Om att träna utomhus 

  Idag var varit en iksudag, jag var på core control för första gången nånsin på lunchen och mötte helt oplanerat en kär vän där! Jag har kommit ur coreträningen efter jul och är dessutom lite sugen på att gå core-utbildning så det var ett nödvändigt studiebesök. Riktigt bra pass! Nu mer sugen att gå utbildning.

Efter jobbet som vanligt på onsdagar var det bodypump. Körde halva nya passet, älskar nya utfallslåten. Direkt efter ett vick på mojo flex istället för en som gjort illa armen. Vi får se hur länge det behöva men nästa blir det iallafall samma kombo. 
Har gått igenom min träningsstatistik och fått svart på vitt att planen funkar (och bland annat därför jag bloggar lite mindre än vanligt) har spenderat över en arbetsvecka bara på skidor och snöskor hittills i år. Frisk luft på vintern, I love you.

Om att jag åker iallafall snabbare än nån!

  
Igår när jag åkte skidor hörde jag sån underbar kommentar av en liten kid. De har mycket att lära oss vuxna, det är ett som är säkert.

Jag hade vallat fel som vanligt och övade lite teknik och hade det allmänt tungt och när jag åkt nästan färdigt kom jag ikapp en pappa och två små kids, kanske 3-5 år gamla. De åkte i varsitt spår och som de flesta barn (och många vuxna) hade de stavarna som ett tält, så det gick därför inte så jättelätt att åka förbi. Jag hade inte bråttom utan bromsade så gärna men pappan blev lite stressad och sa åt den ena:

– Kliv åt sidan så det går åka förbi, du åker inte riktigt snabbast i världen. 

Jag är inget jättestort fan av att använda ironi till barn eftersom det är svårt för dem förstå, de tar det mer ordagrant. Varpå lillkillen irriterat vänder sig om och gastar:

– Men jag åker iallafall snabbare än nån!

Klockrent! Svar på tal minsann. Älskar den inställningen. Ska fräsa det nästa gång nån surgubbe som haft tur med vallan ropar ur spår fast det inte ens är trångt. 

Om träningsframsteg

  
Jag insåg att det var precis ett år sedan jag och Maria gästade Lisa med bloggen livet från den ljusa sidan på gymmet Rosa Skrot och vi körde ett mördande men kul pass med massor med chins. Det är alltså räckhäv på svenska och helt enkelt att orka dra upp sig själv. Inga konstigheter. Men sjukt tungt faktiskt. 

Jag har så länge velat kunna göra åtminstone en (sen går nr 2 och 3 betydligt enklare, garanterat) men har väl inte alltid prioriterat det i träningen. Senaste året har jag försökt prioritera, det har gått sådär, men jag har byggt mycket grundläggande bålstyrka så nu börjar det lossna lite och banne mig, det syns ju faktiskt framsteg! Jag gör den mer avslappnat (under omständigheterna alltså) och jag har bara ett gummiband nu, det tunnaste jag har, och gör med knät som stöd istället för fötterna vilket också är lite tyngre (blir mer hävarm=hjälp av att ha foten i, upplever iallafall jag)

Såå, skam den som ger sig! En vacker dag och jag skiter i vilken, så ska jag kunna häva mig själv över en rackarns stång. 

Om King Louie som förebild

Jag gillar förebilder och jag apropå rörlighet så gillar jag djur. Det är mycket djurtema inom soma move också och även yoga har mycket kopplingar till djur i namnen på positionerna. Och jag har en förebild och en skräckbild. Jag börjar med skräckbilden, så här går det om en bara sitter vid datorn och aldrig använder armarna till något vettigt:

ladda ned

Och här följer inspirationsbilderna:

Junglebook-disneyscreencaps.com-3602King-louie.jpg

king_louie_and_kaa_team_up_by_ytuser87-d6gby8l

med_1409081696_1382451506_image