Ikväll har jag mött en person som hade åsikter jag själv inte delade. Det var en diskussion om rovdjur, i synnerhet varg, och med en person som säger sig inte haft fel i en diskussion sedan 1997 är det inte lönt diskutera. Men jag gläder mig åt att det stärker mina egna argument, snarare än försvagar dem. Jag blev inte alls övertygad om hur stor skada vargar gör. Jag vet att det är ett känsligt ämne för många och känner inte något behov av att varken föra eller ta ställning i någon debatt men att som kursledare i naturkunskap och viltvård uttrycka sig med orden ”jag hatar vargar”… Ja, det är som den av kursdeltagarna som till slut stoppade monologen och påpekade att det var som att säga att man ska lära ut politik och ta dit endast en sverigedemokrat. Ja, lite faktiskt. Objektivt är det iallafall inte, även om alla har rätt att tycka vad man vill.
Jag minns en text från förra året jag tyckte var riktigt bra: Malin Johanssons, a.k.a. Malin the writer, ”människor skrämmer mig, inte vargen”
Jag fascineras av rovdjur. En av mina högsta önskningar inom djur&natur är att få se en livs levande lo i sin naturliga miljö.
Bilder lånade av tidningen jakt och jägare och wikipedia
10/90/#blogg100
Johanna Westberg 
