Om lördagsjogg i SM-spåret

IMG_8972.JPGIgår var vädret fantastiskt att springa i. Det gick springa i T-shirt, fortfarande. Jag hade sett fram emot att ge mig på SM-spåret och bara det är ett bra kvitto på att löpningen faktiskt blir roligare och roligare, precis som jag hoppas. SM-spåret är Umeås grisigaste elljusspår, gjort för skid-SM för drygt tio år sedan och i vintras breddat på vissa ställen för att passa skid-SM som var i vintras. Det är grymt backigt, 538 höjdmeter totalt i alla backar upp och ner. Jag sprang inte riktigt hela eftersom det börjar med en lång backe som påfart, där gick jag och värmde sen upp med lite löpskolning och eftersom jag skulle på kalas skippade jag den sista kringlan. Totalt är spåret 10 km, men uppe i skogen ungefär 8,5km. Jag sprang 7,5km och här kommer det fantastiska: det var härligt. Och det gick förvånansvärt fort, speciellt med tanke på att jag inte hade någon koll på vilken hastighet jag sprang. Jag bara körde. Jag hade pulsen synlig och telefonen med app som jag såg efteråt. Äntligen har jag hållit mig skadefri och motiverad för att träna så länge att jag kan lördagsjogga, tycka det är kul och på samma gång känna att jag bryr mig inte om vilken hastighet det är och så är det ändå en skaplig tid!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s