En fredagshälsning från ett campus som igår och imorse var så soligt och färgstarkt att jag bara gick och nöp mig i armen för att jag får jobba i den här miljön. 15 grader och solen riktigt värmde! Men på mornarna är det kall höstluft nu. Strax dags för fredagsgym, en gammal tradition värd att dammas av på lediga helger hemma. Ska börja gymma lite mer nu en period när det blir tråkigare löparväder och mörkt ute. Ladda rygg och axlar för skidsäsong. Sen väntar mat, bio eller film. Trevlig helg!
Jag kände igår att det var något som saknades, insåg att det var utomhusluft. En hel helg inomhus, dåligt väder var det som mest ändå, och sen direkt på ny jobbvecka. Gick ut och bara gick en stund igårkväll och nu har jag promenerat till jobbet. Så fantastiskt skönt få lite frisk luft och sol på näsan!
Jag har just gjort årets shopping. Imorse kände jag mig så seg och sunkig att jag klädde på mig en favoritklänning för att försöka muntra upp mig (kategori: ytlig tjej?).
Tricket hjälpte rätt bra och ikväll har jag ätit på vezzo och sedan gått på stan, kvällsöppet och massor med folk. Rätt kul när man inte är van, utomlands har jag ofta shoppat sent.
Vi var på nyöppningen av Tiger i deras nya lokaler i utopia (fast med ingång från gågatan) och hoppades vinna 10000kr bara genom att vara där. Så blev det inte utan vi gick vidare och på MQ och Vero Moda har jag nu fyndat en bra samling kläder för hösten. Jag shoppar sällan, framförallt inte nytt, men plötsligt så händer det, ungefär en gång per år. Nu är väskan packad för imorgon med träningsgrejer för indoor walking och ett par grymt sköna baggy jeans jag tänker vara fredagsfin i.
Igår var vädret fantastiskt att springa i. Det gick springa i T-shirt, fortfarande. Jag hade sett fram emot att ge mig på SM-spåret och bara det är ett bra kvitto på att löpningen faktiskt blir roligare och roligare, precis som jag hoppas. SM-spåret är Umeås grisigaste elljusspår, gjort för skid-SM för drygt tio år sedan och i vintras breddat på vissa ställen för att passa skid-SM som var i vintras. Det är grymt backigt, 538 höjdmeter totalt i alla backar upp och ner. Jag sprang inte riktigt hela eftersom det börjar med en lång backe som påfart, där gick jag och värmde sen upp med lite löpskolning och eftersom jag skulle på kalas skippade jag den sista kringlan. Totalt är spåret 10 km, men uppe i skogen ungefär 8,5km. Jag sprang 7,5km och här kommer det fantastiska: det var härligt. Och det gick förvånansvärt fort, speciellt med tanke på att jag inte hade någon koll på vilken hastighet jag sprang. Jag bara körde. Jag hade pulsen synlig och telefonen med app som jag såg efteråt. Äntligen har jag hållit mig skadefri och motiverad för att träna så länge att jag kan lördagsjogga, tycka det är kul och på samma gång känna att jag bryr mig inte om vilken hastighet det är och så är det ändå en skaplig tid!
Visst nämnde jag att vi sprang ner i en myr på loppet i lördags? Och att det satt fotografer där?
Årets bildserie visar hur det gick till när vi kom springande i lugn och ro i skogen… Intet ont anande, det är jag och strax bakom mig har jag min springkompis Stina, vi hade tänkt springa som lag. Jag hade bra dagsform och var kaxig som hare… 
Men plötsligt. En överraskning.
och sen en till överraskning.
Till slut kom jag loss
Och jag blev så glad att jag visst lämnade min lagkompis i myren
Tur att det finns snälla löpare som inte tar tävlingar på så stort allvar!
Johanna Westberg 