Jag skulle egentligen varit hemma nu. Hämtat katten, duschat och sovit i min egen säng. Så blev det inte och jag har ett lååångt inlägg jag började på igår som är gnälligt som bara den, så det vill ni inte läsa. Det som det egentligen handlade om är hur fascinerande tankens kraft ändå är. Ni vet när resan närmar sig sitt slut och plötsligt vill man inget annat än att komma hem? Det går att ställa om sig igen, vilket jag fick öva på igår när planet från San Francisco blev försenat. I slutändan bara ca fem timmar men det gör att jag sover på Arlanda inatt eftersom jag missade anslutningen. Fick matbiljett på Oakland flygplats av norwegian och här betalar de både mat och husrum så det går egentligen ingen nöd på mig. Nyduschad på hotell kommer jag somna gott och vips går flyget imorgon hem och det är glömt och jag kan fortsätta tänka på hur fantastiskt vi har haft det!
Så från dippar, irritation och hemlängtan till att bara vänta ut tiden och göra det bästa av situationen, det är inget jag önskar men när det väl händer är nåt jag gillar att få klara av!
Johanna Westberg 
Ibland blir det inte som man tänkt sig.
Nej det blir ju inte det, men som tur är blir det ju oftast bra ändå! 🙂
Trist men bra att du fick kompensation iaf.
ja, jag skänkte en och annan tanke till ett annat skandinaviskt punktligt bolag jag önskar jag åkt med just då… 😉
det var snällt 🙂
Jobbigt med försening, men det verkar ju ha skötts ok. Det jobbiga i det hela glömmer man rätt fort … 😉
ja verkligen! 🙂
Det är iaf skönt när man får mat och hotell, då kan man klara sig rätt bra. En av mina flygförseningar ledde till en natt i Houston, en ny bekantskap som tog med mig på först mat hemma hos henne och en härlig ridtur, och sedan barbeque och softballspel i en park med hennes vänner. Så alla förseningar är inte dåliga! 🙂
Men wow! 🙂 den här var inte såå farlig trots allt, men din slår ju det mesta!
Kunde varit värre. Skönt att det ändå löste sig med massa praktiska saker!
exakt! inget alls klaga på såhär i efterhand men så less man blir när man väl sitter där och väntar… tur jag hade laddat med underhållning 🙂