Den här dagen alltså. Från att vakna utsövd med en timmes extra sömn, en kaffe och typiskt spansk frukost åkte vi till stranden. Gava, ett stenkast norr om Castelldefels där jag brukade hänga. Vi solade, badade, i slutet av oktober! Det är mer än jag ens kunde drömma om hemma i höstregniga mörka Sverige. Vi åkte vidare till Sitges. Åt paella, strosade. 
Etikett: Barcelona
Om att vara hemma i Barcelona
Jag kände mig hemma så fort jag klev av flygbussen vid plaza espanya. Värmen var helt ofattbar, över 20 grader klockan fem på eftermiddagen och framförallt doften som slog emot mig, doften av själva staden, fick mig att dra ett djupt andetag och andas ut alla gamla bekymmer och känna mig som ny. Ni vet som att det kan lukta speciellt i någons hus, du skulle känna igen t.ex. mormors hus med förbundna ögon i hundra år framöver, så känns det för mig här.
Vi gick ut nästan på en gång och såg fotbollen, el clasico, och åt lite tapas till. Strosade vidare längs gatorna runt poble sec och san antoni där Adriana bor nu, fortfarande håller vi oss längs med Av. Parallell men på andra sidan och lite längre upp än var vi bodde tillsammans 2008. 
Jag och Adriana
Jag har just sovit en sömn utan dess like och med tidsomställning blev det ju inte sämre och idag blir det bara strosande och carpe diem. Väldigt skönt att inte ha några särskilda planer.
Om nedräkning till Barcelona
Nu är det nedräkning, på lördag åker jag till Barcelona! Konferens och några dagars bara vara. Häromdagen postade inredningsbloggaren Knaada bröllopsbilder därifrån, helt fantastiska! Suget blev inte mindre, nu är det bara fullt ös medvetslös på packning, jobba undan, träning, fix och allt annat som ska göras en vanlig vecka och för att hålla ställningarna i en vecka. Största funderingen är om jag ska ta med kamera, dator eller iPad… Det blir ju mycket fototid. Men mobilen räcker också långt. Bloggtid lär det bli sämre om dock så kanske paddan får räcka, om ens den. Är det ens möjligt att resa utan kameran när man väl vant sig?
Om uteservering i Barcelona
Ikväll har jag träffat en gammal kursare från spanskan jag läst på Umeå universitet för några år sedan. Vi gick både spanska A och B (distans) ihop och nu är hon här igen för C-kursen. Min spanska är ringrostig men det var ändå härligt att få sitta och lyssna på henne och så småningom kom även jag själv igång och pratade. Det bådar gott inför Barcelonaresan i höst, det börjar närma sig! Vi tog en matbit på pub rött och det var så varmt och mycket folk att vi satt ute på terassen! Fantastiska höst.
Uteterassen, spanskasnacket och den stundande resan gjorde mig inspirerad till ett torsdagstips. En restaurang jag och Erika blev väldigt nöjda med sist vi var där, 2012. Vi strosade runt i Barri Gotic och mer eller mindre trillade över ett mysigt litet torg vi aldrig varit på förut (!), slog oss ner och antog det skulle vara dyrt och turistigt men tvärtom var det riktigt gott och prisvärt! Klassiska spanska rätter, fräscht och bra service. Lunchtid hade de som det ofta är i Barcelona trerätters för ca 10 euro, ofta med ett glas öl eller vin till om man vill. Till skillnad från då vi bodde där har restaurangerna förstås hemsidor numera och jag inser att det är en kedja med flera olika Taller de Tapas. Taller betyder ”workshop” (kategori: mindre bra svenskaöversättning) och vi var på St Joseph Oriol som ligger bara ett stenkast in från Ramblan i höjd med teatern/metrostationen Liceu, in i gotiska kvarteren. (karta)
Vill man ha genuint, pittoreskt och familjeägt är det här förstås inte det man söker, men vill man däremot ha typisk spansk mat till vettiga priser och inte känna sig snuvad på pris eller service så är det här ett bra alternativ tycker jag. Åtminstone var det så, jag tror bestämt jag ska ta med mig kollegorna i oktober och uppdatera mig!
Om bröllop och möhippor
Visst är väl möhippor bland de roligaste festerna att gå på? Jag hade en sån underbar helg i Stockholm och det bästa av allt är att nu till helgen ses vi igen, på bröllopet. Min Erika som jag träffade på en matlagningskurs i Barcelona ska gifta sig. Jag har känt henne lika länge som bloggen är gammal men det känns som för evigt. Hon är en av mina allra bästa och närmsta och det är omöjligt att önska någon mer lycka än jag önskar henne det.
Som sig bör stannar bilderna från möhippan mellan oss som var där men jag kan avslöja att vi lyckades med en helt grym överraskning i klass med blåsningen, det gamla programmet. Och en lek som var riktigt rolig var att alla tog med en sak att förknippa med dem, ett minne mellan den personen och Erika och så fick hon gissa och berätta historien. Hon klarade alla nästan direkt. Att få fira sin vän, bara ägna sig åt gamla minnen och roliga saker vi gjort tillsammans och bara ha roligt en hel dag och sedan slå klackarna i taket, det är svårslaget helt enkelt. Det är sådana dagar som verkligen går att spara för att plocka fram i höstmörkret sen.
Träningsbild inför min kusins bröllop i vintras när jag var anlitad som bröllopsfotograf. Bröllopspresenten och mina egna ringar, den från loppisen i colombia och civilingenjörsringen från LTU.
Johanna Westberg 
