Etikett: resa

Om språk 

Johanna W


Jag älskar språk! Framförallt de jag inte förstår och jag älskar att försöka knäcka koden till ett språk. Jag pratar flytande svenska, engelska och spanska och har läst lite italienska men annars är det någon enstaka mening på diverse språk dit resor tagit mig. När vi tågluffade genom Europa så försökte jag lära mig räkna till tre, säga goddag och hur står det till på alla språk dit vi kom. Det var framgångsrikt för att få många leenden åtminstone.

När jag var liten ville jag helst lyssna på orientalisk musik, min absoluta favoritsång i melodifestivalen var Israels bidrag 1992. Jag kunde den utantill utan att jag visste vad ett enda ord betydde. Jag älskade Vaya con Dios och Gipsy Kings och numera har jag insett att jag förstår texterna, de är inte lika hemliga längre (de är spanska och engelska). I tonåren föll jag pladask för bandet Urga, som hittat på ett helt eget språk – urganska. Jag kan pyyyyyyyyyttelite arabiska sedan två månader i Jordanien, och jag älskar de arabiska bokstäverna, de är så vackra! De liknar alviska, Tolkiens påhittade språk för alverna i sagan om ringen. Tänk att ha byggt upp ett helt språk med grammatik och allt för att använda i böckerna.

Jag talar två stora världsspråk men har inget eget. Lite rövarspråk kan jag väl, men det kan ju många. Jag drömmer fortfarande om att ha ett eget språk som bara jag kan, eller helst någon annan typ min brorsa, så vi kan prata hemlisar.

Just nu inspireras jag mest av sanskrit, det gamla språket som yoga är beskrivet på. Alla ”asanas”, kroppsställningar, är beskrivna med ord eller meningar som hand mot fot, triangel etc. Ju mer yoga jag går på desto fler ord knäcker jag (plus att jag köpt en bok om det) och det är som med alla muskler på latin, jag behöver lära mig innebörden så jag ska komma ihåg det. Biceps är tvåhövdad och triceps är trehövdad. Jamen då måste ju ”ceps” betyda hövdad. Inte helt långt från caput eller capita som betyder huvud. Och capital på engelska är ju huvudstad. Och sådär håller jag på och jag verkar aldrig någonsin tröttna på det.

Om kultur

Johanna W

IMG_4668

Idag har jag funderat en del på kultur. Jag associerar ordet till olika människors olika kulturer, mina tankar vandrar inte iväg till konst, musik eller liknande. Jag har varit med familjen och släkten i Ammarnäs, vi har grävt potatis och jagat älg. Jag var förkyld och hade tänkt vila ut men när så jaktlaget plötsligt var samlat och starkare och yngre än någonsin så var jag förstås inte sen att haka på. Vi hann knappt sätta oss på passet, jag satt på mitt gamla vanliga ställe (om man kan säga så när man varit med två gånger) och hade precis gjort upp en liten eld och tagit fram kaffetermosen när knallen ljöd. Kusinen var lyckosam och vi avbröt lyckliga och for och hjälpte till. Det är tredje älgen jag är med och tar hand om, andra gången jag är med på hela jakten och jag börjar känna mig redo för att ha med mig en egen bössa.

När vi fått ner fyrhjulingen till vägen och gick tillbaka mot stugan för återsamling och fika, i skitiga kläder och stövlar på grusväg, med fjällen fullständigt brinnande av färg runtomkring då kände jag att här hör jag ju hemma. Det har jag visserligen känt förut men friluftslivet med jakt och fjällvandringar och sånt blir bara mer och mer och inget jag hållit på med sen barnsben.

Sen funderade jag vidare på dagens tema och tänkte på vilka olika kulturer jag mött och vilka jag gillar bäst. Och då menar jag förstås inte att någon skulle vara bättre än någon annan, det finns det tyvärr tillräckligt många idioter som håller på och funderar på, utan vilka som passar mig bäst. Jag tänker att det är som med vad man äter ungefär, man plockar väl helt enkelt på sig det bästa av olika världar.

Jag gillar generellt sett de flesta andra kulturer än Sveriges sätt att hålla ihop familjer. Vi är väl världens singelboendetätaste land och det tror jag kommer driva oss i fördärvet, både empatimässigt och ekonomiskt. Jag trivs inte i storstäder mer än tillfälligt, om det kan räknas som kultur. Den största stad jag bott i är Barcelona och med sina ca 2,5 miljoner invånare räknas det nog inte ens som en stor stad internationellt sett däremot gillar jag Spaniens mañana mañana-kultur vilken är nyttig för mig som typisk svensk effektiv och wannabe-högpresterande. Jag är mer för byar och berg, har också alltid fascinerats av nomader. Beduiner, samer, zigenare. Jag fascineras också över den österländska kulturen, eller kanske snarare filosofin, hur den har så otroligt mycket klokskaper som västvärlden verkar ha rationaliserat bort (och där har jag ett drömresmål! Yogaretreat i indien).  Jag undrar vilken roll en sån som mig hade haft om jag levt i till exempel Inka-samhället. Eller romarriket? Jag vill iallafall gärna sitta vid en eld på kvällen, jag vill dricka te och jag vill göra lite yoga och läsa en bok.

Så fridfull i själen av fjällens höstprakt, nöjd över att i frysen får blåbären sällskap av lite älgkött i år igen är jag laddad inför en ny intensiv jobbvecka med matlådor, träningspass och massa middagar med vänner. Jag ska bara dricka te och göra lite yoga först.

Om träning på resan

Johanna W

IMG_3213Det här borde ju vara mitt ämne men faktum är ju att som jag skrivit tidigare så tränar jag inte särskilt mycket på resa. Jag gör det fullt tillräckligt hemma och har inga problem att komma in i vardagen igen. Men å andra sidan har jag ju börjat med det då jag ju faktiskt varit på både en löparvecka i alperna och en träningsvecka på Lanzarote. Och vet ni vad det bästa är? Snart åker jag på en till!

Om några veckor bär det av till playitas där jag och brorsan ska både träna och lata oss, samt testa att jobba lite på distans. Det går ju när man har eget företag, nästan ett måste, och det går också när man är en vanlig anställd knegare som har e-post och många projekt igång. Balansgång förstås att inte tänka på jobb när man har semester men att slippa mejltsunamin när man kommer tillbaka vore trevligt.

Att träna på resa tycker jag ska kännas kul och inte som ett måste. Det beror ju naturligtvis också på vilken typ av resa eller vilken längd. När vi var i Cabo Roig höll jag igång lite grann, dels för att de andra gjorde det och för att det var den typen av resa då vi inte hade något för oss. Vi bara var. Och då är morgonpromenader, lite strandpromenadsjogging eller yoga bara härligt. Att promenera är ett bra sätt att lära känna staden och ofta tycker jag man rör sig så mycket ändå av just promenader och att jag inte tycker mig ha tid att träna. Skulle jag springa skulle jag bara tappa bort mig (okej, jag springer inte med blixtens hastighet men det blir ju inget löppass när man måste stanna och titta på kartan hela tiden). Lite yoga, stretch eller styrkeövningar för att hålla mig pigg och inte få ont i ryggen av flyg och så gör jag ofta, men det räknar jag inte som träning.

Fundera på följande om du tänker träning på resa:

  1. Kommer jag vilja prioritera den tiden istället för till exempel långfrukost, stadsvandring, event, kultur eller vad nu resan i övrigt ska innehålla?
  2. Kommer det verkligen få katastrofala konsekvenser om jag är borta från träningen en helg eller 1-2 veckor? (t.ex. siktar jag på OS?)
  3. Finns det plats i väskan för träningskläder och skor?
  4. Vad säger resesällskapet?

Jag har ingenting emot att många vill träna på resan men huvudsaken det känns kul! Och det kanske finns ett gym att testa, en jättefin slinga som är enkel att springa på? Löparskorna kanske ändå ska med för de är så sköna att gå i? Då är det ju perfekt upplagt för fantastisk semesterträning. Men om inte, ät en croissant istället.

Om hav

Johanna W

IMG_9610Havet. Så mäktigt, stort, blått, djupt. Många associationer och jag har alltid undrat vilka de sju haven egentligen är. Vad räknas som hav och inte, när är det egentligen en sjö eller en del av ett större hav?

De sju haven är sen gammalt, och i antiken var det egentligen nio hav och var främst i regionen kring medelhavet och mellanöstern, alltså där allt utspelar sig i de antika sagorna (eller historierna, vilket som nu är sant och vad som är dikt).

  • Adriatiska havet
  • Arabiska havet
  • Egeiska havet
  • Indiska oceanen
  • Kaspiska havet
  • Medelhavet
  • Röda havet
  • Persiska viken
  • Svarta havet

Men beroende på om det är europeiska eller arabiska berättelser, och från vilken tid, så varierar det. Det finns också tider i historien då det som räknats var att den som vill till Kina måste korsa sju hav, och då sträcker de sju sig plötsligt horisontellt söderut och inkluderar då bland annat Thailandviken.

Den modernare och lite enklare förklaringen, och de gamla sjömännens räknesätt, och som ofta är vad som avses nuförtiden är ”världshaven”, även kallade oceaner. De är tre stycken, men med geografiska naturliga indelningar så blir de sju.

  • Norra Stilla havet
  • Södra Stilla havet
  • Norra Atlanten
  • Södra Atlanten
  • Norra ishavet
  • Södra ishavet
  • Indiska oceanen

Mindre hav är medelhav eller randhav. Östersjön är ett randhav och Medelhavet är ett, ja vadå? Ett medelhav. Men så finns det ju också sund och vik, golf och bukt och går man in än mer på detaljer så finns ju även, fjord, delta och många andra mer och mindre direkt havsrelaterade begrepp. Men världens oceaner och hav finns någorlunda samlade på den här kartan.

Medan andra räknar länder de varit i eller flygplanstyper de åkt så räknar jag hav jag badat i. Och av de stora världshaven kan jag konstatera att jag kan pricka av: södra stilla havet och norra atlanten. Men om jag räknar hav så är det även Medelhavet, Östersjön, Nordsjön, Norska havet, Karibien, Röda havet, Döda havet, Persiska viken, Egeiska havet. Adriatiska havet och så har jag doppat tårna i Biscayabukten.

Om resesällskap

Johanna W

en kopp kaffe pa utbyggnaden av Ammans stadshus

Jag har rest i en mängd olika konstellationer, väldigt många där jag inte känt någon. Det är fantastiskt att uppleva allt en resa kan innebära med någon annan men ofta har jag velat göra saker som ingen annan har velat eller kunnat följa med på. Det har oftast blivit minst lika bra och som jag skrev häromdagen så träffar man alltid folk, som ibland blir vänner för livet. Så att ”resa själv” är oftast inte ensamt utan tvärtom väldigt klyschigt självförverkligande. Jag kan varmt, varmt rekommendera att våga prova. Det behöver ju kanske inte vara mellanöstern i två månader på direkten, testa en helg någonstans bara. Mitt tips är att det finns något du verkligen vill göra där, en vandring eller ett museum eller kanske en kurs eller tur av något slag. Så du verkligen känner att DU får uppleva något som DU vill. Så att det inte känns tomt och ensamt och du blir sittandes inne på hotellrummet (om inte det är precis vad du längtar efter att unna dig!).