Kategori: Allt möjligt överallt

Om februari

Johanna W

Idag har vi haft julmarknad i Ammarnäs, jag hade gjort örhängen och sålde mjölkfri choklad och vi hade en massa smått och gott. Så mycket att det nog får bli ett eget litet inlägg imorgon.

Jag har också haft efterlängtad skidpremiär. 1,8 km tur och retur börtingtjärn några varv. Höll på svimma och inte förrän tillbaka i stugan kom jag ihåg att jag lämnade blod igår, så lite omvänd bloddoping kan man säga.

Skidor var temat i Februari förra året också, jag åkte mitt livs första skidlopp: konstvägenloppet. 2 mil, fortfarande det längsta jag nånsin åkt (neeeeheeejdå ingen vasaloppsstress här inte!)

Bästa februaribilden är från en tur bland snöskulpturerna på stan i Umeå med en liten favorit.

20131214-232805.jpg

Om januari

Johanna W

Idag är det lucia och de sjöng fantastiskt för oss i foajén på jobbet idag. Julstämningen är nu ett definitivt faktum och nedräkningen har börjat. Jag är på väg till snö, skidor och julmarknad och har tid att fundera över året som varit. Det har hänt en del, som vanligt. Ovanligt nog inte en enda utlandsresa!
Jag läste en kul idé hos rockspindeln om en bloggkalender och jag blev sugen på att sammanfatta året jag med. Det är väldigt smidigt när man har en blogg och instagram, utmaningen för mig tänkte jag skulle vara det bästa fotot – som helst fångat den mest minnesvärda stunden – den månaden. Eftersom jag försöker bli bättre på att just fota.

Januari börjar året och 2013 har präglats av träning och inleddes med mycket skidor, en teknikträningskurs för vuxna nybörjare och en instruktörsutbildning i bodypump som blev starten på det som nu känns som jag aldrig gjort annat och är bland det roligaste jag gör på kvällarna.
Stark som en oxe har jag blivit på kuppen dessutom.

Bästa bilden då, det får bli amaryllisen som slog ut efter jul- och nyårshelgen.
En late bloomer så att säga. Det är aldrig för sent att prova på något nytt.

20131213-212939.jpg

Om att förhandla (o)hållbart

Johanna W

Johanna westberg i oslo

Jag har märkt att jag förhandlar allt oftare med mig själv. Som för att övertyga mig om att mina laster och later är fullt normala och kanske går det även att hitta synergieffekter. Jag shoppar nästan ingenting, det mesta jag har är från loppis eller ärvt. Det finns dock en kategori kläder jag ytterst sällan handlar begagnat – träningskläder. Jag försöker stå emot prylhetsen och funktionskläderna så gott det går men vad vore väl en löptur i skidjackan? Jo, det kan jag tala om att den blir faktiskt onödigt svettig.

Minskad konsumtion är bra för miljön, och där är min snålhet till stor hjälp. Jag sparar in på både miljön och pengarna samtidigt som jag boostar mitt ego med att jag tänker hållbart. Pengarna jag sparar kan jag resa för, och eftersom jag ändå tycks göra så mycket gott för miljön så kan jag motivera att få åka iväg och bli inspirerad, klokare och fattigare någon annanstans, långt bort.

Jag älskar att träna och eftersom allt tyder på att det är hälsosamt så tänker jag fortsätta. Men när tvättmaskinen behöver gå flera gånger i veckan för bara en persons träningskläder, då kanske det är dags att pytsa in lite till konsumtionssnurran ändå? För att spara på miljön förstås. Det måste väl vara okej, jag reser ju ändå så hållbart…

Om att ha en kökssoffa

Johanna W

Äntligen står den där, kökssoffan med stort K.Jag har växt upp med den, det är min lillebrors första egna säng efter spjälsängen, det var den vi slogs om att få sitta på och äta middag men man fick lite dålig hållning för den var så hög, det var den som brakade ihop en pokerkväll och som hade julgranspynt i sig. Innan dess har den varit hos mormor och morfar och genomgått tidsenlig avsågning av krusiduller och senare även lika tidsenligt skapande av nya när det blev modernt igen. Ett öde som verkar ha drabbat många kökssoffor.

Den har varit upp till Ammarnäs igen, men när den nu inte används som TV-soffa längre utan som gästsoffa och är aningens kort för en vuxen att sova både i eller på, så fick den återgå i tjänst just som – kökssoffa. Här ligger jag nu och tittar ut mot himlen utanför, närhelst jag behöver. Snacka om friskvård och stresshantering, en tupplur på kökssoffa och allt känns omedelbart bättre.

Hela min tid har den varit allmogeblå, men nu har jag målat den vit och vadderat den med en vanlig madrass och en minnesmatta. Den är min mammas, som hon vävt av en favoritkjol, byxor från ett visst tillfälle, älsklingsgardiner och andra speciella tyger. Jag kan inte tänka mig bättre sätt att spara på minnen och samtidigt återanvända och återbruka.

Om att fundera

Johanna W

Jag har varit ledig en vecka. Jag skulle fundera, landa, ta igen mig, pausa och mycket annat. På gränsen till stressigt om jag skulle gett mig på allt fast jag inte ens planerat något. Jag insåg rätt snabbt att det skulle förmodligen inte hinna hända så mycket på en vecka och la raskt åt sidan alla eventuella projekt från t.ex. att-fixa-i-lägenheten-listan (förresten är inga-attgöralistor det nya svarta enligt min mamma, sådetså) åt sidan.

Tränat har jag gjort, vilat och sovit ut likaså, sällskapat till max med nära och kära, nya och gamla bekantskaper. Och imorse fick jag feeling, tid och lugn och ro att göra något jag tänkt på länge. Mindmaps.

En för mig, en för mitt jobb och en med NEJ.  Bland NEJ-molnen finns en hel del ”sen”, och där kan de lugnt få vara. Jag har ju några hobbys som tangerar jobb och viceversa men mindmappat och klart känns det ändå tydligt vad som är vad. Bland Johanna-molnen fanns träning, en ny kamera (och på NEJ-listan ”alla typer av fotobloggar, fotoutmaningar, kurser, projekt etc.”), en kommande skidsäsong, en silversmideskurs och stora moln kring vänner och familj. Bland Johannas jobb-molnen fanns några moln om höstens idéer kring SelectedSeven, om BodyPump-passen på medley och iksu och framförallt spännande bulliga moln om vad jag tror kommer att hända på mitt alldeles sprillans nya jobb, men det vet jag ju egentligen inte så mycket om än. Förrän imorgon. Det enda jag vet är att jag faktiskt är helt redo.