Visst nämnde jag att vi sprang ner i en myr på loppet i lördags? Och att det satt fotografer där?
Årets bildserie visar hur det gick till när vi kom springande i lugn och ro i skogen… Intet ont anande, det är jag och strax bakom mig har jag min springkompis Stina, vi hade tänkt springa som lag. Jag hade bra dagsform och var kaxig som hare… 
Men plötsligt. En överraskning.
och sen en till överraskning.
Till slut kom jag loss
Och jag blev så glad att jag visst lämnade min lagkompis i myren
Tur att det finns snälla löpare som inte tar tävlingar på så stort allvar!
Johanna Westberg 
hahahhahaha kul.