En skamfylld vecka – v.5 2017

dsc_0508

Snacka om kontrast till förra veckan. Jag var visserligen lite trött men gjorde massor med roligt och tränade ändå, den här veckan började med mina måndagspass och att jag lagade dubbel uppsättning matlådor och hade verkligen tänkt åka skidor och ha rutiner. Vaknade upp på tisdagsmorgon och var förkyld. Inte mycket men tillräckligt för att inte vilja/våga åka skidor på kvällen, med risk för att det skulle bli en ordentlig förkylning och jag ville gå på Iksus skidträning på onsdagen och på helgen var tanken att om veckans skidåkning gick bra åka ett till lopp. Så blev det inte kan jag säga, men å andra sidan om det här var vinterns förkylning så är jag (peppar, peppar) ändå tacksam. Den bröt aldrig ut och jag har kunnat jobba men på kvällarna har jag bara tagit det lugnt och då menar jag verkligen LUGNT. Legat i soffan mestadels. Sett snart tre säsonger av norska serien skam.

img_1403

Jag fixade en hel del hemma, det räckte orken till och vad mycket tid som blir över om det inte går 2-3 timmar till träning nästan varje kväll! (tränar ju inte så länge men innan man har tagit sig till och från, duschat och varvat ner så har det gått så länge nästan). Det kulminerade i lördags då jag fick hjälp av pappa att montera klart en tröskel som jag inte haft sen jag flyttade in och jag städade ALLT. Verkligen alla lådor och skåp är snart genomgångna och jag har slängt och sorterat så sjukt mycket, men det är knappt så det syns för utomstående ändå.  gryn-glasburk

Pimpade kökshyllan med en ny glasburk för min grötblandning. Älskar fina burkar och trots städiver så blev jag glad av att få piffa med något nytt som jag hade användning av och tycker är fint. Praktiskt att se vad som är i, inte som alla mina fina gamla plåtburkar jag rensat på bland annat choklad från 2010 och kaffe från anno datsumal.

Jag har beställt några kameragrejer och fått ordning på dem, lärt mig använda fjärrutlösare och föra över direkt till mobilen i helgen, det känns som ett kul steg för att förbättra och förenkla för mitt fotande.

Veckan avslutades med årets första söndagmiddag.

dsc_05521

Jag såg:

Skam! Nästan tre säsonger på raken. Alltså alla. Lite deppigt när det är över, jag lär få abstinens.

Jag läste:

Några artiklar i fokus men mestadels såg jag faktiskt på skam.

Jag tänkte:

Att tur i oturen så var det ändå kanske välbehövligt med en vilovecka deluxe och jädrar vad jag fått annat gjort! Jag vill också tro att om jag klarar mig från att bli helt däckad kan det vara lite lön för att jag håller mig aktiv och att kroppen orkar återhämta sig bättre. Det är lättare bli sjuk om man ligger på gränsen och åker mycket skidor till exempel, men med bra kondition och grundhälsa så är det som att förkylningarna inte sänker en riktigt lika mycket och när de gör det så går de snabbare över än för andra. Vågar knappt skriva detta för då har jag ju säkert influensa när jag vaknar imorrn. Vidskeplighet och hypokondri botas inte av träning tyvärr.

Jag har också tänkt medan jag sett på skam att så himla skönt det är att inte vara tonåring längre.

Jag tränade:

I princip ingenting. Jag hade alltså som plan att tro att jag skulle få ihop nästan tio mil skidor, det blev noll. Det enda riktigt härliga passet var när jag vaknade på lördagmorgon och det tydligen var löpningens dag (hade ingen aning då jag vaknade men kanske kände jag på mig?) och jag tog en liten morgonjogg för att se om förkylningen verkligen var över. Det var lugnt och det gick bra, jag var otroligt pigg resten av lördagen. Tyvärr lite förkyld igen på söndagen men förhoppningsvis var det bara att det skulle ändå ut liksom. Då slapp jag känna mig pigg och deppa över att jag stått över konstvägenloppet iallafall.

Söndagmiddag

dsc_0552

Årets första söndagmiddag är avklarad, mätt i magen och Charlie är utslut efter att ha lekt med sina båda hundkompisar och kylen är full av matlådor. Köttgryta med ungsrostad potatis och köttfärsbiffar med ris stod på agendan och det var supergott. Jag är så dålig på laga allt annat än pasta så jag behöver de här söndagmiddagarna för motivation och lektion.

Roligt att Charlie får någon att leka med och det var första gången de lekte alla tre och det var precis som tonårstjejer, de var inte så bra på det. Värst är Charlie som är sån retsticka att det är omöjligt för hundarna att inte till slut börja jaga honom och vips är det nära att de ryker ihop med varann också av bara farten. Så det gäller att hålla koll på dem men det går åtminstone bättre och bättre och de verkar ha kul. Bra träning är det och som ett sömnmedel sen för Charlie vilket är halleluja för mig att slippa gå upp och fylla på mat eller kasta med en plastkork mitt i natten för att få slut på jagandet av mina tår.

dsc_0556

Massage har vi fått dessutom, mamma har fått en massagebänk i födelsedagspresent och det är ju i ärlighetens namn mer en present till oss. Jag brukar massera henne ibland också men det har inte blivit lika ofta, men nu när vi har en egen bänk och slipper låna kan det bli oftare! takterna sitter i sen jag jobbade som friskvårdsmassör på gymmet i Luleå, för tio år sen…

Önskelista på fotoprylar

Jag blev så peppad på foto i Åre när jag spenderade tid bland massa duktiga fotografer. Jag har några saker på önskelistan som är en blandning av vad jag verkligen behöver och lite mer önskningar. Priset för att ha foto som hobby är ju tyvärr inte samma som om jag skulle ha börjat med pantburksinsamling, så det är till att prioritera och planera lite.

  1. Kamerainsats till Kånken

    Jag behöver verkligen en kameraväska och har behövt det sen jag köpte min systemkamera för ganska många år sedan. Jag gillar bara inte de stora klumpiga kameraväskorna, fula är de också och jag har ändå inte så många objektiv som behöver rymmas men har däremot nästan alltid handbagage som också ska med. Så jag har haft den i en trestegsraket av (håll andan prylnördar) hundbajspåse (oanvänd) – bubbelplast – tygväska och sen bara haft det i vilken väska som helst. Ingen har försökt sno min väska på grund av kameran iallafall. Den här insatsen är till Kånkenrygga vilket jag redan har. Den kommer vara perfekt för mig som vill ha kameran med på utflykt, kanske ett objektiv och/eller ett stativ men också kanske en termos eller lite fika brevid, eller om jag har den som handbagage ska det ju rymmas en pocket och lite småpryttlar brevid. Tyvärr slut i lager just nu!

  2. Vintage kamerarem

    Hur snygga? Jag vill också ha en rem som är mer personlig än den det står kameramärket på. Har dessutom fått det som tips från erfarna fotografer som reser mycket att för att undvika stöld av kameror som ser dyra ut vänd texten på remmen mot axeln eller byt ut remmen helt. Tejpa gärna kameran lite också så ser den inte så stöldbegärlig ut.

  3. Objektiv

    Nästa steg verkar från oberoende tipsande fotografer och kunniga vara ett objektiv med zoom på 17-50mm (motsv. 25-75mm i fullformatskamera, jag har en aps-c) med fast bländare. Mitt standardobjektiv jag har saknar fast bländare så det är ett evigt rattande och svårare få till skärpedjup och bra ljus. Det har jag förstått sedan jag fick ett fast objektiv, har ju inte haft något att jämföra med innan så nu har jag koll på de två jag har och vet vilket jag ska välja till vad. Och jag vet vilket nästa objektiv blir alltså. Dyraste investeringen av dessa tre men kanske det som ger mest värde till själva fotona, de andra är ju mer attiraljer.

Så nu är det bara att hålla utkik, spana priser och hänga på etsy och andra begagnatsajter för att få tag i vintageremmen. Har just förstått det här med fullformat och aps-c också vilket jag inser var välbehövligt innan jag börjar shoppa loss på objektiv. Jag har i veckan redan beställt två andra grejer jag önskat mig: en fjärrutlösare och ett minneskort med wifi. Fjärren var begagnad men i jättefint skick så jag fick den superbilligt och minneskortet har jag ingen som helst aning om ifall det kommer att fungera (framförallt inte HUR det isåfall funkar), men det ska jag försöka ge mig på i helgen.

 

Fixarfredag

Ännu en arbetsvecka till handlingarna. Jag hade en riktigt bra dag på jobbet med flera saker som löste sig i ett projekt och jag avslutade med ett pass mojo flex på iksu sport. Skönt med lite mjukstart på träningen efter förkylningsvila. Under de här dagarna jag inte tränat har jag istället fixat hemma och gjort fint, både städning av lådor, målning av skavanker lite här och där och så piffande med bland annat den fina postern jag fick i present. Precis som jag tänkte mig det här året alltså – jag vill ju fixa fint hemma! Det börjar alltså bra. 

Nu ska jag hämta en pizza och se något avsnitt av skam, jag är också helt fast nu, och sen bara skrota runt hemma. Ha en fin fredag!  

Kabinbanan i Åre

En liten tillbakablick på en av alla minnesvärda aktiviteter jag hann med i Åre i mitten av januari i år. Utförsåkning var något jag ville prioritera eftersom det är vad Åre är mest känt för och något jag inte får så många tillfällen till annars. Efter ett uppvärmningsåk på fredagen så jag fått koll på att jag hade skidor, stavar, hjälm, pjäxor och liftkort (och mental notering att komma ihåg goggles nästa gång) kände jag mig modig på lördagen och gav mig av på egen hand. Vid tiotiden på morgonen knatade jag upp till Kabinbanans dalstation strax ovanför Åre torg och frågade hur man gör om man vill åka den. Jag må vara berest och allmänt fjällvan men en sån svävande kur är för mig som hämtat ur James Bond. Jag har bara åkt en sån en gång tidigare och det var i alperna sommaren 2014.

Det gick hur bra som helst att åka den med vanligt liftkort och då kom nästa fundering, det var inte särskilt bra väder…. Men så såg jag flera barnfamiljer som också stod och köade och jag tänkte att åker de upp med sina barn så måste väl jag kunna ta mig ner.

img_1266Utsikten var häftig!  Vy över hela Åre och Åresjön. 

img_1283

Ungefär 10 minuter tog det till toppen och jag kände igen från bilder de snöklädda liftstolparna. Vi var uppe på Åreskutan.

Jag var på riktigt gott humör och det var en härlig känsla att vara helt själv, det var precis lagom upptäckaräventyr och trots enormt trevligt sällskap hela helgen så var det skönt att få göra nånting på egen hand. Göra det till en grej också, första gången upp på Åreskutan. Det var dock inte tid till att stå och filosofera särskilt länge och något fotande var inte heller direkt värt eftersom siktradien var ungefär tio meter. Så jag hakade på så jag skulle ha några människor i sikte, kollade åt vilket håll barnfamiljerna tog vägen och frågade för säkerhets skull en person om vilken backe jag var på väg mot och jodå, det var den röda. Det var bara två nedfarter öppna, en röd och en svart. Den svarta hette nånting i stil med störtloppet, så bäst hålla sig till den andra alltså.img_1271

img_1270

img_1272

Sikten som sagt… Tur jag är van att följa leder, det kändes faktiskt helt okej. Trist inte se något förstås men det varade bara en liten stund innan jag kom ner en bit och det lättade. Då var jag helt själv och svängde i härligt lagom fart i stora svängar längs med käpparna, lite som tour de ski var snömängden så det var verkligen noga att hålla sig innanför käpparna för utanför var det ganska stenigt. Jag insåg att det här är banne mig det bästa jag vet, att färdas fram helt själv bland berg och snö. Väder gör mig ingenting, visst blir jag också kall och blöt ibland men det gör mig liksom inget. Känslan av att vara mitt i det stora och känna att det här går bra, jag klarar det fint, det är oslagbart.

img_1273

Det tog mig en dryg halvtimme att åka ner från de ca 1275 höjdmeterna på toppen och det var en lagom tur för den dagen. Nöjd och lycklig gick jag tillbaka till Holiday club för att käka lunch och socialisera mig med de andra igen.

Väl hemma i Umeå satt jag en morgon med en kopp kaffe och läste en tidning jag fått med mig hem från Åre om att Kabinbanan är 40 år gammal och behöver renoveras och moderniseras, ungefär som det projekt jag jobbar med på campus i Umeå alltså. Ski star planerar därför att byta ut mot en skutgondol för att kunna ta nästan 10 gånger fler personer i timmen. Den här tar 75 personer per kabin vid perfekta väderförhållanden och det innebär att den kan ta uppemot 400-500 personer i timmen! Tänk, det är mer än många stadsbussar gör.

Hur det går får tiden utvisa, inget litet projekt att bygga på ett fjäll men vilken fantastisk uppfinning det är att kunna lifta upp!

En som fick betydligt finare bilder från sin topptur med Kabinbanan är Angelica på Vandringsbloggen, spana in hennes inlägg Kabinbanan i Åre för mer bilder!