Om längsta löpsäsongen nånsin


Såhär såg det ut idag på strandpromenaden, fullt med folk som njöt av höstsolen. Jag var en av dem, jag skulle springa ungefär en timme hade jag tänkt i ren njutaranda och så blev det. Det här har varit den längsta löpsäsong jag nånsin haft, det är slitet på oktober och det innebär att jag sprungit i 7 månader, varje vecka sånär som på en vecka förkyld och en vecka då jag fjällvandrade istället. Jag har tänkt fortsätta med löpningen och försöka hålla en gång i veckan åtminstone tills det blir skidsäsong. Idag fick jag ett skönt kvitto på att kontinuiteten lönar sig och att styrketräning och rehab också gör det. Jag bara sprang i ett skönt tempo och det slutade med milen under timmen på en puls som var mer än 10 slag under per minut än då jag springer lopp. Puls och tider är ju individuellt men kontentan är att jag förbättrat mina tider jämfört med i våras och förmodligen främst löpekonomin, alltså tekniken. I sju kilometer hade jag riktigt bra flyt, sen började det gå lite tyngre att hålla tekniken och jag hade till och med fått hjärnsläpp fast jag kan kilometrarna rätt väl längs strandpromenaden så när jag trodde att det var två kilometer kvar var det egentligen tre… Så när det pep och jag trodde jag var klar var det 1km kvar. Bara bita ihop. Så det slutade med att jag orkade hålla en bra löpstil, den där jag vet att jag kan kräma på om jag vill och där jag inte blir skadad, i en timme. Det är stort i min lilla löparvärld. Det tänker jag leva på länge när det nu blir mörkare och som motivation att hålla igång så löpningen får fortsätta vara härlig nästa säsong!

Om att verkligen behöva en kvällspromenad 

img_9981

Ikväll höll energin på att rinna över, jag har varit förkyld i över en vecka och tagit det lugnt och framförallt helt uteslutet att försöka springa. Yoga går bra och jobba går bra men jag har somnat 21-22 varje kväll och är ändå långt ifrån mitt vanliga jag. Men det går åt rätt håll och idag var första dagen då jag verkligen kände i både kropp och knopp att jag måste göra något. Jag måste UT! 

Så jag tog ett litet mellis bara efter jobbet, hade jobbat över lite dessutom, och skyndade mig ut för nu börjar det bli mörkt om kvällarna och jag ville åt dagsljuset också. Hann nästan, det började skymma så fort jag kom ner på strandpromenaden och bzzzzt! så tändes gatubelysningen. Det kändes lite deppigt på ett sätt att nu är hösten verkligen här, men samtidigt tycker jag verkligen det är så himla mysigt. Tyvärr finns det inte längs med hela strandpromenaden så det blir lite mörkt och läskigt uppströms men jag skulle ändå inte gå så långt så det gick bra.

Jag promenerade och lyssnade på en styrketräningspodd, helt ombytt och med favoritlöparskorna på fötterna och det kändes genast bättre. Kroppen hade ork och pulsen var inte alls särskilt mycket högre än normalt, inte jämfört med promenaden i söndags heller så det var ett bra tecken. Jag la in lite styrkeövningar med kroppsvikt och fokuserade på aktivering och utförande så det blev lite utfallsgång, enbensbenböj mot bänk, tåhäv i trappan (alla som spelat fotboll i Umeå vet vilken trappa jag menar…) och en timme senare kom jag hem gjorde jag mina rehabövningar ordentligt och stretchade. Gah! Så skönt! Nu är humöret på topp och jag ska slå på TVn och äta ärtsoppa och pannkakor framför riktiga karlar.

Om äntligen Älvtået

img_9944

Äntligen fick jag en solig söndag i Umeå med promenadsällskap som ville hänga med till Älvtåets café! Så många gånger som jag sprungit förbi svettig och törstig och sett folk sitta i solen och i skuggan och dricka kaffe och annat läskande. Makalöst fin dag då färgerna håller som bäst på att explodera. Det blev en ginger beer för att släcka törsten efter promenaden och en  grillad macka med fårost och balsamico med kaffe till sen.img_9945img_9946img_9947img_9948img_9949img_9950img_9952img_9953img_9955img_9957img_9943

Om historierna längs strandpromenaden 

På måndagar går eller cyklar jag till mina pass på iksu plus som ligger nere vid älven. Vintertid tar jag samma väg genom stan som jag cyklar till jobbet, men på sommaren cyklar jag strandpromenaden. Den centrala delen av Strandpromenaden har varit avstängd i flera år också på grund av flera olika byggprojekt. Nu är den öppen och jag tycker den har blivit ännu finare än förut. Den är mer rak och tydlig och går cykla och gå längs hela, förut var det en trädgård mitt i alltihop. Jag har stannat upp några gånger och spanat extra, (läs: instagrammat) på vilka kontraster som syns på ett och samma ställe. Åt ena hållet syns några sekel Umeåhistoria och en nyplanterad vårfin buske. Längst bak skymtar 90-talets stolthet hotell plaza (minns ni hur högt vi tyckte det var?! Och det fanns bastu längst upp!). Det gula som syns är gamla stora hotellet, numera nyrenoverat och innehåller gourmetkrog och ett innertorg som binder ihop det med nya Kulturhuset väven, Umeås kanske mest om-tyckta hus. Och så den vackra gamla brandstationen (visst?) i tegel som nu är Filmstaden med Umeås coolaste torn. Inrymmer även Kafé Station där mången gymnasiekvällar spenderades. 

På ungefär samma ställe syns även dessa två hus, Umeås äldsta kallbadhus och bostadshuset åt Umeås meste finansman och fastighetsägare i modern tid: Krister Olsson. Han kan ta åt sig ära och förskräckelse för ganska mycket längs strandpromenaden och tycka vad man vill, men bidragit det har han verkligen! Själv fascineras jag av kontrasterna och tycker att allt har sin tid och sin charm och sin historia. Jag är lite nördig på just strandpromenaden, skrev min c-uppsats i arkitektur om den för numera rätt längesen (2008) och projektet ”Staden mellan broarna” som inleddes 1989 börjar faktiskt bli färdigt. Åtminstone färdigbyggt, nu ska vi umebor bara leva där också, och det bästa med det hela är att det gör vi! Umeås strandpromenad har blivit en sån där som andra städer har, där det flaneras, äts glass, joggas, cyklas, dricks öl, pussas, kramas, leks, tränas, skejtas, spelas musik. Jag gillar det skarpt!

Om strandpromenaden på vintern


Idag har varit en lugn dag. Jag tog en söndagspromenad för att få lite frisk luft och lyssnade på ”Att Resa Podden” av resebloggarna Annika Resfredag.se Myhre och Lisa livetfråndenljusasidan.se Fahlåker – mycket bra! Imponerande och avis på att de gör en podd även om jag glatt erkänner för både mig själv och andra att jag inte har tid eller driv. Men jag har alltid litegrann velat jobba med radio, precis som med tidning, så poddar är ju för radio precis vad bloggar är för tidningar.

Jag kunde inte låta bli att jogga lite, trots huvudvärk som inte ville släppa. Fantastiskt grepp med icebugs på fötterna! Superlångsamt tempo vilket var riktigt skönt, jag  försöker hitta till att springa på vintern och det är ju faktiskt inte så tokigt alls.