Om vinterkvällsfika

Johanna W

Jag kvällsfikar inte så ofta, det är när jag har tränat. Inga andra vanor men när jag väl gör det är det precis som med frukost – det varierar hur mycket som helst. Jag kan lika gärna äta havregrynsgröt utan sylt eller mjölk som rostade mackor med massa gott pålägg eller en till portion middag. Lasagne till frukost gör mig också lycklig. Det går i perioder och jag har märkt att det är rätt årstidsbaserat. Nu har jag fått en juicepress  som är helt fantastiskt gullig och enkel och apelsinerna är så goda just nu så den går varm. Jag har också fått pippi på nyponsoppa, kokar nästan varje kväll och morgon, ikväll efter träning har jag rört ner lite hampaproteinpulver i den också. Veckans tema på mackorna är prickig korv vilket, speciellt tillsammans med nyponsoppan, känns som ett riktigt vintrig utflyktspålägg.

12/88/#blogg100

Om att vara fysiskt trött

Johanna W

Tröttheten efter en lång dag, speciellt då man spenderat stora delar av den utomhus är så fantastiskt underbar. Skidskola ikväll igen, sista gången. Lattjolajban i skidlekparken, ett kort varv med teknikträning och fokus på att byta mellan de olika åksätten, byta spår, köra om…. Nu är jag laddad!

Duns i säng, för att vakna pigg. Man ska älska sin kropp, ta hand om den osv… alla vill ha en kropp (för andra) att älska. Allvarligt talat, det är min kropp som älskar mig! Och inte konstigt det när den får träna regelbundet, styrka och kondition, inomhus och utomhus, den får bada badkar, äta massor med god mat och sova ordentligt.

 

11/89/#100

Om att argumentera

Johanna W

Ikväll har jag mött en person som hade åsikter jag själv inte delade. Det var en diskussion om rovdjur, i synnerhet varg, och med en person som säger sig inte haft fel i en diskussion sedan 1997 är det inte lönt diskutera. Men jag gläder mig åt att det stärker mina egna argument, snarare än försvagar dem. Jag blev inte alls övertygad om hur stor skada vargar gör. Jag vet att det är ett känsligt ämne för många och känner inte något behov av att varken föra eller ta ställning i någon debatt men att som kursledare i naturkunskap och viltvård uttrycka sig med orden ”jag hatar vargar”… Ja, det är som den av kursdeltagarna som till slut stoppade monologen och påpekade att det var som att säga att man ska lära ut politik och ta dit endast en sverigedemokrat. Ja, lite faktiskt. Objektivt är det iallafall inte, även om alla har rätt att tycka vad man vill.

Jag minns en text från förra året jag tyckte var riktigt bra: Malin Johanssons, a.k.a. Malin the writer,  ”människor skrämmer mig, inte vargen”

Jag fascineras av rovdjur. En av mina högsta önskningar inom djur&natur är att få se en livs levande lo i sin naturliga miljö.

Bilder lånade av tidningen jakt och jägare och wikipedia

File:Lynx Nationalpark Bayerischer Wald 01.jpg

10/90/#blogg100

Om en stadsgata

Johanna W

Nu när de håller på och bygger om kungsgatan i Västra kvarteren i Umeå och det inte längre är staket eller annat som tyder på det, gatan är helt översnöad och  julgranarna är bortplockade så ser gatan så otroligt bred och tom ut. Inom arkitektur och stadsplanering pratas det mycket om ”rum”, ”skalor” och liknande och att man vill skapa miljöer som är vackra och fyller sin funktion och också uppmuntrar till vissa beteenden, t.ex. var de som går ska gå och var de som cyklar ska cykla. Sådana värden kan vara svårt att beskriva och förstå kan jag tycka, men det slog mig när jag vandrade kungsgatan häromkvällen att det är så mycket enklare att förstå något som inte är. Vi människor är ju lite klagobenägna av naturen och ser lättare fel och brister än sådant som är bra. På massvis med plan, inte bara arkitektoniska utan även personliga, hypokondriska osv.

Så här är ett klockrent exempel tycker jag på hur en stadsgata absolut inte ska se ut:

Kungsgatan, Västra kvarteren, Umeå. Under ombyggnad 2012-2013.

Jag vet inte var jag ska gå, om man får cykla, om det kan komma bilar.Den känns för bred, det händer ingenting, det finns ingenstans att sätta sig. Det bjuder inte in mig till något. Vi får verkligen hoppas det blir bättre till våren.

Jag är nyfiken på er läsare, Umebor och andra, vad tycker du? Hur är en bra stadsgata? I Umeå har vi eller håller på att bygga om stora delar, är det något du tycker blivit bättre eller sämre? Någon favorit-gatumiljö kanske?

9/91/#100

Om att gå på bio

Johanna W

I helgen har jag varit fyra gånger på filmstaden.

Först en gång och tittade på affischerna med en liten. Sen en stund senare i vänthallen med den stora i väntan på att han och kompisens bio skulle börja. Sedan igårkväll såg jag och vännen ego. Vi satt i mitten-mitten, på de bästa platserna vilket indikerade att vi hade bokat, tidigt dessutom. Den genomsnittliga åldern i salen var tio år yngre än oss och det var ca 3 killar i salongen, samtliga på dejt. Det säger en hel del om filmen faktiskt, men den var dock en väldigt fin och  mysig film med feelgood-känsla, kärlek och (spoiler alert) happy ending. Love it.

Ikväll har jag varit med en annan vän och sett Berättelsen om Pi. Makalöst fin, harmonisk på ett sätt som jag bara kan beskriva med att jag älskar filmer jag blir uppslukad av utan att det egentligen händer något särskilt. Vi såg den i 3D men den hade nog gjort sig lika bra utan, även om jag älskar effekterna. En enkel plot, och en ovanligt bra sensmoral enligt mitt tycke. Ett österlänskt sätt att se på Gud och religion, som tilltalar mig. Ser nu världen på ett lite annorlunda sätt.