Kategori: Resa

Om pass

Johanna W

20120206-001019.jpgPasset. Det kära passet. Till vardags när jag säger pass så menar jag ett träningspass, men i resornas värld är det ju den vinröda lilla boken som kan ta oss vart vi vill. Nästan. Mitt svenska pass är välkommet i stort sett överallt, till och med när det gått sönder på flygplatsen i Turkiet och jag var på väg in i Jordanien och egentligen befann mig i ingenmansland. Jag fick göra ett nytt på ambassaden och så var det inget mer med det, jag skulle ändå stanna i Amman ett tag och det tog bara en vecka och några resor till och från ambassaden. (Annat var det för de irakiska flyktingarna som satt i kön, har aldrig känt mig så lyckligt lottad som då). Inga problem resa in i Israel eller Syrien med det. Jag gruvade lite för USA men det visade sig inte vara problem med själva passet och stämplarna förrän jag råkade översätta ”praktik” helt fel och de trodde jag varit på militärutbildning i mellanöstern.

Jag har, peppar peppar, klarat mig från att behöva skaffa rosa (tillfälligt) pass och jag har också klarat mig från att ha haft resesällskap som behövt det. Jag får ont i magen när jag tänker på de som längtande efter sin resa blir stoppade på Arlanda på grund av att passet går ut. Utomlands är jag så rädd om passet att man kan tro det är en miljon kronor i kontanter men det är för att jag har känslan av att det är min enda säkra livlina om något skulle hända. Jag fotar av det och går runt med kopior och mejlar till mig själv och till pappa som alltid fungerar som back up-konsult. Hemma däremot har jag två gånger glömt det i en scanner (när jag ironiskt nog skulle scanna och mejla till mig själv och pappa). En gång tog det fyra år att hitta det och jag hade skaffat ett nytt för längesen.

Jag tänker på själva ordet igen, vad det innebär, och så tänker jag på Gandalf i sagan om ringen när han ryter ”You shall not pass!”. Finns det ett samband? Språk- och fantasinörden i mig vill väldigt gärna tro det.

Om stränder

Johanna W

20121002-171354.jpg

Dagens tema är strand och här kommer en liten kavalkad av mina favoritstränder. Jag kan omöjligt välja en, jag hittar Inte ens någon jag tyckt särskilt illa om, jag gillar alla stränder. Det jag slås av är att det är ganska sällan de är sådär långa med vit sand och klarblått vatten, faktiskt är de ganska ofta med små runda stenar. Fast jag tror att jag egentligen mest gillar sand. En oändlig mängd fler finns, jag har förlorat mig själv en stund bland gamla bilder och minnen och oj vad många fina stränder jag upplevt.

GC-Jordanien 2008016

Saltast strand – döda havet, JordanienLofoten 2007 040

Nordligaste strand – Unstad, Lofoten, Norge (kolla den gulliga vita kyrkan!)
IMG_1827

Favoritstrand i Spanien – Castelldelfels, Barcelona. DSC_4030

Finaste fjällstrand – Tjulträsk, Ammarnäs20140716-203052-73852552.jpg

Vitast strand – Kato Koufonisi, GreklandMorgon foto Santorini

Finast soluppgång – Santorini, Grekland

Om charter

Johanna W

Lindos

Charter, ett låneord som innebär paketresa. Egentligen innebär ”charter” att ett fortskaffningsmedel, vanligen flygplan, hyrs för en organiserad resa, till skillnad från att platser köps i linjetrafik och själva ordet charter kommer via engelska från latin chartula, ’litet papper, kontrakt’.

Första svenska charterresan i den här bemärkelsen gick mellan Stockholm och Palma på Mallorca 1955 och sedan dess har vi svenskar, och många andra europeiska länder, fortsatt resa på det viset. Ändå känns det på senare tid som att det blivit lite inne att tycka att charter är att inte resa på riktigt. Att det ska bokas, fixas, kombineras och hyras själv och upplevas allt autentiskt. Lite som att det var coolt att inte gilla dansband på högstadiet. Och lite hipster att ”mina barn ska aldrig behöva uppleva charter”.

Jag tycker det finns både för- och nackdelar. Jag har varit på charterresa fem gånger i mitt liv. Två på Mallorca, två på Rhodos och en på Cypern.

Jag har bokat många resor själv och rest runt, hyrt bil, passat tåg, hyrt hus, bokat hostel och hotell från natt till natt och visst, man upplever massor som man inte ser på en solig strand. Men jag tycker samtidigt att det är så fantastiskt smidigt då känns en klassisk chartervecka som att all tänkbar service ingår (kategori: kom ihåg betala extra så du inte svälter på planet). Bor man inte så särskilt jättenära Arlanda är det också en extra biljett, och ofta natt, på Arlanda för att ta sig iväg och då blir det plötsligt ovärderligt att kunna flyga från Umeå, Luleå, Skellefteå eller någon annan mindre flygplats. Sen norwegian kom har fler reguljärflyglinjer öppnats från mindre flygplatser men generellt är det alltid mellanlandning ändå. Så när de förlänger startbanor och vi Umebor på några timmar kan ta oss direkt till soliga stränder tycker jag är fantastiskt kul. Det kan faktiskt vara det avgörande för att man ska ha råd och tid att åka med hela familjen någonstans.

Numera finns det ju också alla möjliga typer av paketresor, träningsresor, vinresor, bussresor och annat men oftast menas väl ändå sol & bad-semester där ingen behöver tänka på nånting när man säger charter. Och att bara släppa vardagen och läsa en pocket på en strand och faktiskt inte bry sig om nånting, det är avkoppling.

Fördelar

  • Slipper (ibland) extraresan till/från Stockholm
  •  Slipper ordna flygtransport
  • Finns alltid någon att fråga
  • Oftast kanonbra service med saker som barnmat, allergimat m.m.
  • Ingen behöver anstränga sig på plats
  • Lite förberedelser
  • Ofta generösa bagagevikter

Nackdelar

  • Blir ofta dyrare än att jaga billigast möjliga
  • Svårt att kombinera ibland om man bor i olika städer
  • Styrda avresetider
  • Ofta konstiga avresetider
  • Om det inte är från rätt ort passar sällan anslutningsbiljetter
  • Ofta ganska isolerade hotell och turistigt

Om bästa resminnet

Johanna W

strand cabo roig

”Bästa resminne”, vilken rejäl start på utmaningen om att skriva om olika reseteman varje dag. Men fri tolkning och jag väljer då att försöka hitta något guldkorn den här sommaren. Jag kan verkligen inte säga ett minne, det skulle aldrig gå. Men jag vet när jag tänker på vilka som är de bästa reseminnena att det är långt ifrån ”då jag åkte upp i Eiffeltornet” (i och för sig det också), utan det är mer små detaljer och något som jag upplevt med de jag rest med.I sommar blev det två resor, en till Lanzarote med instruktörsgänget från Iksu och en med familjen och mosters familj till Cabo Roig utanför Alicante i Spanien. Två toppenresor men ska jag välja ett ögonblick är det första dagen i Cabo Roig, när alla var på plats, resan hade gått bra och huset existerade och vi kunde börja inse att det här händer verkligen, det som vi pratat om så länge och som min mamma drömt om ännu längre. Den där känslan av att nu, precis här och nu, börjar semestern.

Världens bästa familj som dessutom är så himla rolig, jag vet inte om det är arv eller miljö men vi har precis samma humor. Så första dagen när vi ”ungdomar” hade gått till stranden och hittat en bra plats satt vi och spanade upp mot strandpromenaden efter den äldre generationen som var på intågande. Plötsligt dök de upp över krönet, vita som bara svenskar kan vara första dagen på semestern, med keps, solglasögon och strandstolar och då börjar brorsan nynna på sällskapsresan melodin. Jag kommer aldrig glömma den tajmingen!!

Sen blev hela resan underbar men bästa ögonblicksminnet är precis där och då, när den resan började.

Om gymmet på Grand

Johanna W

   

Andra och sista dagen på vår konferens är här och jag är så oförskämt pigg. Jag brukar lätt bli seg och tung i huvudet av långa dagar, resor och middagar men börjar bli rätt van så jag har lärt mig knep och vad jag behöver. Jag brukar inte träna dock, konstigt kanske men jag gör det så ofta hemma och anledningarna brukar vara:

  • Tar plats packa träningskläder
  • Lite tid i schemat
  • Långa dagar = värdefullt med sovmorgon  
  • Finns inte alltid gym
  • Är så kass på att hitta så ”upptäcka staden” kan sluta som för Christoffer Columbus, i en annan världsdel 

Den här gången blev annorlunda och igår när vaknade jag av att det var olidligt varmt på rummet var jag glad att träningskläderna låg framme. Sprang ett varv runt kvarteret för att få luft och se staden vakna och sen ner i gymmet på hotellet. Inte mycket jämfört med de gym jag är van vid men fullt tillräckligt för lite styrketräning och mina rehabövningar. Det och så råsaften på morot, apelsin och ingefära till frukosten gjorde susen!