Etikett: mjölkfritt

Var och fikade igår med en gammal klasskompis från Luleå. Den känslan av att ha flera år och så många händelser, kurser, vänner, lärare etc. gemensamt. Urmysiga café göteborg, vilka uppläggningar! Men hur är det med slutledningsförmågan när jag beställer en sojalatte, frågar vad som är mjölkfritt av godsakerna och får svara på att ”spår av mjölk” går bra, så då får det bli kladdkakan, och efter en ganska lång stund får in en jätteskål med glass och grädde till…??

– ”Ursäkta, jag måste bara få fråga, visst är den här latten med sojamjölk?”

– ”javisst!” svarar baristan och håller upp ett paket laktosfri mjölk….

– ”men det där är inte sojamjölken” säger en annan personal, och räddar mig från att behöva säga det, och återigen känna mig som en misstroende bitch och förklara att det är skillnad på mjölksocker och mjölkprotein.

– ”jamen jag menar jag tog den där blå i kylskåpet. Sojamjölken”

Så här är det hela tiden, och det går inte riktigt klandra någon. Alla allergier som bara exploderar, och det är sojamjölk hit och glutenfritt dit. Vad är det egentligen som kommer från kossor? Går kokkosmjölk bra?

Senast jag flög kunde jag inte beställa salladen som var det enda mjölkfria på menyn, den fanns bara på europaflygningar. Tog en påse lättsaltade chips, och en kopp kaffe. Till lunch. Det är inte första gången. Jag fick övertyga flygvärdinnan om att det gick bra trots att den inte var märkt med ”M” i menyn och visade att jag själv läste på påsen. Så skönt ändå med någon som är noga! Så var det dags att servera kaffet.

-”Vill du ha mjölk eller socker i kaffet?”

I will survive. Jag kan få ont i magen, det kliar i huden och jag blir hängig. Men om jag får barn nångång som är nötallergiker eller nåt liknande, då kommer jag nog bli en cynisk häxa med världsrekord i skepsis och innehållsförteckningsläsning.

Jag ser det lite som att leva som James Bond eller Jason Borne. Trust no one. Det kan alltid vara stekt i smör.