Igår vaknade jag till sol och massor med vårbilder på sociala medier men även många fjällbilder med strålande sol och fantastiskt fint före. Jag fick lite vinterabstinens och tog skidorna en sista sväng till Nydala, ett riktigt ärevarv. Trodde ju jag skulle lägga dem på hyllan efter påsk eftersom det var svårtoppat men jag gjorde aldrig iordning dem. Tänkte att kanske, kanske. Inte så lockad av konstsnöspåret egentligen men så plötsligt kom suget efter en avskedstur. Och vilken tur det blev! Vilket väder, solen sken och det var mycket folk och en del åkte till och med i shorts, ni ser ju bildbeviset. Löst före förstås men helt okej, det blev två varv inte riktigt hela 5km-slingan för snöbristen var ett faktum och nu idag så smsade Umeå kommun att p.g.a. snöbrist så kommer de inte fortsätta preppa spåret längre. Så det var hög tid och kändes som ett perfekt avslut. Jag summerar nu drygt 46 mil både skejt och klassiskt för säsongen 16-17, fördelat på 15mil klassiskt inklusive vildmannaloppet och drygt 31 mil skejt. Räknar man bara i år är det 35 mil totalt, varav nästan 27 mil skejt. Det har gett resultat känner jag, så himla peppande inför nästa säsong att framförallt skejten börjar lossna. Det är inte jättemycket jämfört med många andra skidåkare men för mig som är hobbymotionär och rätt nybliven längdskidåkare dessutom så är det mycket. Jag åker oftast ca 25 mil på en säsong och har förlikat mig med den insikten att jag kommer aldrig bli någon kanonskidåkare, jag har inte den tiden och jag verkar inte ha någon särdeles talang heller om vi ska vara ärliga. Men jämmen drar, så ca 25 mil varje år med toppar som detta år och så kommer det garanterat bottenår också (typ som året då jag faktiskt åkte Vasaloppet) så tuggar jag på och blir nog till slut en helt okej skidåkare som njuter av att åka utan att ta ut sig allt för mycket eller ha bakhalt konstant. Flera helger har det här året gått till utförsåkning dessutom, ett nytt inslag för mig och superkul som variation!
Nydala, måndag 1 maj 2017
Johanna Westberg 