Jag vill kräkas

”Hudcancer är en av de cancerformer som ökar snabbast. Varje år dör fler personer i Sverige i malignt melanom än i trafiken och den främsta orsaken till hudcancer är för mycket solning.”

Ändå väljer HM att totalretuschera (alternativt utsätta för dödsrisk men jag tvivlar) sin modell för att passa kampanjen i deras tycke.Modellen på bilderna är alltså inte överhuvudtaget mörk i skinnet i sig själv, snarare tvärtom.

Cancerfonden skriver en debattartikel om hur de befäster ett livsfarligt skönhetsideal. HM Svarar att de ”beklagar om de upprört någon med sin baddräktskampanj”

Det så otroligt välskrivna gästinlägget av @Filippanna blir återigen aktuellt.

Det HM samtidigt signalerar är ju också då att om man vill ha en modell med mörk hy, så väljer man ändå någon med europeiskt, vithyat utseende, som är solbränd istället för någon som faktiskt har mörk hy. Trots det otroligt viktiga i att lyfta debatten om solskydd och vikten av att sola säkert, så kommer detta lite i skymundan. Jag antar att det är det här som får kallas ”att välja sina krig”.

Fy fan för skönhetsideal.

Och dessutom, hur fan står hon?! Inte som jag när jag läser en pocket på stranden eller drar på mig våtdräkten för en kite session.

Med det inte sagt att man inte får klä sig eller bete sig hursomhelst, men det får inte mig att längta till stranden. Är mitt vita skinn okej om det fortfarande är vitt och min bikinilinje även om den är orakad och min våtdräkt även om den är helkropps och är det okej om jag bara ligger platt på mage eller kitear när jag väl har på mig våtdräkten och skiter i att stå snyggt?

För samtidigt i Dokument inifrån – ingen riktig våldtäkt  i SVT ikväll sitter ungdomar och funderar och diskuterar om att man kanske inte ska klä sig så utmanande, att man får tänka sig för hur man beter sig så man inte utsätts för övergrepp. Killar kan ju tro att man vill ha sex med dem. Och om man har det så är man ju en hora. Alltså tjejer. Och även om det var övergrepp. Men det gäller ju som bekant inte för killar.

”En nyckel som passar i alla lås är en jävligt bra nyckel, men ett lås som kan öppnas av alla nycklar är ett jävligt dåligt lås” – kille, snarton år gammal, i dokument inifrån ikväll, om hur han tror att många tänker om killar, tjejer, sex och status.

Så det är ett jävligt stort ansvar att lassa på unga tjejer att de ska se sånna här bilder och tänka: Solskydd! Vara som jag är är det bästa! och Jag är sexig även om jag inte gör någon pose, är brun, har ben som vattnet reflekteras på eller har ny bikini. Men vänta nu, jag ville ju inte vara sexig för då kan jag ju bli våldtagen…

Att vara Fristående hudvårdskonsult, i 3 år

Jag har en slags födelsedag idag.Mitt företag har.

Det är precis tre år sedan jag just hade kommit hem från 3,5 månader i sydamerika, slut på pengar och med en hy på bättringsvägen men långt ifrån bra, lite lätt längtan efter svenska rutiner, vatten och hygienstandard samt en lågkonjuktur som hette duga och gjorde att inga byggföretag i hela Sverige verkade behöva praktikanter.

Så ja tackade ja till erbjudandet om att själv bli fristående hudvårdskonsult för Mary Kay, och det har jag inte ångrat en enda gång sedan dess.

Jag kan rapa klyschor i evigheter, som för mig är självklara, borde vara uppenbara och som kan verka för bra för att va sanna.

Först och främst älskar jag ju produkterna. Min hy klarar inte något annat (och tro mig att jag har provat!) och med tanke på hur den då och då mår så är det skönt att veta att jag i tre år (även innan, men lite mer sporadiskt) använt precis samma produkter, haft precis samma rutin och kan lägga till eller ta bort en produkt för att se en skillnad. Och om jag följer rutinen har jag toppenhy i perioder, och bryter det då ut utslag, acne eller blir torr då kan jag vara helt säker på att det är något annat – att jag sovit för dåligt, stressar, har en infektion i kroppen eller något annat. Inte någongång under de här tre åren har en hudterapeut sagt till mig att jag behöver använda andra produkter när jag varit på ansiktsbehandling. För ja, det går jag på ändå, det är avkopplande och en extra lyxkur för huden. Ni vet som att det räcker ju att tvätta håret och oavsett hur bra produkter eller rutin man har för det så kan det vara en hit att gå till frissan då och då.

Jag får välja arbetstider, arbetsperioder  helt själv. Har stor nytta av att lära mig kundkontakter, nätverkande, försäljning och merförsäljning, coachning och annat även i mitt dagliga arbete som konsult i byggbranschen. Jag väljer vilka jag vill jobba med och jag kan välja att utbilda andra vilket är utvecklande för mig själv. Tack vare att jag utbildar andra och kan ge andra möjligheten att starta eget, utan att varken hon eller jag tar någon risk, gör att jag fått möjligheten att vara ambassadör för kvinnors företagande. Det nätverket har gett mig otroligt mycket bra kontakter, inspiration, föreläsningar m.m.

Produkterna passar mig också därför att de är så mycket forskning bakom, att allt är allergitestat och att ingenting i något led är testat på djur. Skulle aldrig någonsin sälja något annat, inte heller använda själv.

Företaget passar mig extra bra också för att en del av vinsten går till Great Andoh International School, unicef, bröstcancerforskning och stöd till/mot våld i hemmet för utsatta kvinnor och barn.

Och i takt med att mitt företag lever vidare så hjälper jag andra kvinnor att starta sina och bidrar till att Västerbotten är det län med högst tillväxt bland företag drivna av kvinnor.

Win-win-win-win-win………………win.

Busigt

Foto: lånat från facebook (sorry, länkbättring pågår)

Jag bara älskar den här bilden!

Så mycket fuffens farfar har låtsas gå på, och så mycket fuffens min egen far kommer låtsas gå på en vacker dag.

Älskar busstreck, och jag är inte helt oskyldig. Hur skulle man kunna spela kort och inte lära en treåring att rycka på axlarna, sucka och säga ”Ja har tå dååååålida tort!”.

Och när liten blivit så stor att osthyveln helt plötsligt inte funkar, för att hålet är övertejpat…. Love it.

Berlin

Häromveckan fick vi en rolig överraskning på ett kontorsmöte på jobbet. Vi ska allihopa åka på studieresa till Berlin i höst. Jippie!

Så kul det ska bli, vi har redan fantiserat om vilken öl vi ska dricka, paxat roomies, fantiserat om att återanvända sommarkläderna, åka upp i TV-tornet m.m. Igår på lunchen kom frågan upp: ”Har du varit i Berlin tidigare?”

– Japp! När jag tågluffade.

För precis sju år sedan hade vi alltså just startat vår tågluff. Anlänt, insupit, installerat oss, upptäckt….Läs hela resdagboksinlägget HÄR

Av alla intryck minns jag speciellt muren. Jag skyller det på Ebba Grön och Pink Floyd, men även den rätt vanliga fascinationen och intresset av just andra världskriget från historielektionerna, dokumentärer, artiklar. Men mest Thåström faktiskt. Har till och med skrivit en skoluppsats om Berlinmuren, med die mauers inledande fraser som inledning på uppsatsen.

halt, här får ingen passera…

Den är, eller var åtminstone för sju år sedan, upprustad och utsmyckad med passande konst och uttryck, på ett sätt som man kunde gå och kika på länge, länge. Det längtar jag till att få göra igen. Tack och lov med någon annan än en k-pist att diskutera med.

När man ska åka någonstans, eller har köpt någonting, längtar efter något eller så, då ser man det ju överallt. Jag såg nyss också på TV när Tina Nordström (mat-Tina) åkte till Berlin i programmet ”min stad” och hon tipsade om området Kreutzberg. Det verkade passa mig, så det är på upptäcksfärdsönskelistan. Tillsammans med att faktiskt åka upp i TV-tornet den här gången. Älskar att få överblick över städer.

I övrigt ser jag fram emot strosande, öl, kultur, få återanvända sommarkläderna, hänga med mina fina jobbarkompisar utan att behöva jobba så mycket.

Från resdagboken och hit

Tågluff. 2005. Då allting började.

Det är inte mindre än precis SJU år sedan trojkan drog iväg på en månad med interrail-kort i Europa. En klassisk tågluff. Den skrevs på resdagboken och finns kvar än idag, men jag har bestämt mig för att ta över den hit också, för att ha min lilla digitala dagbok samlad. Vi var tre tjejer från gymnasieklassen, två år efter studenten och vi hade alla hunnit resa en del på egen hand och tillsammans, testat på hur det är att bo, jobba och resa riktigt tajt med någon annan. Vi hade ingen digitalkamera, utan körde gemensam och trippelkopia. Det var nog bland det smartaste i fotoväg jag varit med om.

Sedan dess har det hänt mycket, många resor och många återträffar senare gör vi fortfarande resor och hälsar på varandra då och då. Maj 2005 är dock fortfarande en av mina bästa månader.

Jag tänker flytta över inläggen löpande, med sju års eftersläp, så om inte annat jag själv får återuppleva den. De första inläggen från fjärde och femte maj och jag minns hur pirrigt det var, hur mycket vi längtade, hade planerat, packat och hur olika två pappor kan tänka på saken. Du hittar inläggen under kategorin: the Tramp goes… / Tågluff Europa 2005

Inläggen hamnar längst bak i datumordning, så om du enkelt vill följa med på denna trip down memory lane så gilla och häng med på facebook där inläggen länkas ut löpande.