Om att mjölkfri är det nya svarta

Moffe.

I veckan kom nya kostråd från livsmedelsverket – miljösmarta val.

På samma sätt som jag tror många kanske inte ens reflekterar över var mjölk (eller andra livsmedel) egentligen kommer ifrån så har jag vuxit upp och på fullaste allvar trott att alla kossor haft det som Nancy, Rosa, Kalixa och Majonäsblomma. Jag har ju sett kor ute i hagar, vilket bara bekräftat min bild att de också går ute och då har de det förmodligen likadant inne också. Men jag har aldrig varit inne i någon annan lagård än mormor och morfars. Och jag hade inte en aning om att det fanns kossor som aldrig ens fick gå ut.

Jag blev chockad och ledsen när jag insåg att vi inte bara fick mjölk, smör och ost från dem utan att vi också åt upp dem sen. Nu när jag är vuxen och har förstått mer av världen kan jag ju också förstå hur bra det var. Hur bra vi hade det. Och kossorna.

För mig är det lätt eftersom jag inte äter några mjölkprodukter av hälsoskäl, men det är inte svårt att välja ”köttfri måndag” eller att köpa ekologiskt och kravmärkt kött och köper bara svenskt och helst närodlat där jag vet att de har det bra. Och äter vilt och har börjat jaga. Jag byter ut mer och mer mot vegetariskt vilket ofta då blir nästan veganskt. Äter ofantligt mycket ägg (frigående och kravmärkta ofcourse).  Det är också en klassfråga vad man äter, men man kan väl faktiskt krasst konstatera att det är de som har möjlighet att göra ett val som är de som också kan göra skillnad. Har man inte råd äter man heller inte så miljöfarligt. Osten som är en ny stjärna på miljöbovshimlen kommer som ett hårt slag mot de som bytt ut skinkmackor mot ost för att vara snälla mot djur och natur. Karins miljöblogg skriver bra och även Rasmus på vegologi har kampanjat på twitter med hashtaggen #mackautanost . Och hur låter det med avokado, tomat, olivolja och lite salt och peppar?

Om att göra höst

Det är något vemodigt över att plocka in för hösten. Första frostnatten var för längesen, potatisen grävdes upp förra helgen från lotten och nu skulle hallonen ner, odlingslådans lock och tomatkrukorna skulle skruvas isär och tas in i förrådet. Sånt som hör till.

Vitlöken är äntligen i jorden, den som man ska sätta på hösten som så lätt glöms bort. Det sista på säsongen är början på nästa. Jag satte nästan allt för sent i år och har efter den varma sommaren ändå fått skörda både tomater och örter sent, och döm om min förvåning när det nu bland vissna kvistar dök upp ännu några fräscha röda och gröna tomater.  Tur med vädret, återigen, gör det svårt förstå att det verkligen är höst. Skulle helst vilja att det inte blev vinter riktigt, riktigt än, även om jag längtar efter snö och skidåkning. Det har varit en så fin sommar och vacker höst.

Om regn mot plåttak

Så kom det till slut, regnet. Som mina plantor och alla pollenallergiker längtat efter. Jag somnade och jag vaknade till ljudet av regnet som smattrade mot plåttaket, finns det något ljuvligare ljud att sova till? Öppet fönster en sommarnatt, finns det någon fräschare luft?

Efter närmare tolv timmar i den miljön vaknade jag totalt utsövd, mosig och mysig på gott humör. Fortsatte storstäd och pyssel i trädgården och har numera ett litet drivhus, fått överta ännu fler tomatplantor och chili, morötterna och röbetorna är satta på kolonilotten, hela lägenheten är städad och delar av sommaren är inplockade. Och vissa snart uppätna.

Om att göra egna chips

När jag är sjuk varvar jag tankarna från sängen mellan att jag ska passa på sitta och dricka kaffe i köksbordet lääääänge och titta ut genom fönstret, vika tvätten och se nån serie jag inte hunnit se. Eftersom jag ändå är hemma en hel dag.
Så blir det naturligtvis aldrig. Det är liksom själva definitionen av sjuk – att inte orka göra mer te och tycka det är långt att hämta paddan från vardagsrummet till sängen, eller ännu värre: hålla sig vaken ett helt program.

Det jag faktisk makalöst nog gjort idag är egna chips.
Med tanke på att det här är något jag gått och grunnat på i sisådär femton år hur man gör, om det blir gott mm så är det en enorm och plötslig (kategori: väldigt oväntad) kraftansamling att äntligen försöka. Fort gick det, enkelt var det och gott blev det.
Det var de egna potatisarna från kolonilotten dessutom. Mer från ax till limpa får man leta efter.
Slutsats (kategori: ej oväntad) om alla som äter chips skulle först odla potatisen, skörda och sen tillaga själv skulle det inte behövas något varningens finger kring att det inte är så hälsosamt med chips.

20130129-165622.jpg

20130129-165634.jpg

3/97/#blogg100

Skörda och safta

Himmelsk dag med strålande sol, upptäcktsfärd med hunden i skogen, kaffe och insupande av skogsdoft och icke-symmetriska former. Fanns några blåbär kvar att smaka på, såg dock finare ut än vad de smakade. Förvuxna och porösa. Tur jag har frysen full. Dock lite för full. Äter lite glass ikväll bara för det.

Cyklade till kolonilotten och grävde upp potatisen, plockade in de sista blommorna, plockade grönkål (tips mottages TACKSAMT om vad man i hela friden gör av dem?! Vet inte ens vilken del jag ska ta vara på) och mumsade de sista ärtskidorna och hallonen och plockade de sista blommorna och gjorde höstfint.

Plockade aronia igår så nu är snart allt sorterat, fryst in, avjordat, sköljtpotatisen i förrådet, saft tappad på fina glasflaskor och lite vemodigt och stolt njuter jag av min första egna riktiga skörd.

Nu kan vintern komma.