skejt – Sida 2 – Johanna Westberg

”En liten sväng upp på Äivesåive”

januari 30, 2018januari 31, 2018Johanna W

Vi blev som jag skrev i lördags klara tidigare än vi trodde och fick mer tid till skidåkning och häng, och jag längtade efter skidåkning. Tyvärr hade det drevat på skidspåret Svennes i byn och var inte särskilt kul men på lördagen hade jag frågat om sällskap för ett långpass någon annanstans. Cissi föreslog ”en liten sväng upp på Äivesåive”. För er som inte känner Cissi så kan ”en liten sväng” betyda nästan vad som helst och för er som inte känner till Äivesåive så är det ett fjäll. Långpass på fjäll alltså, hurra! Det har jag gjort förr i egen takt upp på Biergenas några gånger men aldrig upp på Äivesåive.

Ser ni det vita kalfjället ovanför trädgränsen där borta i fjärran på högra halvan av bilden? Det är Äivesåive.

Äivesåive (”ejvesåjve”, uttalar åtminstone min släkt) är vår utsikt från altanen i stugan och ett fantastiskt fint fjäll att åka upp på. Med skoter. Jag har åkt nerför några gånger med snowboard efter att ha tolkat eller åkt skoter upp men aldrig tagit mig hela vägen upp på skidor. Lite nervös var jag men tänkte att ska jag åka kungsledenrännet måste jag ju våga träna för det. Och jag har ju faktiskt skejtat uppför fjäll förut. Mest orolig att bli kall, få slut mobilbatteri och en ännu kallare kompis som kunde åka ifrån mig. Ingenting av det blev sant, även om temperaturen föll i samma takt som våra höjdmeter i slutet av passet och det blev rejält kallt i fartvind och trött transportsträcka hem över åarna. (ganska likt vansbrosimningen för er som känner till den, två åar som flyter ihop i byn och jag bor upp längs ena och Cissi klev på uppströms den andra)

Såhär såg det ut där vindelån möter tjulån när jag åkte ut. Det är förresten min morbror ni ser som är och fixar och städar efter lakafestivalens lakafisketävling kvällen innan.

Dagens sällskap och vägvisare.

Jag har ju lovat mig själv att inte klanka ner på mitt tempo mer så jag väljer att vända på steken och berätta om hur imponerad jag är över att se andra som kan åka så otroligt lätt. Med teknik uppför, trots att spåren inte är direkt som en pistad elljusslinga. Dock fina spår för att vara upp längs ett fjäll! Här brukar det vara som en puckelpist efter alla skoteråkare kring påsk. Om en utomstående skulle ha sett oss så kan det ha sett ut som en älgkalv som jagade en bergsget, men eftersom ingen såg oss så får vi aldrig veta det. Det kan också ha sett ut som två kompisar som var ute på ett långpass på fjället, som åkte och småsnackade om jobb och sånt, vad som hänt sen sist och lite små tips och pepp inför att åka ännu mer skejt på fjäll.

Jag tog mig upp!

Vi vände precis vid trädgränsen, där skyltarna mot Ribovardo står. Ovanför det blir det kalfjäll och direkt ganska blåsigt och kallt och jag är inte riktigt redo för såå långa långpass än. Men tro mig, jag ska dit.

Ser ni utsikten? Så värt varenda höjdmeter av mjölksyra och trött teknik!

Det tog över en timme upp men bara tio minuter ner, det får mig att tänka att jag måste verkligen få prova topptur snart. Jag gillar ju det här. Jag kom hem trött och kall men väldigt stolt och glad, sånna här pass har jag längtat efter att kunna göra och nu händer det!

329 höjdmeter, faktiskt lite lägre än Biergenas! Nästa gång får vi ta toppen…

På söndagen blev det några varv klassiskt på Svennes, tungt med nysnö men ändå alltid skönt komma ut och framförallt skönt efteråt och inför en hel eftermiddag i bil sen. Ikväll har jag ganska nyss kommit in från att ha åkt några varv på Gammlia i magiskt före. Jag hann lika långt på en timme som jag hann på två och en halv timme i fjällen. Charmen med längdskidor alltså, det går aldrig att jämföra olika banor eller fören, det som är snabbt en dag är långsamt en annan och det tycker jag är så himla skönt mentalt. Jag håller tummarna för många fler pass i vinter!

Kungsledenrännet 2017

april 9, 2017april 9, 2017Johanna W

Jag har räknat efter och i år är det sjunde året jag varit funktionär i Syterstugan. Nästan tre mil är avklarade för åkarna när de kommer till oss nerför den branta och långa sjulsolsaxeln (kan aldrig lära mig varken stava eller skriva men har man åkt den så vet man vilken jag menar). Förra året när Charlotte Kalla åkte missade jag, och i år var det tydligen 10-årsjubileum vilket betyder att jag bara missat de två första i början, varav Björn Ferry åkte det andra och jag missade honom också. Nåväl, jag är ju inte där för att kolla på skidstjärnor, jag är där för att det är en så jäkla trevlig dag med ett härligt funktionärsgäng som varit detsamma i stort sett varje år.

Vi startade precis som vanligt aptidigt och i år inga fadäser med fastkörningar eller krånglande bensinpumpar så vi var uppe vid Syterstugan strax innan åtta på morgonen. Vacker morgon med rosa soluppgång. En och en halv timme till start. Dags att värma vatten till sportdrycken och sätta ut fållan. Men först, kaffe.

Tjulträsk i soluppgång ca 05.45 den 8 april 2017Ovanligt lite snö på backen även uppe på fjället!

Gjorde iordning fållan och försökte markera för skotrar och skidåkare så gott det gick, årets bana gick rakt nerför backen. Det har berott lite på snön och hur isigt det är om den dragits en liten omväg runt eller rakt ner. En stund före start började det mulna på och sedan snöa och jag slutade fota. Inte en enda bild från senare på dagen, desto fler finns på Ammarnäs IFs facebooksida och det lär komma upp fler bilder på andra sidor framöver. Taggen #kungsledenrännet kan vara värd att spana in på instagram för den nyfikne.

En av de roligaste sakerna med att vara funktionär är att vi har samma kollegieblock varje år. Sedan stormen 2011 (galet att det redan är så längesen!) är de stormsäkra med vattenfasta pennor. Lite ihopblandning men sedan 2013 kunde vi i år läsa tiderna bakåt och kunde förvänta oss täten nånstans mellan 10.53, 10.55, 10.57 och 11.02. Inte så stor spridning med andra ord, nämnas bör är att 11.02 var förra året och Charlotte Kalla, det var alltså tungt före ifjol. Hon vann sedan loppet tillsammans med Anders Svanebo före Martin Rosvall med lagkamrat som jag inte vet vem det var då. Han varierar sig och har åkt många år, vann i år tillsammans med Johan Sandberg. (Charlotte och Anders vann alltså totalt ifjol, första gången ett mixedlag kommit före herrarna).

10.55 kom Martin och Johan utför krönet och ungarna som stått och väntat hoppade nästan ur overallerna av spänning. Mycket folk på kontrollen, superroligt! Bra också att det inte kör så mycket skotrar längs leden, inte kul för skidåkarna med alla avgaser. Mysig stämning när man kan värma sig vid vår eld och det dricks kaffe och rycks i deltagarlistan. Rutinerad som jag är lämnar jag aldrig ut den numera, vi har kopior som man gärna får titta i!

Fjärde lag var segrarna i mixedklassen, Josefina Wikberg och Ammarnäs egna André. Första damlag kom en stund senare, bara 9 damlag men desto fler mixedlag. 57 lag totalt plus en ensamåkare. Ganska tajt mellan första och näst sista, ovanligt snabbt faktiskt. 12.41 passerade näst sista lag och då fick vi rapporter från köpatrullen om att sista lag var rätt långt efter men vid gott mod och med mycket energi. Hurra för åkare som vågar ställa upp och kämpa på trots att de andra seglar iväg snabbare! Det pratas mycket om önskemål om att starta halvvägs, ha smidigare transporter till/från start och mål och ifall det finns någon reptid. Det finns det inte och charmen är att åka från A till B, det gör det lite krångligare men det är mödan värd att ha tagit sig över fjället på egen hand. Det kräver dock sin man eller kvinna, så många åkare är väl förberedda men det är alltid något lag som inspirerar med att vara ute länge och ha pannben nog att komma i mål ändå och de får alltid jubel och applåder då de kommer in på upploppet då alla går ut från restaurangen för att heja dem sista biten in i mål.

Efter näst sista laget passerat tog jag mig lite lunch från muurikkan och snörde sen på mig mina egna skidor och satte av utför ner mot Tärnasjön. Ljuvligt före! Ingen sikt men med fräscha ben som bara varit uppe länge men inte åkt uppför slalombacke och viterskal så var det perfekt mjuk snö. Jag tog knappt i och väl nere på Tärnasjön var det lugnt och vindstilla. Jag har alltid trott att det skulle blåsa där, det kan det nog också göra, och att den skulle kännas sjukt lång men det var bara att ta käpp efter käpp och inte trampa på för hårt för det var rätt isigt under nysnön så det blev en kombination av stakning och fyrans växel i litet format och det gick så lätt så lätt. Efter Tärnasjöstugorna dröjde det inte så många kilometrar förrän skotrarna kom ikapp mig med det sista laget som bestämt sig för att ta skotern tillbaka, de hade energi kvar men insåg att den inte skulle räcka hela vägen till mål så de ska ha stor cred att de tog sig så långt ändå! 3 mil på fjället är inte fy skam, det är de som åker hela 8 mil som gör en enorm insats. Jag hade också mycket energi kvar men det började snöa mer och mer och det vore dumt att stanna ute när alla skotrar åkte iväg. Så in i pulkan jag också.

Hettande kinder och kalla tår, in i duschen och sen tillbaka till hotellet vid målgången för lite buffé som lön för mödan, sedan var jag inte sen isäng. Det tar på med en dag på fjället! Somnade med tankarna att jag längtar redan till nästa år, kanske blir det då jag åker för första gången hela vägen själv. Jag har tydligen sagt det sedan 2010 men nåt år ska ju bli det första, jag har aldrig varit såhär nära. I fjol åkte jag andra halvan av sträckan på turskidor, i somras sprang jag första fjärdedelen och igår skejtade jag knappa andra fjärdedelen. Jag börjar känna mig hemma där på Kungsleden mellan Hemavan och Ammarnäs, gått hela sträckan har jag ju också gjort gått hela sträckan har jag ju också gjort. Så håll tummarna för nästa år, annars är jag med säkerhet funktionär igen.

Länk till årets resultat Kungsledenrännet 2017

Mina inlägg från tidigare år:

Kugsledenrännet 2010

Kungsledenrännet 2011

Kungsledenrännet 2012

Kungsledenrännet 2014

Kungsledenrännet 2015

Mot fjällen

april 6, 2017april 6, 2017Johanna W

I helgen bär det av till stugan igen, äntligen! Det är dags för Kungsledenrännet och jag ska vara funktionär i år igen, men jag hoppas kunna åka en bit på hemvägen. Packar för fullt och drömmer mig tillbaka till år då vädret varit kanon och håller tummarna för att det blir så igen. Åker upp efter jobbet imorgon och sen bär det av kanontidigt på lördagmorgon till Syterstugan. Där står vi och prickar av, servar sportdryck, plåstrar skavsår och hejar på alla åkare fram till efter lunch ungefär, då packar vi ihop och åker hemåt och följer loppet från skotern på väg tillbaka till Ammarnäs.

Tidig morgon på skoter är vackert!Syterstugan, Kungsleden. 5 mil från Ammarnäs, 3 mil från Hemavan.

I år hade jag hoppats kunna åka, det säger jag varje år jag står där, men jag har åkt lite för lite och har ingen att åka med heller så det blir funktionärsjobb och sen tänkte jag skejta en bit på väg hem istället. Målet är att iallafall ta mig över Tärnasjön, så får resten av gänget plocka upp mig med skotern när de passerar sen.

Jag drömmer om att skejta på skaren, de här bilderna är från mitt första och hittills bästa skejtpass på fjället. Jag har tagit mig på skidor till och från olika utflyktsmål runt Ammarnäs men jag visste inte förrän några år sen att det var andra skidor för skejt eller att det fanns växlar (dvs. teknik). Jag var lycklig ändå, och hängde på min kusin och några kompisar upp mot småfjällen och skejtade väl en mil in i fjället ungefär på mina gamla klassiska skidor. Halkade efter som tusan (förstås) men deppade inte särskilt mycket. Vi la oss på en sten där snön tinat bort och solade en bra stund innan vi åkte hem igen. Ge mig fler sånna dagar! Jag hade vitt hår och inga skejtskidor eller skidkläder men glad ändå!

Längdskidor till Kobåset – Hemavan

februari 19, 2017februari 19, 2017Johanna W

Det är en vecka sedan jag åkte det efterlängtade längdskidspåret, högfjällsspåret, till Kobåset i Hemavan. Jag hade bestämt mig för att skejta dit redan när vi bokade vår helg i Hemavan även om vi mestadels skulle åka utförs. Jag testade på torsdag när jag kom men föret var segt och jag likaså så jag vände efter ungefär 4km för att inte riskera att solen skulle gå ner för pannlampan hade jag glömt som vanligt. På lördag gjorde jag ett nytt försök och i ungefär -15 grader och strålande sol fick jag en dryg timmes underbar skidåkning. Det gick inte superlätt, det är mycket uppför och det lutar dessutom lite så en ovan skejtare som jag känner tydligt av att man åker lite på skrå, men utsikten! Helt otrolig. Blandade bilder från båda turerna i en enda lång kavalkad för att visa er hur det ser ut. Det går att åka både skejt, klassiskt och turskidor och det skulle nog gå att åka slalomskidor också om en verkligen ville, men ”skejtandes” då förstås.

Spåret har av- och påfart vid starten på Kungsleden, på ”fjällparken” vid guldbollen/högfjällshotellet. Hit går det köra bil.

Sväng av efter ca 600-700 m till höger mot Kungsleden och Drottningleden. Det är tydligt skyltat!

1,5km upp genom skogen innan det glesnar och en är i princip uppe på kalfjället

Spåret börjat uppe vid centrumliften och det är häftigt att vara så nära där ungarna åker skicrossbanan och liften tuffar på och ändå ett lugn och en tystnad som kännetecknar kalfjället. Härifrån är slingan 10km, med påfarten blir det alltså 13km.

I kobåset finns inget egentligt kobås som jag trodde, nån gammal sommarlagård eller ett vindskjul. Det är bara själva dalgången mellan bergstopparna som är kobåset och skidspåret gör en rundning. Jag gissar att det en gång varit ett sommarbete, är det någon som vet?

Jag passade på att stanna längst in och ta lite påfyllning av energi i form av ljummet vatten och en klämmis (sjukt enkla och bra träningsmellis istället för dyra gels!), att åka turskidor hit och ha med sig varm choklad och mackor, det vore något! Hemåt och det blir nästan solnedgång på fotona, i verkligheten gnistrade dagsljuset som om det vore oändligt.

Nöjd skidåkare som kände mig långt ifrån att nånsin orka Kungsledenrännet men oändligt tacksam att ha ben, skidor, ork och tur att bo här och pricka av just de här dagarna med vädret och få njuta av att skejta uppe på fjället! Det är mitt enda riktiga mål med skidåkningen, att få sånna här dagar.

Mer info om spåret på Hemavan/Tärnaby längdskidspår

På plats i Hemavan – kallt och strålande sol

februari 9, 2017Johanna W

Jag är på plats i Hemavan, åkte med bussen imorse och tyckte det var supersmidigt att inte behöva byta. Nästan sex timmar med varma busselement men makalös norrländsk vintermorgon. Så otroligt väder! Närmare minus tjugo grader kallt och strålande sol genom hela Västerbotten.

När jag checkat in på högfjällshotellet packade jag upp och svidade om till skidkläder och gick till Kungsleden alldeles här intill. Har velat skejta till kobåset länge och äntligen var det dags. Aningens kärvt före och min kondis och teknik var inte den bästa efter förkylningen och längesen jag skejtade så det blev en hel del ettans växel. En och en halv kilometer ganska brant uppför, sen kommer belöningen. Jag åkte inte hela vägen eftersom det höll på att bli mörkt så mer om själva turen en annan gång då jag gett det en ny chans. Magiska vyer fick jag iallafall och det känns så skönt att vara tillbaka här! Ser fram emot utförsåkningen i helgen också, nu har våra gäster anlänt och vi kör igång imorgonbitti.

Avslutade kvällen med en souvasburgare från Ammarnäs på hotellet, kände mig som hemma! Satt riktigt fint efter en lång dag med först buss och bara småätande och sen en eftermiddag med skidor utan mat alls.