Om att förhandla (o)hållbart

Johanna westberg i oslo

Jag har märkt att jag förhandlar allt oftare med mig själv. Som för att övertyga mig om att mina laster och later är fullt normala och kanske går det även att hitta synergieffekter. Jag shoppar nästan ingenting, det mesta jag har är från loppis eller ärvt. Det finns dock en kategori kläder jag ytterst sällan handlar begagnat – träningskläder. Jag försöker stå emot prylhetsen och funktionskläderna så gott det går men vad vore väl en löptur i skidjackan? Jo, det kan jag tala om att den blir faktiskt onödigt svettig.

Minskad konsumtion är bra för miljön, och där är min snålhet till stor hjälp. Jag sparar in på både miljön och pengarna samtidigt som jag boostar mitt ego med att jag tänker hållbart. Pengarna jag sparar kan jag resa för, och eftersom jag ändå tycks göra så mycket gott för miljön så kan jag motivera att få åka iväg och bli inspirerad, klokare och fattigare någon annanstans, långt bort.

Jag älskar att träna och eftersom allt tyder på att det är hälsosamt så tänker jag fortsätta. Men när tvättmaskinen behöver gå flera gånger i veckan för bara en persons träningskläder, då kanske det är dags att pytsa in lite till konsumtionssnurran ändå? För att spara på miljön förstås. Det måste väl vara okej, jag reser ju ändå så hållbart…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s