April innehöll många tulpanbilder och jag minns min planering/att göra-lista vid månadsskiftet men det gick i lås, jag klarade både bodypumpinstruktörslicensen och jägarexamen inom loppet av en vecka samtidigt som jag jobbade som vanligt, tillfrisknade, gick processledarutbildning och avvecklade samt startade upp sidoverksamhet. Absolut ingen optimal tillvaro men korta perioder går det bra ha det så och ack så skönt när det var över!
Det jag minns allra starkast är det långa härliga påsklovet mitt i allt. Fjällen när det är som allra bäst (fast så säger jag ju varje årstid)
Etikett: BodyPump
Om januari
Idag är det lucia och de sjöng fantastiskt för oss i foajén på jobbet idag. Julstämningen är nu ett definitivt faktum och nedräkningen har börjat. Jag är på väg till snö, skidor och julmarknad och har tid att fundera över året som varit. Det har hänt en del, som vanligt. Ovanligt nog inte en enda utlandsresa!
Jag läste en kul idé hos rockspindeln om en bloggkalender och jag blev sugen på att sammanfatta året jag med. Det är väldigt smidigt när man har en blogg och instagram, utmaningen för mig tänkte jag skulle vara det bästa fotot – som helst fångat den mest minnesvärda stunden – den månaden. Eftersom jag försöker bli bättre på att just fota.
Januari börjar året och 2013 har präglats av träning och inleddes med mycket skidor, en teknikträningskurs för vuxna nybörjare och en instruktörsutbildning i bodypump som blev starten på det som nu känns som jag aldrig gjort annat och är bland det roligaste jag gör på kvällarna.
Stark som en oxe har jag blivit på kuppen dessutom.
Bästa bilden då, det får bli amaryllisen som slog ut efter jul- och nyårshelgen.
En late bloomer så att säga. Det är aldrig för sent att prova på något nytt.
Om att byta gym (igen)
Idag har vi haft kvartalsutbildning för den senaste releasen av bodypump, nummer 88 i ordningen, och det är ett grymt pass! Aningens lägre tempo, mördande tricepslåt, grymt bra musik och fokus på rygg. Hej skidsäsong, säger jag.
Vi tränade teknik på marklyft, vilket är bra för mig eftersom jag behöver träna ryggen extra mycket (den är av lite sämre kvalitet än resten av min kropp kan man säga) och jag har haft nytta av fredagsgymmandet i höst.
Var bara hem och käkade och sedan hade jag mitt pass på simhallen, och innan dess körde jag cykel/core, det brukar vara ganska lagom uppvärmning och det är ingen tid emellan så jag hinner aldrig känna om jag är trött heller.
Berättade på slutet att nästa söndag blir mitt sista pass på simhallen, efter jul blir det bara iksu för mig. Det känns jättekonstigt och tråkigt, men samtidigt väldigt roligt och jag vet att jag har större utmaningar och utvecklingsmöjligheter där. Så otroligt tråkigt bara att veta att mina söndagspumpare jag tycker så mycket om inte kommer att peppa mig varje söndag.
Men sånt är livet, jag byter inte från något utan till. En före detta chef till mig uttryckte det så och jag tycker det är passar bra. Eller, eftersom det faktiskt känns lite som att göra slut med en helg grupp av personer, så ”It’s not you, it’s me.”
För övrigt, trevlig advent på er och som ni ser har jag gjort om layouten på bloggen lite, kommer flytta över domännamnet också. Apropå nya gymtider så har allt sin tid och fippla med egna inställningar är inte tid för just nu.
Och för att avsluta vill jag citera mig själv: efter träning kommer badkar och solsidan.
Om det ballaste skavsåret
Det var ett plan fyllt av slitna instruktörer som landade på Alvik nyss. Mör är bara förnamnet. Ändå tycker jag att jag tagit det rätt lugnt. Fyra pass igår och ett idag och så en promenad runt årstaviken med pratsällskap för att slagga ur.
Jag har skavsår på ryggraden efter att ha gjort situps på stickig heltäcknibgsmatta. I Globen.
Bland 2000 andra låg jag imorse och crunchade, som det så fint heter på svengelskt träningsmål, upp mot självaste kupolen mitt i mitten.
Noterar att det förmodligen är ett av de allra ballaste skavsåren jag kommer få i mitt liv.
Om att byta gym
I vintras blev jag tillfrågad att bli instruktör på Umeå Simhall. Då hade jag varit, och stormtrivts, på träna i tre år. Det kändes på ett sätt väldigt konstigt och vemodigt, samtidigt som jag verkligen ville prova på att bli instruktör. Jag nappade. Resten är ingen märkvärdigare historia än att jag stortrivs som instruktör och bara längtar tills jag får köra nästa pass. Och när jag cyklar vägen mot simhallen har jag en skön deja vú-känsla, eftersom jag cyklat den så många gånger till fys- och basketträningar på gammliahallen att jag skulle kunna cykla den blundandes. (Får dock samma känsla över gamla cykelbron till träna, den som leder mot tegshallen, så just känslan är inget nytt men något jag märkt att jag trivs med)
I sommar behövde iksu vikarier och eftersom vi har så lite pass och inte jag har något fast så hoppar jag in där. Nytt gym, igen. Stort. Jättestort. Igår var premiären och jag kom dit i gooood tid, även fast jag redan gått igenom hur belysning, stereo m.m. funkar där. Kvällen innan hade en bekant meddelat att hon skulle komma på passet och att det då var 6 pers bokade. När jag kom en halvtimma innan passet var det ca 20 bokade. Tänkte att vi kanske inte ryms med den främre vikväggen nere (dvs en liten basketplan). Redan fler anmälda än vad som ens ryms i lokalen på simhallen. Pirret i kroppen steg, men eftersom passet sitter som det ska bara steg peppen. Och hög är scenen, hur skulle jag kunna så kallat ”connecta” med de längst bak om det blev glest och utspritt? 
Det kom femtiofem personer.
Det sägs att om man skulle få det adrenalinpåslag som Bruce Springsteen får av att kliva ut på ett fullsatt wembley så skulle man dö på fläcken. Om det är sant så tror jag att jag kan ha börjat bli lite adrenalinberoende. Så kul det var med så många! Jag blev så peppad själv att jag kände inte efter nånstans och idag har jag sån träningsvärk så det känns som jag aldrig har kört bodypump tidigare i mitt liv. Det är precis såhär jag vill ha det. Hallefuckingträningsluja.


