kökssoffa – Johanna Westberg

Jag har gått och blivit tant. Eller trendig. Helt plötsligt började jag tycka pelargoner var fina och kunde inte motstå att handla hem två stycken från torget. De passar in finfint härhemma faktiskt.

Duken är ett fynd från ikea och det fina fatet fick jag i trettioårspresent.

Äntligen har jag städat och gjort vårfint! Tacka vet jag min kökssoffa, där jag kan krypa upp och lata mig efter maten eller närhelst jag behöver. Jag har spenderat hela halva helgen där. Själv med en bok, tidning eller datorn och den fungerade även fint att krypa upp skavfötters med en vän och dela på en flaska vin och en stor skål med popcorn en hel kväll.

Äntligen står den där, kökssoffan med stort K.Jag har växt upp med den, det är min lillebrors första egna säng efter spjälsängen, det var den vi slogs om att få sitta på och äta middag men man fick lite dålig hållning för den var så hög, det var den som brakade ihop en pokerkväll och som hade julgranspynt i sig. Innan dess har den varit hos mormor och morfar och genomgått tidsenlig avsågning av krusiduller och senare även lika tidsenligt skapande av nya när det blev modernt igen. Ett öde som verkar ha drabbat många kökssoffor.

Den har varit upp till Ammarnäs igen, men när den nu inte används som TV-soffa längre utan som gästsoffa och är aningens kort för en vuxen att sova både i eller på, så fick den återgå i tjänst just som – kökssoffa. Här ligger jag nu och tittar ut mot himlen utanför, närhelst jag behöver. Snacka om friskvård och stresshantering, en tupplur på kökssoffa och allt känns omedelbart bättre.

Hela min tid har den varit allmogeblå, men nu har jag målat den vit och vadderat den med en vanlig madrass och en minnesmatta. Den är min mammas, som hon vävt av en favoritkjol, byxor från ett visst tillfälle, älsklingsgardiner och andra speciella tyger. Jag kan inte tänka mig bättre sätt att spara på minnen och samtidigt återanvända och återbruka.