När jag är sjuk varvar jag tankarna från sängen mellan att jag ska passa på sitta och dricka kaffe i köksbordet lääääänge och titta ut genom fönstret, vika tvätten och se nån serie jag inte hunnit se. Eftersom jag ändå är hemma en hel dag.
Så blir det naturligtvis aldrig. Det är liksom själva definitionen av sjuk – att inte orka göra mer te och tycka det är långt att hämta paddan från vardagsrummet till sängen, eller ännu värre: hålla sig vaken ett helt program.
Det jag faktisk makalöst nog gjort idag är egna chips.
Med tanke på att det här är något jag gått och grunnat på i sisådär femton år hur man gör, om det blir gott mm så är det en enorm och plötslig (kategori: väldigt oväntad) kraftansamling att äntligen försöka. Fort gick det, enkelt var det och gott blev det.
Det var de egna potatisarna från kolonilotten dessutom. Mer från ax till limpa får man leta efter.
Slutsats (kategori: ej oväntad) om alla som äter chips skulle först odla potatisen, skörda och sen tillaga själv skulle det inte behövas något varningens finger kring att det inte är så hälsosamt med chips.
3/97/#blogg100
Johanna Westberg 