En blomstrande dag

Efter en riktigt trevlig AW med några jobbarkompisar igårkväll kom jag hem tidigt och ville inte alls börja kolla på nåt internet, läsa i en bok eller så utan jag hoppade i säng och vaknade imorse som en nyponros klockan sju. Tantvarning!

(dessutom börjat fundera väl mycket på huruvida björkarna började knoppa vid den här tiden förra året, om det är tidigt eller sent…. kanske lika bra kapitulera och skaffa en 5-årsdagbok för väder och plantering och annat viktigt)

En mamma, en vovve och en moster kom hit, och med sig har fina moster som verkligen kan det här med plantering en tomatplanta och en physalis! Snacka om att mina ligger i lä…. Kaffe såklart, och tips och tricks mer eller mindre gröna fingrar emellan. Så kommer kusin och kusinbarn, tillika hundens bästis, hit och tjejmyset är i sitt esse kring halv tio på lördagsförmiddagen.

Hela konkarongen ut på stan, införskaffa lite fina lådor åt blommorna och sen hem igen för dagens stora happening: schampootillverkning.

Nu är här så fint så fint, och det doftar så gott så gott.

Busigt

Foto: lånat från facebook (sorry, länkbättring pågår)

Jag bara älskar den här bilden!

Så mycket fuffens farfar har låtsas gå på, och så mycket fuffens min egen far kommer låtsas gå på en vacker dag.

Älskar busstreck, och jag är inte helt oskyldig. Hur skulle man kunna spela kort och inte lära en treåring att rycka på axlarna, sucka och säga ”Ja har tå dååååålida tort!”.

Och när liten blivit så stor att osthyveln helt plötsligt inte funkar, för att hålet är övertejpat…. Love it.

Som en dimma av cupcakes och tralala

Ryck mig i fjädern vad trött jag är.

Började göra ont i armen igår, som blixtar kan man säga. Kapitulerade ganska snabbt, och insåg nästan ännu snabbare hur kokko man blir av de här pillren. Som i en dimma hela tiden, med önskan att sova.

Just därför fick jag vad som var tänkt som ett hedersuppdrag idag, och ännu mer just därför var det en som inte alls tänkte sova idag, och det var inte den barnvaktande, mamma mu-läsande, pussande, lek-brottande, argumenterande, tröstande, übertrötta mostern, hon var nära somna hela tiden.

Jag vet att det är så för alla ibland, men när det förtydligas mer och mer från ett muttrande ”jag orkar inte sova mer” till ”JAG VILL ATT MIN MAMMA STINA SKA VARA HÄR OCH INTE JOHANNAAAAAA” då börjar det kännas lite mer personligt.

I övrigt har det varit en slappande helg, passade ju bra när ögonen ändå gick i kors. Tralala i pillerform och mello-form. (Heja Lisa Miskovsky!) Cupcakes för första gången, hade aldrig ens ätit tidigare. De såg inte riktigt ut som de bilder man sett, men det här var bara början… Älskar faktumet att det är helt vanliga muffins, men sen är det bara go bananas i pynt. Passar mig perfekt. 

Vi gratulerar våran momme idag!

90 år fyller en av de starkaste kvinnorna jag har i mitt liv idag,  min mormor. Momme, som vi alla fortfarande säger. Har alltid funnits där, och jag önskar det gick lyfta fram hennes historia mer, att fler fick ta del. Men jag nöjer mig med att själv vara så otroligt tacksam att ha fått just henne som mormor. Ofta har hon hamnat lite i skymundan bakom morfar med sina historier, och det har nog oftast varit ett eget val, en slags uppdelning, och inte på något sätt en bild av den tid hon kan berätta om, då männen bestämde allt. Även i tidningar, filmer m.m. som gjorts om dem har morfar alltid varit den som synts mest. Men i köket har man alltid fått rå om mormor. Så även nu. Det finns ingen kökssoffa i världen jag sover så gott på, ingens händer som är så mjuka, inget ”du är välkommen hem snart igen” jag längtar mer efter att få höra.

Idag är det hennes dag, och jag önskar att jag vore där, men förkylning satte stopp. Inte schysst vara lite smittig på ett kalas där medelåldern är högre än hög och skröpligheten motsvarande. Ringde precis, och av ståhejet att döma var det dock full fart och ingen skröplighet så vitt jag kunder förstå.

Det är svårt att ta in hur det var när hon var liten, men hon berättar så bra. Om hur hon skötte sina småbröder (för mig kända som ”morbror Henry” m.fl. och har i mina ögon hela tiden varit gamla) när de var sjuka, hur de hjälpte sin mamma att tvätta, hur de signalerade till familjen på andra sidan sjön om de behövde hjälp. Glädje och sorg. Och som i förbifarten kan hon berätta om när hon tog sparkstöttingen från Ammarnäs till djupfors (eller om det var djupfors till Sorsele. Det spelar ingen roll för historien egentligen) ca 5 mil, höggravid mitt i smällkalla vintern, för att som så många andra, dra ut alla tänder. Var man gravid fick man det gratis.

– Fick du bedövning då momme?

– Bedövning? Neejdu, lillstinta, det fanns inte.

Och sen tog hon sparkstöttingen hem igen.

Världens bästa mormor och morfar!