Outdoorträning i Gamlia

Favorit i repris, utomhusträning med Systrar i bergen! Vi körde förra hösten och det var jättelyckat och uppskattat, trots att det hann bli mörk oktober och lite regnstänk under vissa pass var kommentarerna bland annat ”åh vad härligt när man väl är ute, hade jag inte haft en grupp att gå till hade jag aldrig tagit mig ut ikväll”. 

tempimageforsave-2

 

Alla kan delta oavsett nivå eller erfarenhet. Vi utgår från oss själva i träningen men blir starkare tillsammans.

 -Systrar i bergen

I år startar vi några veckor tidigare och får förhoppningsvis njuta av den allra finaste delen av hösten då det är som vackrast färger och skönast temperatur i luften.

Det är fem onsdagar och det krävs inga förkunskaper och det går också bra att komma om du är träningsvan och utomhusälskare som bara vill träna lite mer utomhus och/eller träffa likasinnade. Vi håller till på ett ställe så alla kör efter egen förmåga och det finns ingen risk att hamna efter, något som jag får frågor om då och då och vet precis hur gruvsamt det kan kännas. Det går att välja att vara med på fyra eller alla fem pass, lyxigt alternativ för dig som kanske inte kan alla gånger så slipper du betala för den gång du missar. Vi kör igång den 12/9 och kör fem onsdagar 19-20 i Gamliaskogen så du som vill hänga på, gör det!  Jag lägger in lite bilder som inspiration till vad som kanske lockar och som kan vara resultatet av träningen och längst ner finns lite mer detaljerad info, det finns även som facebook-event. Du är också varmt välkommen om du bara vill svettas och få frisk luft och slippa tänka ut träningen själv, det kan verkligen räcka långt för kropp och knopp utan att ha några storslagna ambitioner om äventyr. Hoppas vi ses!

3b94a352-2e78-4f23-b77c-1662d3b5633dVandra i alpernaimg_5228Vandra i svenska fjällen, längre hundpromenaderimg_3666Orka följa med när kompisen frågar om något äventyr. img_3602Toppturer av olika slag img_3167Springa på semesternrennet-2018-lag208-003Skejta i fjälltempimageforsave-7Åka klassiskt Tjulträsk runt (6 of 26)Fjällvandra med rejäl packning

img_3909Cykla mountainbike 

img_5158Springa i fjällen

VAD INGÅR?

  • Systrar i bergens startpaket (minst värde 350 kr)
  • 4 eller 5 outdoor-pass ledda av instruktör
  • Välkomstmöte vid första tillfället
  • Mötesplats för att träffa likasinnade och nya vänner
  • Förberedande träning för aktiviteter som skidåkning, vandring, trailrun och cykling i bergen

TID & PLATS
Onsdagar 19.00-20.00 med start 12/9 (18.45 första tillfället för lite tid till introduktion och presentation av systrar i bergen). Övriga datum är 19/9, 26/9, 3/10 och 10/10.

Samling Gammlia, kvarnen (närmsta parkering är museet/sävargården). Hittar ni inte så ringer ni mig, ni kommer att ha mitt mobilnummer.

Kom ombytta i oömma kläder, vi är utomhus!

ANTAL DELTAGARE
Antalet platser är begränsat till 16 platser

PRIS
4 tillfällen 1400 kr
5 tillfällen 1600 kr

ANMÄLAN
Anmälan görs direkt på systrar i bergens hemsida, där finns ett anmälningsformulär.
https://www.systraribergen.se/traningsgrupper

Ammarnäs Trail 2018

Lördag den 7 juli, min första dag på semestern, sprang jag ett lopp i Ammarnäs. Jag brukar ju alltid skriva race report och det gjorde jag även detta lopp men det har dröjt med publicering för jag behövde smälta det först. Jag hade en så dålig dag. Såhär i efterhand känns det ändå bra och kul att ha genomfört och det mesta har gått över men jag var irriterad och deppig i flera dagar efteråt. Det gick egentligen inte såå dåligt så objektivt sett var det en riktigt fin dag, precis som jag hoppats och föreställt mig. Soligt men ändå lite moln och inte för varmt, kroppen höll ihop och gjorde inte ont nånstans, brorsan var med och hade en bra dag och glatt humör och vi kom i mål på ungefär den tid vi trott. Inuti mitt huvud var det dock kolsvart. Jag har varit med om svackor förut men det här var en ny nivå. Jag har försökt analysera vad det kan ha berott på och det ena var säkert att jag hade fått i mig för lite frukost, det andra kanske att jag var för avslappnad före eftersom det var på ”hemmabana”, jag skulle springa med brorsan och skulle bara genomföra och jag var så glad att ha sällskap också. Kanske var det bara att jag hade en dålig dag, förmodligen en kombination av dessa tre. Förberedelserna var bra, jag hade tränat och sprungit helt okej men loppet är 18 km i fjäll och det är ju inget man bara ställer ut skorna för ändå.

IMG_4184

Lite kallt i början och jag var glad att jag hade överdragsjacka, dock fick jag redan innan start börja nalla på mina två gels jag hade med. Borde haft banan som jag brukar. Starten gick prick 11.00 och vi började springa i skönt tempo första biten på grusväg men nästan direkt blir det uppför och då började alla gå. Så himla skönt att faktiskt alla i hela loppet gick, det kändes bra. Pulsen hög men andningen ännu tyngre och ingen fara än, upp kom vi efter ungefär 2km. Där svänger leden av åt höger och ut över kalfjäll, längs med en skoterled som på sommaren är i princip obanad terräng. Fantastiskt fint och vacker utsikt men tyvärr började demonerna redan här. Jag försökte förklara men det blev bara värre. Loppet drogs ut och känslan av att inte hänga med var för påtaglig, trots att jag egentligen inte skulle bry mig. Vi tuffade på och hade folk i sikte både framför och bakom och jag gav 110% för att försöka njuta men det var svårt. Långt kvar ännu. Svängde sen ner i skogen mot karsbäcken och följde den nedströms och då gick det lättare, utför är jag bra på. Då blev det varmt och jackan åkte av. Vid halvvägs kändes det bra att få göra en mental check och då var det bara halva tjulträskleden kvar, den har jag gått och sprungit och vet är fin. Det gick segt men framåt men jag hade svårt hänga med i tempo och det säger betydligt mer om mig än om tempot faktiskt, för det var ett skönt tempo jag i vanliga fall kan tuffa på i. Kilometrarna masade sig fram och ridån hade gått ner totalt. Jag minns första gången nån pratade om att ”möta demonerna”, det var om Kungsledenrännet för längesen. Jag trodde jag mött dem förr men de här var som sagt en ny nivå, mer som dementorerna i Harry Potter som suger ut alla ljusa minnen ur en och kvar finns bara allting mörkt.

När vi kom ut vid Äivesåiveparkeringen och skulle springa ner till byn fanns det nästan ingen kraft kvar men det var ändå lättnad att veta att det skulle gå vägen, inte förrän då insåg jag att mitt i detta nattsvarta mörker så hade jag inte en enda gång tänkt tanken att bryta. Det fanns aldrig på kartan konstigt nog. Vi sprang in på hembygdsgården och där var alla vi känner och gratulerade och vi fick korv och mackor. Vi hängde där tills det var dags åka hem och duscha och sätta sig och se match och det gick inte heller som hoppats, Sverige ut ur VM och det bidrog väl inte till den muntra känslan på eftermiddagen heller.

Nu en månad efteråt så börjar det kännas okej igen. Dementorerna är inlåsta och jag är sugen på att springa fler fjällopp och det var ett fint lopp. Fantastiskt fin bansträckning, speciellt biten i början uppe på kalfjället och det var kanonbra snitslat, något jag varit orolig för att springa fel. Trevliga funktionärer som alltid på loppen i Ammarnäs och nu har jag en dryg vecka i alperna i benen ska testa något långpass på fjället väldigt snart igen.

Träna på Arlanda

Jag är på väg hem från Italien och har precis gjort något jag funderat på länge men som inte blivit av, testa Clarion Arlandas gym. De har superfint gym som jag tittat in i då jag bott där och med en anslutning på några timmar är det ju ett perfekt sätt att slå ihjäl tid och fräscha till kropp och knopp mellan flygningar. Tyvärr är poolen trasig just nu, annars ingår även den i inträdesbiljetten till gym&relax.

Konditionsmaskiner finns massor, två roddmaskiner varav jag avslutade mitt pass med intervaller på den ena så att hon som satt på den andra plötsligt blev klar, kanske frustade jag lite oväntat mycket för att vara i ett hotellgym? Löpband, trappmaskin, cyklar och så ett gäng bra gymmaskiner. De klassiska för träning av ben och överkropp.

 

Ingen skivstång men smithmaskin och gummiband av olika sorter! Finns inga minibands, det hade jag med egna i handbagaget. Inga pinnar, alltså typ kvastskaft som går använda till uppvärming och rörlighet, men ett handtag till dragmaskinen funkade fint åtminstone för mig och mina uppvärmningsgoodmornings.

Kettlebells finns men bara en av varje sort, funkade bra för mig det här passet men tycker det är lite synd när det inte finns. Förstår poängen, blir rätt många KBs annars och många KB-övningar är bara med en, men jag kör ganska många övningar med dubbla t.ex. farmers walk och sumomarklyft. Hantlar finns par som vanligt. Tränade i strumplästen gjorde jag som ni ser, tack och lov inget förbud mot det eftersom det är drygt packa i handbagaget och kanske inte ens ska med på själva resan. Skulle det vara någon som tyckte något så finns faktiskt badtofflor att låna! Funkar ju mot upplevd sunkighet antar jag? Eftersom det är väl mest det som är anledningen till krav på skor eller åtminstone strumpor (rätta mig om jag har fel. Tappa saker på tårna är ju på egen risk så det är inte det)

Det här kalaset gick på 100 kr och betalas i receptionen på Clarion mitt i sky city, på ”sky bridge” som den kallas, ingång vid rulltrapporna så finns liksom en bro bak mot clarion. Passera Sas radisson (har inte testat deras gym men de har kanske också ett?) och så ligger clarion på höger sida. I priset ingick skåp med kodlås, dusch/schampo i duscharna, rent och fräscht omklädningsrum, frukt i gymmet, bastu, hudcreme och ren handduk och badtofflor. Hur bra?!

img_4825

Vips så var jag färdigtränad!

img_4829

Yoga för löpare – sommarklass!

Idag är det international yoga day och vad passar bättre än att gå online med yogainstruerandet just idag? Jag har äntligen åstadkommit den sommarklass med yoga för löpare som jag lovat mina stammisar på Iksu att lägga ut, det var svårare än jag trodde att få till det tekniskt men nu är det gjort iallafall!

Långt ifrån tekniskt perfekt men annars blir det ingen klass alls om jag ska vara så noga. Anledningarna är enkla egentligen, jag har filmat med mobilen eftersom jag inte har något bra objektiv till kameran eller kan med den tillräckligt bra än (har köpt en ny som kan filma!) och då blir upplösningen rätt kass. Mitt i filmen tippade den så jag var tvungen avbryta och rätta till, och då har det blivit nåt vajsing med ljudet så förutom att man ser klippet och sen ser mina komihåg-lappar så hör man ett eko i en knapp minut. Men vad gör det om hundra år? Jag vill gärna dela med mig av den och jag har verkligen inga ambitioner om att ha den bästa yogafilmen på hela internet utan den här är för er som vill yoga med just mig, eller som inte provat yoga förut, för er som vill onlineyoga på svenska, onlineyoga gratis, för er som vill yoga i sommar på någon gräsmatta eller brygga och kanske använda den som i princip en ljudfil. Jag hoppas ni ska ha mycket glädje av den!

Klassen är drygt 45 min lång och den består av uppmjukning, fotstyrka och -rörlighet, stående styrka och balans, bålstyrka- och stabilitet för löpare, rörlighet för bröstryggen, höftöppnare och nedvarvning. Den är anpassad mot löpning och fungerar finfint även för dig som inte springer, kanske gör någon annan idrott eller som inte provat yoga. Min röda tråd när det gäller yoga för löpare är alltid två huvudfokus:

  • bättre hållning för löpning
  • skadefri löpning

Och fokusområden är alltid fötter, höfter och bröstrygg lite extra. Jag använder inget avancerat yogaspråk och det är inga svåra yogapositioner, jag påminner om andningen men komplicerar det inte. In genom näsan och ut genom näsan och rörelserna är i takt med det egna andetaget. Du gör såklart i det tempo som dina andetag är. Strunta i om du hinner en mer eller mindre än mig!

Det är förstås härligt om du har tid yoga hela klassen men några hålltider för de gånger då kanske inte har den tiden och vill välja någon del, till exempel efter ett löppass, så är den i fyra block kan man säga:

  • 00:00 Uppmjukning
  • ca 12:20 stående styrka och balans
  • ca 21:00 höftöppnare och bålstyrka och – stabilitet
  • ca 30:00 tekniskt strul (förlåt!)
  • 30:00 bålstyrka och -stabilitet och nedvarvning

Norrbyskär Trail 2018 – race report

Igår, lördag 16 juni, var det premiär för Norrbyskär trail. Toughest training group ordnade tillsammans med KFUM Umeå, TTGU är en träningsgrupp som blivit otroligt populär och numera är en förening. Jag har inte tränat med dem men känner väl till dem och deras evenemang och har sett dem välta däck i bräntisbacken bland annat. Och jag har flera som tränar med dem som går på min yoga för löpare. Det var längesen jag var på Norrbyskär så det var en kul utflykt bara det och sen jag bestämde mig för att springa ”bara” ett varv, 8 km, så kändes det bara kul också. Jag vet att jag fixar det och det kändes verkligen bara roligt. Jag mötte upp med Cissi från Ammarnäs och några fler hon kände vid bussen på morgonen och så åkte vi ut till färjan. Smidig lösning att inte behöva ta bilen, den går ändå inte ta till Norrbyskär. Där är det bilfritt! Umeås gamla industrisamhälle, otroligt fina hus och jag har varit på läger där med scouterna när jag var liten, och varit på dagsutflykter flera gånger men det blir alldeles för sällan, det är ju så fint där. Vi hade tur med vädret och det var härlig känsla redan på båten. Vilken sommardag! img_3789img_3809

Vi anlände till KFUM gården, en kilometer från färjan ungefär, till fots och slog oss ner vid ett bord och hade då ungefär tre timmar att slå ihjäl. Är det nåt som kan optimeras lite till nästa år, för jag hoppas det blir något fler år, är att loppet kunde starta lite tidigare. Alla måste passa färjor och lite väntan var faktiskt bara härligt men i längsta laget och de som skulle springa långa hann bli rejält nervösa, men jag njöt i solen och drack kaffe och hade den goaste inför lopp-känslan jag haft på länge. Kanske någonsin. img_3793KFUM lägergård på Norrbyskär har höghöjdsbana och alla möjliga roliga hinder för team building, lek och utmaningar. 

Klockan 11.00 gick starten för barnen som sprang 2 km, de var hur duktiga som helst och vi såg först starten och gick sen som de flesta andra till vattenhindret de skulle korsa på slutet. Balans över spång eller simma, med eller utan rep, och de fick applåder och jubel för alla överfartssätt.

Klockan 12.00 gick vår start och jag hamnade okej till, kanske lite för långt fram men jag höll mig lite på sidan för det är alltid några älgar som ska förbi men det brukar nästan alltid vara tvärtom också. Jag hade lite känning i ena knät från i Åre, och även fötterna var lite slitna fortfarande så jag tänkte att jag skulle ta det lite lugnt men det är ju alltid svårt i början på lopp. Första biten gick på grusväg och sen stig. En kilometer plingade in i klockan på 5:30 och jag insåg att jag hade ryckts med iallafall, det är snabbt för att vara jag i terräng. Terrängen hade dock inte riktigt börjat utan sen skulle det bli mer, för mig, vanligt tempo. Banan gick som i en fyrklöver och det blev en propp första stigen så det var bara att gå efter alla andra, sen när första udden var rundad kom vi ut på lite sankmark. Jobbigt som attan trots att det inte var så blött, nästan värre för det såg ut att vara härlig gräslöpning men det sög fast rejält. Sen kom vi fram till vattenhindret som barnen korsat och vi skulle korsa åt andra hållet. Det var kö på spången och ärligt talat var jag lite gruvsam för att ramla ner från den så jag slängde mig i vattnet direkt efter mycket kort övervägande. Rungande jubel från alla barn som nu stod och hejade på och med repet gick det riktigt snabbt att dra sig över. Förevigades på bild när jag kom upp och det speglar inte alls hur kul loppet faktiskt var.

img_3810Foto: Hanna Degerström/TTGU

En liten parentes: Det är inte första gången jag förevigas på lopp och gör nån min som jag inte själv skulle valt ut till familjealbumet eller CVt som motionär. Den här bilden kom dessutom i en bildserie som visade hur pass tävlingsinriktad och lite lagkompis jag tydligen är som bara lämnade min kompis i myren…

IMG_8933Foto: vk

Och ja, jag har min lopp-outfit på mig. Har sprungit flera lopp i just mina röda salomon, mina blå shorts, svarta långstrumpor och ett svart linne eller t-shirt. Tyvärr fick jag skavsår av shortsen nu, efter tio miljoner användningar. Kanske för de var blöta? Ska ge dem nån chans till men annars måste jag nog övergå till hotpants jag med. Slut parentes.

img_3796

Vi fortsatte runt hela Norrbyskär och det flöt på fint, jag blev omsprungen efter några kilometer av några som måste fastnat längre bak i fältet och inte tagit sig fram, men ärligt talat gick jag nog ut lite för hårt också men det berodde mest på att det var kul och jag tycker inte om att hålla på att tänka på tempo eller sånt i terränglopp, det är bara fullt ös framåt. Även om jag sprungit rätt mycket terräng/trail så är det nästan alltid det tekniska som sätter tempot och inte flåset eller benen. Lite uppför klippor och lite nerför, stigar, den pampiga grusvägen mellan husen och så efter ungefär 7 km så kom vi fram till det stora vattenhindret. Det gick välja mellan att djupvada eller simma över till en brygga eller vada sig runt viken och det var inget tvivel vilket jag skulle välja när jag såg att folk kunde gå nästan hela vägen utan att ens simma och jag är ju lång. Så jag vadade, med vatten upp till halsen men ändå bottenkontakt. Lite svårt simma i skor tycker jag så jag tuffade på bara. Mot slutet av de ca 20 m var det rätt kallt, obehagligt ha kyla upp över hjärta-lungor och jag fick dessutom vänta på att få häva mig upp på bryggan men det hann samtidigt bli lite gemenskap och småprat. Väl uppe var det en otroligt konstig känsla som infann sig, kall och stel i hela kroppen, framförallt benen, men hög puls och kroppen igång. Då var det inte så långt kvar, även om vi var förvarnade om att det nog skulle vara lite längre än 8 km. Sista 700-800m var över stenar längs med havet, riktigt svårsprunget och där försvann allt som hette tempo. Jag hade en liten tanke på att springa in under timmen åtminstone men det rök på stenarna. Jag försökte ändå att titta upp och njuta men det blev en blixtblick och sen ner på stenarna igen. Sista biten försökte jag spurta lite men jag hade faktiskt inte så mycket kvar i benen. Sista metrarna fick jag vittring på en jämn minut och sånt pushar ju alltid, liksom mållinje inom synhåll så prick 1:02 sprang jag under bågen och in i mål. Där var det en ringlande lång kö till bordet med sportdryck (eller kanske vanlig saft jag är lite osäker faktiskt men gott var det) och så fick man en papperstallrik och så var där en chips- och godisbuffé!

img_3801

Jag bytte om, det rådde lite förvirring om duschar fanns eller inte och jag som missat infon innan och tagit med duschgrejer trodde de var i onödan men sen visade det sig att det fanns duschar iallafall. Hursomhelst, byta till torrt räckte gott och sen satte jag mig med mitt snacks och spanade på de som sprang långa loppet som började komma mot mål. img_3802img_3805Jag höll just på att ge upp och gick och köpte en hamburgare då jag hörde speakern ropa att Cissi kom mot mål. Missade henne precis men hon fångades på bild.

img_3811Foto: Hanna Degerström/TTGU

Fjärde plats i långa loppet! Själv kom jag på 29 plats av 95 damer på 8km, det är jag riktigt nöjd med även om jag inte hade en tanke på placeringar när jag sprang och tid är ju alltid omöjligt veta när det är ny bana. img_3808

Hamburgaren smakade fantastiskt och vi kollade på de sista löparna och gick sen mot färjan när alla hade bytt om. Det var så mycket folk att vi fick vänta, sitta på kajen i en halvtimme och bara känna att livet är litegrann som saltkråkan ibland ändå. Inte så dumt. Vi bara hoppades att bussen skulle stå kvar och vänta på oss på andra sidan och det gjorde den.

img_3799

Apropå mina röda salomonskor förresten så hade jag köpt nya dagen till ära. Samma modell men fem år fräschare än de gamla och en storlek större. Här ska inte klämmas några tår inte, nu när jag gått och blivit riktig fotnörd och insett vad alla leder och ben ska kunna göra inne i skon under ett löpsteg. Tvekade lite om jag skulle ta de nya eller om de gamla skulle få göra en sista tjänstgöring men de nya var så sköna och jag var så säker på att slippa skavsår att jag gjorde nostalgin kort och la de gamla i en soptunna där och då. Värdigare begravning än på ett traillopp hade de inte kunnat få.

Snacka om att det här var ett lopp i min smak, vacker natur, familjärt, publikvänligt, massor med publik, opretentiöst men ändå proffsigt och så inga onödiga medaljer utan chips- och godisbuffé istället! Norrbyskär trail 2019, jag kommer!