Ikväll höll energin på att rinna över, jag har varit förkyld i över en vecka och tagit det lugnt och framförallt helt uteslutet att försöka springa. Yoga går bra och jobba går bra men jag har somnat 21-22 varje kväll och är ändå långt ifrån mitt vanliga jag. Men det går åt rätt håll och idag var första dagen då jag verkligen kände i både kropp och knopp att jag måste göra något. Jag måste UT!
Så jag tog ett litet mellis bara efter jobbet, hade jobbat över lite dessutom, och skyndade mig ut för nu börjar det bli mörkt om kvällarna och jag ville åt dagsljuset också. Hann nästan, det började skymma så fort jag kom ner på strandpromenaden och bzzzzt! så tändes gatubelysningen. Det kändes lite deppigt på ett sätt att nu är hösten verkligen här, men samtidigt tycker jag verkligen det är så himla mysigt. Tyvärr finns det inte längs med hela strandpromenaden så det blir lite mörkt och läskigt uppströms men jag skulle ändå inte gå så långt så det gick bra.
Jag promenerade och lyssnade på en styrketräningspodd, helt ombytt och med favoritlöparskorna på fötterna och det kändes genast bättre. Kroppen hade ork och pulsen var inte alls särskilt mycket högre än normalt, inte jämfört med promenaden i söndags heller så det var ett bra tecken. Jag la in lite styrkeövningar med kroppsvikt och fokuserade på aktivering och utförande så det blev lite utfallsgång, enbensbenböj mot bänk, tåhäv i trappan (alla som spelat fotboll i Umeå vet vilken trappa jag menar…) och en timme senare kom jag hem gjorde jag mina rehabövningar ordentligt och stretchade. Gah! Så skönt! Nu är humöret på topp och jag ska slå på TVn och äta ärtsoppa och pannkakor framför riktiga karlar.
Johanna Westberg 
Så himla trist att du varit hängig så länge, man känner ju direkt när energinivån inte är där den ska.
Jag märker direkt på min puls när kroppen inte mår bra, då drar den iväg och allt känns mycket tyngre.
Hoppas du piggar på dig snart!
Ja verkligen! Tack!