Om att gå på stan

Johanna W

Det blev en dag på stan igår. En sån där riktig med sällskap, strosande, fikande och allt. Lekte en stund i snöborgen, med tröstande ord om att ”det är okej om du står upp Johanna så du inte blir snöig på dina byxor” som fick mig inse att jag plockat ungefär tusen tråkvuxenpoäng och glömt täckbyxorna. Hur kan man gå till snöborgen utan täckbrallor? Den består av en issoffa och snörutchbanor. In på café och det var jag som var survival of the fittest i den miljön kan man säga, men en lång mysig stund och för mycket chokladboll var vi ett nöjt gäng som delade på oss och jag och en som blivit stor gick och kollade in snöskulpturerna i väntan på att bion han skulle gå på med en kompis, själv, skulle börja. Jättekonstigt, eftersom det var ungefär förra veckan han följde med moster och såg ”det regnar köttbullar” och kletade ner 3D-glasögonen med godis.

Sen köpte jag också ett par nya träningsskor. Även inomhus ska man väl byta då och då och nu när jag inte sliter ut ett par basketdojor per säsong har det helt enkelt inte blivit av. De jag har nu är de enda skor för gruppträning och liknande inomhus jag köpt, någonsin. Det var 2005… Det var helt enkelt dags.

8/92/#100

Om helgmorgon

Johanna W

Att somna veckoslut och vakna till ett veckoslut är nåt av det bästa jag vet. Ibland är det kul göra något på fredag, så helgen känns längre, men somna i soffan är också en lyx. Jag sover nästan alltid som en stock, tacksamt slipper jag vakna mitt i nätterna ens för att kolla på klockan, kissa eller ens vända mig. Däremot sover jag lite för lite periodvis, på grund av allt jag tycker är roligt att göra och att jag ändå kliver upp och går och är på jobbet lika länge som alla andra som jobbar heltid. Jag vill inte bara äta och sova på fritiden, så det känns som man jobbar HELA TIDEN istället för heltid.

På grund av detta har jag börjat ställa klockan fast utan alarm även på helgerna för att se hur mycket jag sover över tid. Inatt sov jag exakt på minuten lika länge som förra fredag-lördagnatt. 9 timmar och 17 minuter. Måste vara min optimala fredagssömn. Deja vú och en kopp kaffe på det och såklart extra god frukost. Ägg-hackad tomat-&-vitlök-röra på rostade mackor. Och så en ocean av helgtid framför.

Jag har också blivit en sån som går upp och tittar på vinterstudion. Än sålänge är det utför och annat, när det är längdskidor kommer jag studera tekniken och stå framför TVn och försöka följa rytmen. Sen ska jag stå framför DVDn och nöta BodyPump-koreografi. Jag har mycket lättare att förstå och lära mig fysiska rörelser och teknik med muskelminne och upprepningar. Vet ni hur många upprepningar, s.k. reps, man måste göra av en rörelse innan den sitter?

3000! (TRE TUSEN!)

Så tänk på tekniken, onödigt göra 3000 st och sen behöva lära om. Och ge fan i att ge upp efter två tusen försök.

 

7/93/#blogg100

Om att ha fredag

Johanna W

När man ligger i soffan och inte  har något kvar att fundera på förutom om man ska gå och borsta tänderna eller äta nåt mer snask, när på spåret, lite slösurfande och skavlan flyter ihop till en enda lång slummer och tankarna på allt man inte hunnit med och vad man tänkt göra i helgen bara är som bortblåsta, då vet man att det är fredag.

Innehållsrik vecka som vanligt och förkylningen börjar släppa. Lämnat in skidorna på grund av force majeure som drabbat vallastället och personen i vallaboden på sportaffären säger ”är det okej om jag rengör dem?”

Vi stirrar på varann utan att förstå varann riktigt.

”Javisst, hur hade du annars tänkt göra?”

”Jag frågar bara för det kostar hundra kronor extra”

”Okej”…… tänker lite. Jag kunde kanske rengjort dem hemma i förväg, som om jag skulle vallat dem men sen lämnat in dem. Sparat lite. Så gör säkert många. Och jag har ju grejerna sedan jag köpte och gjorde det en gång förra året.

Lite längre än teaterlång tystnad. Tanke/insikt.

”Är det tänkt att man ska ta bort den gamla fästvallan varje gång innan man lägger på ny?”

En kort lektion i hur det annars kan bli med spannet som byggs på av lager på lager av klet, och när de sen är rengjorda kan upplevas som bakhala. Hen kunde inte lova dem förrän på måndag och jag pustade ut inombords. Just anmäld till första loppet nånsin och jag vill gärna skjuta på insikten om att tekniken jag trott jag byggt upp på skidskolan i själva verket bara är fler lager valla.

 

6/94/#100

Om att slippa astma

Johanna W

Jag vill tacka livet för att jag slipper att ha astma. När det ibland när jag är förkyld känns lite tungt att andas så har jag alltid vetat att jag klarar det. När jag sprungit så jag blivit anfådd har jag alltid kunnat dra in hur mycket luft jag vill tills bröstet nästan sprängs.

Tack mamma, pappa och ödet för att jag fick de generna, utan er skulle jag aldrig klarat det.

Jag tänker också på min lillebror som fick alla de generna, jag hade inte stått här idag utan dig!

Tack sjukvården och läkemedelsindustrin för att ni hjälper de som inte haft lika tur som jag. Tack förkylningar och dålig kondition för att ni kan gå över.

Tack.

 

 

5/95/#blogg100

Om att försöka stjäla en bil

Johanna W

Nu när det är snömoddigt tänker jag på en speciell liten bil. Bilen Fritz, som vi många känner som liten och röd och som har hängt med ett tag. Häromveckan hade jag uppdraget att sköta om hans (hens?) datumparkering i Stockholm, vilket för en norrlänning som inte ens behövde fickparkera på uppkörningen var lite utav ett spänningsmoment.

Klockan var kring tio på kvällen så de flesta platser var redan upptagna och inte en själ var ute. Det visade sig att Fritz var totalt insnöad och inplogad i vägkanten och med en sketen plastskyffel från trapphuset fick jag skotta, prova köra ut, skotta, prova köra ut. Fritz bara spann och spann. Inte ens med typ 2 cm snövall kring hjulen var hen nöjd, fick inte fart därifrån gatukanten. Gungade lite med gasen, spann. Efter säkert en halvtimme ser jag plötsligt en person närma sig och säga ”behöver du hjälp?”

– ”Jaa, tack! Vad snällt, du får jättegärna putta på lite!”

– ”Nejmen vi byter plats”

– ”Ehh..Näe, du behöver bara putta på jättelite, kommer komma loss av ingenting.”

Ett barn hade kunnat putta oss över den lilla snögropen kring hjulen. Tänker den här snubben att han är bättre än mig på att köra bil eller? Varför skulle det gå bättre om han körde?!

– ”Du får min telefon som pant”

– ”Nejtack. Putta bara”

– ”Asså jag försökte bara hjälpa till!” sa han med sur, förmodligen besviken, röst och stövlade iväg.

Så hade jag alltså värjt mig från att behöva ringa hem till min bästa kompis och berätta att hon hade en ny smartphone.

Tillfället gör uppenbarligen tjuven, men inte blir det speciellt bra tjuvar.

4/96/#blogg100