Etikett: flygresa

Flygförseningen – så gick det sen

Flygförseningen – så gick det sen

Johanna W

samarbete flightrightMinns ni att jag skrev om att jag blivit försenad på väg hem från San Francisco ifjol? Att se flygförseningar som en mental utmaning. Jag tycker verkligen det stämmer och jag har fått prova flera gånger, vissa andra gånger är det läge att påminna sig om att det ofta går i tid också eller att det är andra som har otur, som i helgen när jag flög från Landvetter och både på Landvetter och Bromma var det flighter mot min destination som skulle lyft före men som lyfte efter medan mitt plan var i tid. Jag var tvungen fråga min kollega som även är pilot och det funkar tydligen så, det är kedjan med den kärran som blir försenad medan de som hade annan tid går i tid. Man skjuter alltså inte efter alla flighter eftersom. Känns logiskt faktiskt, vilket totalkaos det snabbt skulle bli annars.

Det finns en EU-förordning 261/2004 som reglerar ersättningen av flygförseningar som jag läste på efter förseningen från San Francisco, tacka vet jag att ha ett helt community på facebook med resebloggare att fråga. Det finns många sajter som listar resenärernas rättigheter, och som även kan hjälpa till att få pengarna tillbaka, Flightright är en av dem. Jag fick tips om att använda bolag, flera olika faktiskt och de tar mellan 25-30% i provision på ersättningen ungefär, men jag fick också direktlänken till norwegians formulär för ersättningskrav så skeptisk och snål som jag är provade jag själv.

  • Försenat kortdistansflyg – Under 1500 km – Passagerare är berättigade till €250 i ersättning
  • Försenat mellandistansflyg – Mellan 1500 km och 3500 km – Passagerare är berättigade till €400
  • Försenat långdistansflyg – Från 3500 km – Passagerare är berättigade till €600 i ersättning

Det finns dock fler kriterier att uppfylla, som hur lång tid det ska vara försenat och att långdistansflygen isåfall ska landa eller lyfta från en flygplats i Europa, i mitt fall flög vi till Arlanda, Stockholm från San Francisco. Google räknade ut åt mig att det var 8609 kilometer och det var över 4h försenat så jag var berättigad till 600 Euro.

Jag fyllde även i direkt online i min internetbank eftersom jag köpt resan med visakort som har reseförsäkring. Där var jag berättigad till 1200 kr.

Pengarna från banken kom in i stort sett direkt och norwegian tog någon månad och jag efterfrågade dem via mejl, men det var egentligen inga problem utan tog helt enkelt så lång tid. Efter knappt två månader hade jag pengarna på kontot och när de väl kom in var det 5712,56 (600 euro den dagens valutakurs) och jag hade betalat 7134,59 kr t/r Arlanda – San Francisco så totalt sett 5712,56 + 1200 = 6912,56. Jag hade alltså rest till Kalifornien i USA för 222,03 kr!

img_3167

Som jag skrev i inlägget direkt efter så ordnade norwegian och markpersonalen på arlanda jättebra med hotell, frukost och flyg dagen efter. Så det löste sig riktigt bra för min del, men jag förstår att det kan kännas skönt att få hjälp och det sägs vara olika svårt från olika bolag, dock att lågprisbolagen ska vara värst vilket inte norwegian var.

img_2911

Jag har dock några tips jag lärde mig på flygplatsen när jag väntade av mer rutinerade resenärer:

  • Fota avgångstavlorna med tider och förseningstider.
  • Leta fram och skärmdumpa info online om när flyget avgår och anländer, jag kunde till exempel ganska lätt hitta när planet landat i San Francisco (men vi fick inte gå ombord) och jag skärmdumpade ankomsttiden på arlanda på swedavia.
  • Fråga personalen ombord vilket servicebolag de har på flygplatsen du ska till eller åker ifrån, det finns olika typ ”resebyråer” som är på arlanda och sköter allt med övernattningar, ombokningar och sånt. Alternativt googla eller fråga i respektive bolags infodisk men ibland har de ingen bemannad.

Läs mer hos andra:

Inlägget är ett samarbete och innehåller sponsrade länkar men innehållet är som vanligt helt och hållet mitt eget

Oslo

Johanna W

Oslo opera

Semestern närmar sig med stormsteg och man får inte planera för mycket, samtidigt som man inte får erkänna att man inte har några planer heller. Och hur nice det än vore att ta det som det kommer, så kan det bara sluta på ett sätt: för dyrt eller inte alls. (okej, två)

Så det är dags börja beta av de punkter planer som är gjorda och den här månadens förvärvsersättning hann bara in och landa innan jag återigen började pytsa ut monetära bidrag till flygbolagens fortlevnad. Äntligen kärt återseende av vackra Oslo, och fina vännerna. Trojkan från tågluffen som ska ses igen, det är hög tid. Över ett år sen alla tre. Och för mig över två år sedan jag var i Oslo, den gången med jobbet. Längtar redan jättemycket!

En fin Oslo-guide har jag nyss läst hos Karolina som vanligtvis skriver om inredning både på bloggen it’s a house och numera även i Umeåguiden! Passar kanske bäst för barn och inredningsintresserade, och därför är den ett bra tips eftersom jag tror många barnfamiljer väljer Oslo, det kanske kan kännas lite dyrt men det är en fin stad och det är inte så långt men faktiskt ändå utomlands. Och själv halkar jag ju inte in och tänker på just barnvänligheten alla gånger. Får återkomma med en egen liten reseguide därifrån när jag kommer tillbaka.

Gillar man inredning och Norge har trendenser just tipsat om några läsvärda norska inredningsbloggar.

So far not matter how close

Johanna W

Aldrig har jag varit så nära att åka till NY som igårkväll. Jag hade till och med bokat. Men visste det skulle bli problem med passet och det här visa-wavier man måste fylla i.

Och så fick jag den här i ett reklammejl från SAS igår med ämnet ”tips för tidsoptimister och USA-sugna”

Då borde Sara Johanna Westberg (eller Sara Johanna Vestberg som jag fortfarande heter vilket är en av förhalningsorsakerna) ha kastat in handduken. Mitt pass går ut i maj vilket är inom ett halvår, not guilty enligt USA-regler. Provisoriskt pass måste man ha visum, då måste man boka tid och träffa ambassaden i stockholm personligen. Där bor inte jag. Ett riktigt pass vore riktigt riktigt på håret att hinna få, och senast 72 h innan avresa måste man ha fyllt i visa-wavier. Så den helgen som såg så perfekt ut att åka och hälsa på Erika som är där, ser inte längre ut som nåt särskilt. Om jag inte ska springa till passexpeditionen nu när de öppnar, chansa, hoppas, ha en klump i magen, ha ett standardpass för en resa som jag sen måste göra om igen om nåra veckor….. I don’t know.

Just i sånna här frågor kunde det varit bra om den organiserade, planerade, strukturerade och hard working ladyn hade kunnat samordna sig med the tramp. En del saker rår helt enkelt inte ens luffarsjälens ”det löser sig” på. Pengar eller vilja göre sig icke besvär heller. Regeringar är en sån grej.

Men jag tänker då idag på:

– När jag fick säga hejdå till Andjelka som blivit min bästa vän i Jordanien, på bron in till Israel, för på grund av hennes nationalitet (serb) var hon inte välkommen. Men det var jag, en grekiska och en tyska. Och hon vägrade att vi skulle åka tillbaka med henne. Som  die mauer för mig med min verklighet.

– När mitt pass gick sönder i turkiet, på väg till Jordanien. Kunde inte vända, blev insläppt i Jordanien ändå. Fick åka till ambassaden i Amman flera gånger för att fixa nytt. Men det är ju lättare när allt är otidsberoende, en taxi kostar 20 kr och man får gå förbi alla hundratals irakier som står i kö för att komma in.

– När jag kom till Barcelona och skulle fixa alla papper och det tog en hel dags AKTIVT traskande, köande, stämplande, gå tillbakande, börja omande. (var ett av mina allra första blogginlägg faktiskt, kommer inom kort flyttas över)

– När vi tågluffade och konduktören i grekland samlade in alla pass och tog med dem ut för att stämpla, och när sen en av oss var vid sina sinnens fulla bruk, till skillnad från vi två andra som låg och sov, gick ut för att se vars de tog vägen så stod han och auktionerade ut dem på perrongen så det var bara att sträcka upp handen och ta vilket man ville ha.

– När jag skickade iväg mitt pass för visum till Kina och väntade och väntade och längtade och längtade och så kom det. Och sen kom askmolnet.

– Alla gånger jag betalat minst i tullar för att min nationalitet är svensk.

Är man bortskämd med att resa runt och ha kompisar överallt så händer sånt här.

Tänk George Bush, han hade inte ens ett pass när han blev president. Kanske är det man skulle bli.