Förra lördagen när jag var i Lund gjorde vi en utflykt till Tirups örtagård. Tio minuter från Lund, i krokarna kring Staffanstorp, ligger en liten oas mitt bland de knallgula fälten. Det är café, handelsträdgård, butik, örtagård att strosa omkring i och en lekpark med massor med naturliga utomhusklättergrejer. Rep, stubbar, stegar, pyramider, klätterställningar och linor. Något för alla och vi två vuxna och ett barn spenderade flera timmar där med att bara gå runt och titta, leka i lekparken, äta glass och sorbet, lukta på örter, gissa blommor, titta på skulpturer och botanisera i butiken. Jag kunde inte låta bli att köpa med mig lite doftljus av massagevax, ekologisk hudvård och te. Lite överexponerade bilder visar vilken dundrande varm sommardag det var, och då var det extra skönt med den varierande växtligheten och lekparken som låg i en lövskogsdunge. Väl värt ett besök!
Etikett: utflykt
Om att äta ute
Jag brukar inte ge några nyårslöften men idag kom ett spontant iallafall: att äta mer ute. Utomhus.
Vi har varit på utflykt idag och precis som alla andra gånger smakar det så fantastiskt gott.
Som ni kan se på bilderna så har det töat rejält och kylan och det härliga skoterföret är ett minne blott. Skidor är inte heller kul köra bland is, sand och ris. Halvbra start på året vad gäller vädret men nåväl, det är skönt att slippa dubbla underställ också. 
glammiga mamma flippar burgare i nyårsnaglarna
Om en utflykt och godaste morgonkaffet
Igår slog rastlösheten till, det är för kallt för att åka skidor och några har åkt hem så jag åkte till en av våra utflyktsstugor och satt vid kaminen och läste. Sov otroligt gott mellan eldningarna och som vanligt är det inget som slår morgonkaffet på utflykt.
Jag kom in i boken ordentligt och plötsligt kändes en slapp dag inomhus helt okej igen och ikväll ska vi på spinning!
Om Kato Koufonisi
När vi utforskat pärlan Koufonisi tog vi badbåten som gick till över till den ännu mindre ön bara ett stenkast ifrån, den ännu mindre ön Kato Koufonisi. Båtchauffören, öns egna superstar om vi ska tro alla idolbilder på honom tillsammans med glada turister på restaurangerna runt om ön snirklade oss fram mellan klipputsprång och bukter i det turkosa kristallklara vattnet på väg till Kato Koufonisis sydostligaste vik. Den lilla ön har inga fasta boende men desto mer populär att campa på.
Vi letade rätt på stigen och lämnade viken Nero bakom oss. Stigen fick mig att vilja springa lite, magisk utsikt och nästan obanad terräng. Vi trängdes bara med getter och var länge osäkra på om det verkligen var en led eller om vi helt enkelt traskade getternas upptrampade stig, men eftersom det bara var att följa kusten och så liten ö att vi i princip såg hamnen vi skulle till så var det bara ett fantastiskt skönt avbrott från turistträngseln och precis lagom vandring. Skor var värdefullt men det var långt ifrån svårbanad terräng. Vatten är det enda som verkligen behövs på en sån här tur. En knapp timme senare var vi svettiga och lite trötta då plötsligt bakom ett krön, den vitaste viken jag någonsin sett.
Jag hade kunnat stanna för evigt. Men vi vandrade vidare mot öns enda restaurang, Tavernan.
Förutom restaurangen fanns ett litet kapell och ett till litet hus. Jag åt den enkla rätten som blev en favorit under resan, risfylld tomat och paprika, i väntan på båten. Hela ön hade ett lägre tempo än resten av världen och jag behöver bara tänka på den här dagen så sprider sig ett lugn i kropp och själ. Inga bilar, den mat som erbjuds är vad som bjuds, båten går på bestämda tider och när den sista har gått då är det bara att vänta till imorgon. Och den perfekt djupa viken med de vita stenarna och det kristallklara vattnet, det glömmer jag aldrig. 
Om Tjulträskleden
Jag tänkte tipsa om ett resmål som är nära till hands, åtminstone jämfört med många andra ställen jag varit på. Ibland är det lätt att bli hemmablind och lat men i somras hade pappa läst på Kinnas blogg, som med sin vardag automatiskt tipsar om Ammarnäs, om en väg hon brukar gå med hunden. Upprustad och utrustad med trappor, fikaplatser och utsiktspunkter är det en lättvandrad och fin led som går att göra i många varianter. Vi körde upp till parkeringen i tjulträsk och tog en stig rakt in (inte den bästa påfarten, stanna på Handlarn och fråga Kinna om råd om ni ska dit), och följde sen ån nedströms. Dagarna innan hade jag snorklat nedströms så det var extra roligt att se samma sträckning men från en annan vinkel. Ner till byn blir det ungefär 8 km men det går också att gå över en hängbro mitt på hållet och gå uppströms igen till parkeringen. Första halvan är väldigt vacker, högt upp och fin utsikt. Andra halvan är mer inne i skog och passerar slåtterängar.
Fin fikaplats med utsikt
Vi började inte snorkla förrän lite längre nedströms, tack och lov!
Väldigt lättvandrat, det här var det svåraste hindret.
Johanna Westberg 
