter och i år är det sjunde året jag varit funktionär i Syterstugan. Nästan tre mil är avklarade för åkarna när de kommer till oss nerför den branta och långa sjulsolsaxeln (kan aldrig lära mig varken stava eller skriva men har man åkt den så vet man vilken jag menar). Förra året när Charlotte Kalla åkte missade jag, och i år var det tydligen 10-årsjubileum vilket betyder att jag bara missat de två första i början, varav Björn Ferry åkte det andra och jag missade honom också. Nåväl, jag är ju inte där för att kolla på skidstjärnor, jag är där för att det är en så jäkla trevlig dag med ett härligt funktionärsgäng som varit detsamma i stort sett varje år.

Vi startade precis som vanligt aptidigt och i år inga fadäser med fastkörningar eller krånglande bensinpumpar så vi var uppe vid Syterstugan strax innan åtta på morgonen. Vacker morgon med rosa soluppgång. En och en halv timme till start. Dags att värma vatten till sportdrycken och sätta ut fållan. Men först, kaffe.

Tjulträsk i soluppgång ca 05.45 den 8 april 2017Ovanligt lite snö på backen även uppe på fjället! 

Gjorde iordning fållan och försökte markera för skotrar och skidåkare så gott det gick, årets bana gick rakt nerför backen. Det har berott lite på snön och hur isigt det är om den dragits en liten omväg runt eller rakt ner. En stund före start började det mulna på och sedan snöa och jag slutade fota. Inte en enda bild från senare på dagen, desto fler finns på Ammarnäs IFs facebooksida och det lär komma upp fler bilder på andra sidor framöver. Taggen #kungsledenrännet kan vara värd att spana in på instagram för den nyfikne.

En av de roligaste sakerna med att vara funktionär är att vi har samma kollegieblock varje år. Sedan stormen 2011 (galet att det redan är så längesen!) är de stormsäkra med vattenfasta pennor. Lite ihopblandning men sedan 2013 kunde vi i år läsa tiderna bakåt och kunde förvänta oss täten nånstans mellan 10.53, 10.55, 10.57 och 11.02. Inte så stor spridning med andra ord, nämnas bör är att 11.02 var förra året och Charlotte Kalla, det var alltså tungt före ifjol. Hon vann sedan loppet tillsammans med Anders Svanebo före Martin Rosvall med lagkamrat som jag inte vet vem det var då. Han varierar sig och har åkt många år, vann i år tillsammans med Johan Sandberg. (Charlotte och Anders vann alltså totalt ifjol, första gången ett mixedlag kommit före herrarna).

10.55 kom Martin och Johan utför krönet och ungarna som stått och väntat hoppade nästan ur overallerna av spänning. Mycket folk på kontrollen, superroligt! Bra också att det inte kör så mycket skotrar längs leden, inte kul för skidåkarna med alla avgaser. Mysig stämning när man kan värma sig vid vår eld och det dricks kaffe och rycks i deltagarlistan. Rutinerad som jag är lämnar jag aldrig ut den numera, vi har kopior som man gärna får titta i!

Fjärde lag var segrarna i mixedklassen, Josefina Wikberg och Ammarnäs egna André. Första damlag kom en stund senare, bara 9 damlag men desto fler mixedlag. 57 lag totalt plus en ensamåkare. Ganska tajt mellan första och näst sista, ovanligt snabbt faktiskt. 12.41 passerade näst sista lag och då fick vi rapporter från köpatrullen om att sista lag var rätt långt efter men vid gott mod och med mycket energi. Hurra för åkare som vågar ställa upp och kämpa på trots att de andra seglar iväg snabbare! Det pratas mycket om önskemål om att starta halvvägs, ha smidigare transporter till/från start och mål och ifall det finns någon reptid. Det finns det inte och charmen är att åka från A till B, det gör det lite krångligare men det är mödan värd att ha tagit sig över fjället på egen hand. Det kräver dock sin man eller kvinna, så många åkare är väl förberedda men det är alltid något lag som inspirerar med att vara ute länge och ha pannben nog att komma i mål ändå och de får alltid jubel och applåder då de kommer in på upploppet då alla går ut från restaurangen för att heja dem sista biten in i mål.

Efter näst sista laget passerat tog jag mig lite lunch från muurikkan och snörde sen på mig mina egna skidor och satte av utför ner mot Tärnasjön. Ljuvligt före! Ingen sikt men med fräscha ben som bara varit uppe länge men inte åkt uppför slalombacke och viterskal så var det perfekt mjuk snö. Jag tog knappt i och väl nere på Tärnasjön var det lugnt och vindstilla. Jag har alltid trott att det skulle blåsa där, det kan det nog också göra, och att den skulle kännas sjukt lång men det var bara att ta käpp efter käpp och inte trampa på för hårt för det var rätt isigt under nysnön så det blev en kombination av stakning och fyrans växel i litet format och det gick så lätt så lätt. Efter Tärnasjöstugorna dröjde det inte så många kilometrar förrän skotrarna kom ikapp mig med det sista laget som bestämt sig för att ta skotern tillbaka, de hade energi kvar men insåg att den inte skulle räcka hela vägen till mål så de ska ha stor cred att de tog sig så långt ändå! 3 mil på fjället är inte fy skam, det är de som åker hela 8 mil som gör en enorm insats. Jag hade också mycket energi kvar men det började snöa mer och mer och det vore dumt att stanna ute när alla skotrar åkte iväg. Så in i pulkan jag också.

Hettande kinder och kalla tår, in i duschen och sen tillbaka till hotellet vid målgången för lite buffé som lön för mödan, sedan var jag inte sen isäng. Det tar på med en dag på fjället! Somnade med tankarna att jag längtar redan till nästa år, kanske blir det då jag åker för första gången hela vägen själv. Jag har tydligen sagt det sedan 2010 men nåt år ska ju bli det första, jag har aldrig varit såhär nära. I fjol åkte jag andra halvan av sträckan på turskidor, i somras sprang jag första fjärdedelen och igår skejtade jag knappa andra fjärdedelen. Jag börjar känna mig hemma där på Kungsleden mellan Hemavan och Ammarnäs, gått hela sträckan har jag ju också gjortgått hela sträckan har jag ju också gjort. Så håll tummarna för nästa år, annars är jag med säkerhet funktionär igen.

Länk till årets resultat Kungsledenrännet 2017

Mina inlägg från tidigare år:

Kugsledenrännet 2010

Kungsledenrännet 2011

Kungsledenrännet 2012

Kungsledenrännet 2014

Kungsledenrännet 2015

 

 

Låååångpass

I söndags var jag ute på mitt första långpass den här våren. Det känns helt sjukt faktiskt, jag brukar alltid vänta med långa pass långt in på sommaren eller hösten, om ens det. Ett långpass kan naturligtvis vara olika för olika personer, men generellt brukar det vara åtminstone över en timme men oftast upp emot två timmar som räknas som långpass. En del kör 3-4 immar. Det är efter ungefär 90 minuter som det börjar hända något med kroppen, med mitokondrierna, som är en del i musklerna som bara stärks i sin uthållighet av att vara ute riktigt länge. (Lästips: på lång sikt på runners world eller Varför ska jag springa långpass? hos MarathonMia)

Jag trodde att min höft skulle protestera men var ändå himla sugen på att testa. Jag har så sällan gjort det och som sagt alltid efter att ha varit igång ett tag så jag letade lite inspiration på vad som är lagom att börja med. Hittade en artikel i senaste numret av Runners World som tipsade om att varva 5 min löpning med 1 min gång, och att om ens vanliga pass är ungefär 40 minuter klarar en åtminstone det dubbla om det går tillräckligt långsamt.

Sagt och gjort, jag har känt att jag nu har tekniken för att springa bra även långsamt, så jag laddade ljudboken och gav mig ut. Tacksam för snön för då kändes det mer som ett skidpass än löpning och då är jag van att vara ute länge.

Höften höll kanon, orken var det inget fel på men om det var något som protesterade så var det fötterna och smalbenen där jag hade träningsvärk från tidigare i veckan. Men efter en och en halv timme, vem är inte trött i benen då? Jag känner mig riktigt nöjd och fick blodad tand! Mer hade nog inte gått, jag var rätt slö resten av söndagen och nästan känslan av att vara på väg att bli förkyld så det tog nog rejält ändå även om kroppen faktiskt kändes mer som om den varit på yoga och inte ute och sprungit!

En mental utmaning när jag kom tillbaka och insåg att GPSen inte hade startat, så jag fick aldrig veta hur långt jag sprungit eller vilket tempo jag hållit. Precis som det rekommenderas, att strunta i tempot på långpassen. Jag höll koll på pulsen så den inte blev för hög och det är det viktigaste. Men ändå! För bokföringens skull… Så bra mental träning som sagt, passet är ju gjort ändå. Och jag vet ungefär, jag har sprungit strandpromenaden massor med gånger förut.

Är det någon som har fler bra tips på upptrappning av långpassen, det gick alltså bra med 5/1 i 90 minuter, vad finns för roliga kombinationer eller lagoma ökningar av löpsekvenserna eller totaltiden?

img_1860Härligt med snö, allt som har med löpning att göra känns som en bonus

Yogaretreat i Norrland – här är mina 5 anledningar

samarbetsbanner-yogaretreats-norrland

Det är två helger sedan jag var på yogaretreat i Granö, med Yogaretreats Norrland. Bakom det hela ligger Maria Bergmark som driver Yogastudion i Umeå, en driftig umetjej som jag träffade över en indisk lunch på Taj Mahal för att prata om Yogaretreats Norrland. Maria har rest och yogat mycket i Indien så äntligen får jag svar på om maten är som i Indien: det är den inte. Även om jag längtar efter att åka på retreat till Indien jag också, så hittar jag ännu en anledning till att det inte är så dumt på hemmaplan. Vi har låtsas-indisk mat och vi har numera även yogaretreats.

Tänk dig en hel helg där du bara behöver fokusera på dig själv. Du bor vackert, äter gott, får vila, andas, och bli guidad genom välgörande yogapass. Runtomkring dig Norrlands vidder, höga himlar, lugn.

Citatet står på Yogaretreats i Norrlands förstasida. Kan det bli bättre? Jag åkte till Granö för att ta reda på om det stämde. Till skillnad från Taj Mahals inte-så-indiska mat så stämde det alldeles utmärkt. Så här är mina fem huvudsakliga anledningar till varför du ska åka på ett yogaretreat och varför du ska åka till Norrland.

Inspirationen

Oavsett om du yogat tidigare eller inte så är det en rejäl boost att åka på ett retreat. Det blir yoga för hela slanten under en eller flera dagar i sträck. Att inte behöva tänka på något annat gör att yogan verkligen kommer till sin rätt. Saker och ting hinner landa och ofta är upplägget utformat med en blandning av fysisk yoga, meditation, återhämtning och filosofi.

DSC_0615Hållbara goodiebags!

Yogaläraren Moa förbereder smoothies till alla före första yogapasset på morgonen före frukost.

Maten

Maten är helt gudomlig! Ekologiskt, närodlat och närproducerat. Nästan allt är vegetariskt och det mesta är helt naturligt både glutenfritt och mjölkfritt dessutom. Frukosten är världsklass och till lunch serveras buffé med dagens rätt, till exempel linsgryta med ris när vi var där. Till middag är det trerätters bordsservering som gäller. Mat smakar ju extra bra efter fysisk aktivitet eller en stund utomhus, så det är en stor del av upplevelsen tycker jag. Regelbundenheten och att slippa laga den själv är förstås underbart, inte en gång var jag sugen på något däremellan utan tre mål om dagen höll perfekt energinivå. Skulle man bli sugen så finns det godsaker att köpa, jag rekommenderar fruktbollarna! Som chokladbollar fast nyttigare.

DSC_0770

DSC_0781Det finns något för alla.

DSC_0635Restaurangen.

Lugnet

Yogan gör mig lugn, pausen från vardagen som ett retreat innebär likaså. Naturen runtomkring och att inte ha nånting annat att tänka på än yogan, det är avkoppling. Du väljer själv hur mycket du vill umgås genom att sitta kvar i restaurangen och prata om allt mellan himmel och jord med de andra deltagarna eller om du tar en tupplur eller en promenad i skogen på egen hand. Hela omgivningen kring Granö Beckasin andas lugn, det är faktiskt nästan omöjligt att stressa upp sig där.

DSC_0817

DSC_0672Jag gick en hel del nere på isen och bara blundade mot solen som var den första värmande vårsolen för mig i år. 

Naturen

Granö ligger precis vid Umeälven så det finns både vatten och skog alldeles intill. Det mest speciella är fågelnästena som du kan bo i, kojor halvvägs upp i träden. Det finns även ett eko-hotell och på sommaren små campingstugor men oavsett boende så är det mitt i naturen. Runt omkring finns skogsstigar för promenader och löpning och på vintern går det att gå, åka skidor eller köra skoter på isen. Det finns en hel del aktiviteter att prova på och utrustning att låna eller hyra för den som vill. Själv gick jag mest omkring nere på isen och bara njöt av de första värmande solstrålarna den här vårvintern.

DSC_0764Bron över umeälven, mellan anläggningen med stugor, hotell, restaurang och fågelnästen och yogasalen i konferenshuset på andra sidan älven. 

DSC_0667

DSC_0735Den här lilla vännen fick jag syn på tidigt på söndagmorgon på väg till yogaklassen.

DSC_0728Bo mitt i naturen!

Ljuset

Ljus och energier är centralt i yogan och livsnödvändigt för oss människor. Att vistas mycket utomhus under en hel helg och att ha ljus flödandes in i yogalokalen, det gör något med batterinivån i kroppen. Och det västerbottniska ljuset alltså, det är speciellt. Oavsett om retreatet är på vår, sommar, vinter eller höst så har det sitt speciella ljus. Midnattssolen i juni eller att vakna till en kall vintergryning, det spelar mig ingen roll. Jag blir lika hög på båda två. Det är precis som i yogan med yin och yang, årstiderna är olika med olika mycket ljus och mörker och olika energier men vi behöver dem alla, i alla varianter. Jag tankar som bäst energi när det är ljust riktigt tidigt på morgonen, så att få vakna i ett fågelnäste klockan 6 och gå upp och ta en dusch och sen lägga sig på sängen och blicka ut över umeälven, det gick inte av för hackor.

DSC_0721Magisk utsikt att vakna till, här är det lätt att vakna utvilad. För den som bor i fågelnästet kan frukost beställas som room service!

DSC_0745Granö vaknar. Knarrande snö under skorna och kallrök på utandningen på väg till morgonklassen.

DSC_0761Vägen ner från fågelnästet på väg mot frukost

DSC_0791Glashuset från torget i Umeå. Perfekt ställe att släppa in det norrländska ljuset från alla håll och meditera. DSC_0786

~~~

Så ett yogaretreat är verkligen ett tips för dig som vill ha avkoppling och en boost för din yoga och det behöver inte vara långt bort. Granö är bara en timme med bil från Umeå och till Umeå flyger du från Stockholm på en timme. Jag törs lova att du får hjälp av Maria och gänget bakom Yogaretreats Norrland att ordna med skjuts sista biten från Umeå till Granö.

Inlägget är ett samarbete med Yogaretreats Norrland men alla foton, tankar och texter är som vanligt mina egna.