Jag älskar språk! Framförallt de jag inte förstår och jag älskar att försöka knäcka koden till ett språk. Jag pratar flytande svenska, engelska och spanska och har läst lite italienska men annars är det någon enstaka mening på diverse språk dit resor tagit mig. När vi tågluffade genom Europa så försökte jag lära mig räkna till tre, säga goddag och hur står det till på alla språk dit vi kom. Det var framgångsrikt för att få många leenden åtminstone.
När jag var liten ville jag helst lyssna på orientalisk musik, min absoluta favoritsång i melodifestivalen var Israels bidrag 1992. Jag kunde den utantill utan att jag visste vad ett enda ord betydde. Jag älskade Vaya con Dios och Gipsy Kings och numera har jag insett att jag förstår texterna, de är inte lika hemliga längre (de är spanska och engelska). I tonåren föll jag pladask för bandet Urga, som hittat på ett helt eget språk – urganska. Jag kan pyyyyyyyyyttelite arabiska sedan två månader i Jordanien, och jag älskar de arabiska bokstäverna, de är så vackra! De liknar alviska, Tolkiens påhittade språk för alverna i sagan om ringen. Tänk att ha byggt upp ett helt språk med grammatik och allt för att använda i böckerna.
Jag talar två stora världsspråk men har inget eget. Lite rövarspråk kan jag väl, men det kan ju många. Jag drömmer fortfarande om att ha ett eget språk som bara jag kan, eller helst någon annan typ min brorsa, så vi kan prata hemlisar.
Just nu inspireras jag mest av sanskrit, det gamla språket som yoga är beskrivet på. Alla ”asanas”, kroppsställningar, är beskrivna med ord eller meningar som hand mot fot, triangel etc. Ju mer yoga jag går på desto fler ord knäcker jag (plus att jag köpt en bok om det) och det är som med alla muskler på latin, jag behöver lära mig innebörden så jag ska komma ihåg det. Biceps är tvåhövdad och triceps är trehövdad. Jamen då måste ju ”ceps” betyda hövdad. Inte helt långt från caput eller capita som betyder huvud. Och capital på engelska är ju huvudstad. Och sådär håller jag på och jag verkar aldrig någonsin tröttna på det.
Sådär är jag oxå med språk! Kan ganska mycket ord (utan att prata språken) och funderar jämt över hur orden är släkt osv. Nu har jag smittat Peter (efter 10 års tjat ;)) så nu ör han nästan likadan 😉