Om att argumentera

Ikväll har jag mött en person som hade åsikter jag själv inte delade. Det var en diskussion om rovdjur, i synnerhet varg, och med en person som säger sig inte haft fel i en diskussion sedan 1997 är det inte lönt diskutera. Men jag gläder mig åt att det stärker mina egna argument, snarare än försvagar dem. Jag blev inte alls övertygad om hur stor skada vargar gör. Jag vet att det är ett känsligt ämne för många och känner inte något behov av att varken föra eller ta ställning i någon debatt men att som kursledare i naturkunskap och viltvård uttrycka sig med orden ”jag hatar vargar”… Ja, det är som den av kursdeltagarna som till slut stoppade monologen och påpekade att det var som att säga att man ska lära ut politik och ta dit endast en sverigedemokrat. Ja, lite faktiskt. Objektivt är det iallafall inte, även om alla har rätt att tycka vad man vill.

Jag minns en text från förra året jag tyckte var riktigt bra: Malin Johanssons, a.k.a. Malin the writer,  ”människor skrämmer mig, inte vargen”

Jag fascineras av rovdjur. En av mina högsta önskningar inom djur&natur är att få se en livs levande lo i sin naturliga miljö.

Bilder lånade av tidningen jakt och jägare och wikipedia

File:Lynx Nationalpark Bayerischer Wald 01.jpg

10/90/#blogg100

Även valfritt att jobba till 75

Jag vill börja med att säga att jag inte är nationalekonom.

Idag skriver expressen om Reinfeldts förslag att höja pensionsåldern till 75 år . Min första spontana, personliga (egoistiska) tanke var: hur länge ska jag egentligen jobba då? Jag har nästan 40 år kvar som det är nu. Och jag stämmer in på kategorin som har ett jobb jag trivs med, och om jag är pigg kanske jag vill fortsätta. Kanske. Men det finns ju mycket annat roligt också, som att jobba ideellt eller ta hand om mina barnbarn som kanske inte har råd med framtidens dagistaxor, vem vet. Jag kanske är så oskröplig att jag kan jobba på ett barnhem i sydamerika.

Något som ofta slagit mig, helt utan tanke på politik, ekonomi, status eller annat när jag varit ute och rest är att jag önskar fler jobbade i Sverige, och jag önskar fler jobb var status, och jag önskar man fick jobba kortare och mindre pressade dagar. Jag vill lämna cykeln till nån som kan laga den, och jag vill betala för det. Jag älskar att gå till skomakaren i huset mittemot och få tillbaka handlagade skor som han putsat upp lite för att det är vad han tycker man ska göra med skor, det är hans konstverk. Men jag hinner knappt gå till skomakaren för jag jobbar samma tider. Vem av oss ska byta arbetstider? Det är ju obekvämt att jobba på kvällen eller helgen. Bara det är en statusskillnad.

Men, så kommer det intressanta i hans förslag. Eller kanske mest typiska. Valfriheten. Såklart.

”- Det är inget tvingande förslag. Är du sjuksköterska, undersköterska eller byggnadsarbetare är det inte troligt att du kan jobba så länge.”

Så skönt då. Sjuksköterskor och undersköterskor kommer alltså få längre tid att leva på låg pension och troligen mindre insparat eget kapital efter ett slitigt lågavlönat arbetsliv, medan jag som sitter på ett kontor och har en bra lön kan få sitta kvar här och dricka kaffe gratis. Skönt med valfrihet. 

 

 

Ja, jag blev sugen

Såg Sverkers stora strid på svtplay häromdagen, bl.a. var min vän Camilla med och uttalade sig.

Mycket fokus hamnade på att godis är just i slutet av butiksflödet, d.v.s. vid kassorna då man är som mest trött, grinig, sugen, less… Framförallt barnen som är med.

Och visst är det så, det handlar om otroligt många aspekter, men i slutändan handlar det om ansvar. Men vems?

Man talade om krav på handlarna och stöd från regeringen.

Av handlarna kan man inte vänta sig så mycket tycker jag, det är deras jobb. Barnen är oskyldiga, då det är föräldrarnas ansvar. Men alla vuxna som trillar dit?

Idag när jag var på ica på lunchen såg jag, de hade fräschat upp brödhyllan. Ekologiskt stod det på några brödförpackningar också. Det var så nära så nära att jag bara köpte. För jag blev så sugen.

 

Skulle staten/regeringen/kommunen göra något så är det inte mot handlarna eller butikslogistikförbud man ska satsa på tycker jag, utan bättre utbildning, stöd, information, skola etc. för de som ska ta det där ansvaret, ”sitt ansvar”.

Vad fan är sociala media och vad i helvete ska vi ha det till?

Äntligen blev vi inbjudna. Har inte sett mig som någon opinionsbildare precis, men om ”beauty lies in the eyes of the beholder” kan man väl tänka sig att det är nån som läser och anser det vara åsikt. Har man en blogg på internet, med lite statistik på och sådär, så behöver man inte doktorera i hacking för att räkna ut att det man skriver är offentligt. Och då har alla rätt att ha en åsikt om det. Och det här är min egen kanal för åsikter.

Det har varit en mycket innehållsrik dag. Den började inte speciellt lovande, men med öppet sinne satt jag där och kände ändå hur tankarna började mala på. Tar väl lite tid ställa om sig från det vanliga arbetet, men det är en skön input av nya tankar. Och efter Annette Novak på Norran och Skellefteås kommunchef  Kristina Sundin Jonsson så fanns det hopp igen.

Men så har vi de där gubbarna. Och så har vi de som hatar dem.

Och så  jag på ett hörn.

Vi hade även en workshop vi bloggare/twittrare man också kan ha mycket åsikter om, som även fortsatte på twitter senare. Dock var både dagen och diskussionen på twitter ganska basic och nästan lite bakåtsträvande trots att jag vet att det inte var tanken. Men det var två olika världar som möttes och skulle kommunicera. Jag tycker det var ett framsteg, och träffade många spännande människor för samarbeten och kontakter framöver.

Ska läsa mycket mycket mer om de här tjejerna, krönika av Ola Nordebo på vk, fundera och läsa mina anteckningar. Men just nu är det proppfullt i huvudet. Samt att jag ska hålla nån liten info-grej imorgon på förmiddagen tackade jag ja till (såklart, knappt när jag brutit armen slutade jag räcka upp den) och har lovat mig själv inte tulla på min egentid och imorgon är favoritmorgon med bodypump.

Men en slutsats av dagen är att min åsikt är: att det finns ”gubbar”* överallt. Jag jobbar i byggbranschen, ojoj där får man ducka om man inte ska bli påhoppad av dem. Kommer det som en överraskning? Nej. Är de ok att de lägger armen om en och säger ”lilla gumman” som de självklart aldrig skulle säga till en man? Nej.

Men jag orkar verkligen inte lägga någon tid på det. Jag säger ifrån då det behövs, och annars söker jag mig till bättre personer. Vill vi skapa förändring måste den ske själva, åtminstone tänker inte jag varken sitta och vänta på att någon trög ”gubbe” lika lite som jag tänker spy galla över att ”de” eller ”det” aldrig förändras.

Och jag tror vi gör oss själva en otjänst om vi ska slåss hela tiden mot gamla invanda mönster istället för att tillsammans, de som vill, skapa ett varumärke för västerbotten. Och jag vill ha med Västerbotten, inte bara Umeå. Det är fjällen som är en stor anledning till att jag bor här. Och Umeå, vad har hänt i Umeå idag? Vår kommunchef verkar ha skickat nåt korkat sms och blivit åtalad. Medan skellefteås kommunchef var här och inspirerade om varumärken, hur man tillsammans ser möjligheter m.m.

Så #Västerbotten eller inget, annars flyttar jag hellre till skellefteå.

Och det trodde jag aldrig att jag skulle säga.

* Gubbe: kan naturligtvis vara trångsynta kvinnor, andra makthavare, yngre män eller kvinnor men ordet ”gubbe” sammanfattar för mig

Vi vill ju bara känna oss bra

Det stormade kring uppdrag granskning i veckan, medan jag satt på bussen. Helt plötsligt var alla feeds i telefonen fyllda med kommentarer om att glada huddik inte är så glada längre…

Såg halva på SVTplay och halva nu. Och nu har det gått över till debatt om Håkan Juholt.

Och ärligt talat, Pär Johansson, javisst de borde ha mer betalt och behandlas lika, men det har ju varit det som var från grunden. Jag tycker inte Eva Hamiltons mejl var speciellt upprörande. Hon reserverade sig mot att om de hade skäl att inte uppge för Pär Johansson varför man filmade, hon uppmanade till tydlighet för att han inte verkade ha förstått (visst, man kan tro att han visst gjort det och försökte utnyttja kontakter för att stoppa det) men hon agerade proffsigt tycker jag, men jag är å andra sidan inte insatt längst in i media- och journalistikvärlden.

Och han har felbokfört resor, han flög när han skulle dit innan dem som åkte buss… en del argument var helt enkelt lite uppförstorade.

Men jag såg inte hela programmet i sin helhet, kanske greps man mer då, men det känns också som att det mesta försvinner i veckan med Juholts alla ekonomiska små missar. Och andras för den delen, senast igår var det en centerpartist som lyftes fram och ekot rapporterade att tre riksdagsledamöter hade under veckan begärt ändrat bostadsbidrag. Så han är inte ensam.

Självklart tycker jag det är bra att det här kommer upp och granskas, men det här med att Pär Johansson gjort Glada Hudik till ett varumärke och att han föreläser och tjänar pengar på det (det gör man, det är sjuka pengar inom föreläsning) om något som är en helt annan verksamhet, det är två olika världar. Och båda behövs. Det sticker i ögonen för de är personer som är mer utsatta och försvarslösa i vårt samhäll, men som trots allt har en plats till skillnad mot för i andra kulturer och inte allt för lång tid sedan i Sverige. Det är väl det vi pustar ut för gissar jag. Pär Johansson, Filip Hammar, tränarna för Grunden BOIS och den som anställde Ica-Jerry har räddat hela Sveriges dåliga samvete.

Men bara för att det blivit bättre ska man inte vara nöjd, absolut inte.

Men det är så lätt hänt, speciellt när man pratar Juholt och sossarna också, att tycka att de rika tar från de fattiga, och på skattebetalarnas bekostnad. Som när Ingvar Kamprad blev granskad. Men det glöms så lätt bort att de också drar in helt enorma summor pengar i skatt, de skapar jobb, de skapar tillväxt, de skapar export och allt möjligt. Det behöver man inte vara nationalekonom för att förstå.

Däremot behöver man inte ha en politik för att underlätta detta, för de klarar sig ändå. En riktig entreprenör och affärsman/kvinna är inte beroende av skattesatser eller ROT-avdrag för att lyckas.

Och som det togs upp i debatt, varför går vi och tittar på Glada Hudik? Är det för att det är bra teater punkt slut eller är det för att det är bra teater av utvecklingsstörda? Eller att det är BRA teater av utvecklingsstörda? ”Och här sitter jag och tittar på Glada Hudik, så fördomsfri jag är, så härligt det känns.”

Många var eniga i debatt, att man tappar sakfrågan. En ledare ska sköta sig och leva som han lär, det finns inget snack. Men vad gäller bostadsbidragen har det ju redan visat sig vara otydliga regler och att fler har gjort lika. Men socialdemokraternas ledare drabbas värst, för det är så emot ideologin.

Som om det vore ok för nån att inte tänka efter eller tänka på andra?