En annan episod i livet som vänsterförare i England var när vi skulle norrut till Skottland. Vi visste att vi behövde laga det där bromsljuset bak sedan vi blev stoppade av polisen så det var bara att leta rätt på en bilreparatör, nån som minns hur man gjorde det utan google? Inte jag heller men vi hittade en, svängde in och de tittade och hummade och vi fick vänta. Pengar var inget vi hade i drivor utan vi ville helst använda det vi hade till upplevelser och shopping och helst bensin hem också. Det engelska pundet var på ca 14 kr då så när bilreparatören efter ungefär en timme kom ut och meddelade att allt var klart och vi frågade (läs: försiktigt stammade) ”how much?”
-Well ladies, there was some work and you have a new light, it’ll be 50….
Vi bara stirrade på varandra och tänkte ”Gode gud, typ 800 spänn?! ”(vilket inte ens är en svindlande summa för en bilreparation)
-Pence.
Typ sju kronor allt som allt. Han måste ha tyckt att han hade tid över.
Vi rullade glatt vidare mot Skottland med första stopp i Manchester eftersom jag prompt ville se Old Trafford, Manchester Uniteds hemmaarena. Vi hittade ett Inn att övernatta på och parkerade och av någon anledning kunde vi inte köpa biljetten för det var gratis nattetid så vi ställde klockan och stapplar ut i gryningen för att lägga i pengar. Det var faktiskt inte jag och jag undrar än idag varför jag inte gjorde det eftersom jag ändå är ganska morgonpigg, medan min kompis är allt annat än det. När vi kom ut och skulle rulla vidare satt en lapp på rutan och vi tänkte såklart att det måste ju vara ett misstag, vi har ju betalat. Mycket riktigt låg biljetten i rutan, betald och giltig. Och upp och ner.
Inlägget är skrivet i samarbete med www.reservdelarbutik.se men det är helt och hållet mitt eget minne jag berättar om.
Johanna Westberg 