Etikett: Västra kvarteren

Om skomakaren på gatan

Johanna W

Image

Jag är fortfarande sjuk och har sovit som en tok. Nu börjar orken återkomma och med den rastlösheten. Så dumt att tro jag ska hinna göra något bara för att jag är hemma. Jag är ju hemma på grund av att jag inte orkar göra något. Tur ändå att jag tycker det är så kul att kolla på serier, läsa bloggar, titta på foton, gulliga djur på youtube, blogga. Idag har jag sett hela serien ”Söder om folkungagatan” och fnissat gott. Jag gav mig själv ett test för att se hur frisk jag är, gå till skomakaren och hämta ut ett par skor som saknat klack alldeles för länge. Det var alldeles tillräckligt. Men så världsbäst att ha en skomakare på gatan! Vi har även en ekologisk butik, en kiosk med allt en kan behöva som har öppet till tio nästan varje dag och ett galleri. Det är som ett litet mini-sofo här. Hoppas på något nytt café eller någon rolig butik i det nya huset som byggts mittemot. Och massor med mer spännande människor som gör kvarteret levande. 

Om allt som kan rymmas i en bild

Johanna W

Umeå västra kvarteren invigning kulturhuvudstadsår 2014Jag har äntligen börjat på en fotokurs. Jag har inte varit där än, eftersom det krockar med skidträningen men jag har fått läxa.

Ett vanligt tips brukar vara att inte försöka få med allt, att fota detaljer och händelser och inte vara rädd att utesluta. Den här bilden tycker jag är ett bra exempel på både och. Den är rörig och den visar så många aktiviteter att vid första anblick går det inte att urskilja någon särskild. Men tittar jag närmare ser jag att det här speglar Umeå för mig, på väldigt många sätt. Det är en vinterstad, jag ser Kii som är en unik butik, det ligger i hörnet där schmäck låg, caféet som vi numera minns i ett rosa skimmer och som aldrig kommer kunna ersättas av café latte-kedjor. I bakgrunden skymtar en byggkran som visar Umeå centrums senaste års byggfas. Mycket har byggts inför kulturhuvudstadsåret, och på bilden syns även ett av de konstverk som skapades just för invigningshelgen. Det omtalade konstverket om genusdebatten, som känns lite extra starkt i en stad med starka kvinnor som går i bräschen. Och till exempel startar schmäck, Kii, spelar trummor på invigningsceremonin eller kommenterar densamma i TV-sändningen. Till höger ser vi också Sagateatern, den gamla vackra lokalen där jag nyss sett klungan för kanske sista gången. Och där jag ska se Lisa Miskovsky, ännu en av de starka kvinnorna på Umeås scen, spela med sin syster Carolina i maj. Om några år kan Sagateatern vara ett minne blott, sparat i samma ask som Schmäck och apberget. Mitt i bilden går också Umeåbor, med sina plastpåsar från snabbköpen, i en vardag som fortsätter oavsett om det är kulturhuvudstadsår eller inte.

Så många bilder jag har över torg från resor som ser ut såhär. Jag har försökt få in hela torget och lite till och när jag kommer hem ser bilden bara ut som ett dåligt vykort och det går knappt se vilken stad den är ifrån. Tänk om någon från staden skulle få ta den istället och se vad hen såg. Vilka byggnader som låg där torget nu är. Som känner till vad som döljer sig bakom någon av fasaderna. Vem som bor var, vad som hänt vid vilket hörn och som ser en vän bland myllret på bilden.

En bild säger mer än tusen ord. Men vilka ord, det beror nog på betraktaren.

Om en stadsgata

Johanna W

Nu när de håller på och bygger om kungsgatan i Västra kvarteren i Umeå och det inte längre är staket eller annat som tyder på det, gatan är helt översnöad och  julgranarna är bortplockade så ser gatan så otroligt bred och tom ut. Inom arkitektur och stadsplanering pratas det mycket om ”rum”, ”skalor” och liknande och att man vill skapa miljöer som är vackra och fyller sin funktion och också uppmuntrar till vissa beteenden, t.ex. var de som går ska gå och var de som cyklar ska cykla. Sådana värden kan vara svårt att beskriva och förstå kan jag tycka, men det slog mig när jag vandrade kungsgatan häromkvällen att det är så mycket enklare att förstå något som inte är. Vi människor är ju lite klagobenägna av naturen och ser lättare fel och brister än sådant som är bra. På massvis med plan, inte bara arkitektoniska utan även personliga, hypokondriska osv.

Så här är ett klockrent exempel tycker jag på hur en stadsgata absolut inte ska se ut:

Kungsgatan, Västra kvarteren, Umeå. Under ombyggnad 2012-2013.

Jag vet inte var jag ska gå, om man får cykla, om det kan komma bilar.Den känns för bred, det händer ingenting, det finns ingenstans att sätta sig. Det bjuder inte in mig till något. Vi får verkligen hoppas det blir bättre till våren.

Jag är nyfiken på er läsare, Umebor och andra, vad tycker du? Hur är en bra stadsgata? I Umeå har vi eller håller på att bygga om stora delar, är det något du tycker blivit bättre eller sämre? Någon favorit-gatumiljö kanske?

9/91/#100