Här kommer den tredje och sista delen i min berättelse om Höga kusten winter classic 2016. Här hittar du Del 1 hittar du Del 1 och Del 2.
Dag 3
Andra natten gick bättre, även om jag insåg att mina två liggunderlag ändå var i tunnaste laget så jag låg mest på sidan. Vaknade och bjöd hunden på mina sista korvar och packade ihop för dagens sista strapats. Det var en riktigt fin morgon och väldigt annorlunda att plötsligt vara vid en strand. Det är ju det som är så speciellt med Höga kusten, det är lite som Norge att det är både berg och hav på samma ställe.
Det tog längre tid att koka frukost när gasen började ta slut och allt hade hunnit bli kallt men till slut kom vi oss iväg som några av de sista. Plötsligt insåg vi att det var rätt tungt att gå men däremot var det inte ett dugg kallt – det hade blivit nollgradit. Kanske till och med någon plusgrad för klibbsnön var ett faktum. Ännu en sak att glädjas åt att ha fått provat och att det inte var varken smällkallt eller klibbsnö mesta tiden.
Sista dagens vandring var ganska enkel, vi tog lunch och fortsatte tuffa på till den sista stigningen som vi visste skulle bli tuff. Även om det klibbade var det bara att njuta det sista av tiden i skogen. Vi kom tillbaka in i skog med snötyngda granar likt där vi startade och det kändes som att det gått både blixtsnabbt och var hundra år sedan vi startade.
Hela gänget.
När vi kom fram till foten av berget tog vi en gruppbild och skiljdes åt för varsin väg. Jag gick uppför och märkte återigen att uppför är visst min grej, det är ju bara en härlig känsla att komma högre och högre upp. Ungefär halvvägs fanns ett vindskydd där det passade med vatten- och godispaus innan vi fortsatte och började nästan gå långsamt för att vi inte riktigt ville komma fram.
Sofie fotade mig och Josefin.
Väl framme blev vi mötta av Jerry och fick grattis-och-välkommen-i-mål-kram och high five och diplom, vi tog foto vid målflaggorna och gick in i toppstugan och åt våfflor och chokladbollar.
Ner kunde vi välja på att gå ned längs utsidan av slalombacken eller ta liften, jag glömde bort hur läskigt jag tycker det är att åka sittlift eftersom jag hade lite skavsår och gungade sakta ner mot Friluftsbyn igen.
Snipp, snapp, snut, vips var äventyret slut. Foto: Rike
Mina tre huvudsakliga lärdomar:
Comfortably cold, det är faktiskt inte alls farligt att vara lite huttrig, det går snabbt bli varm när en börjar gå igen.
Ät middag innan night camp. Så värt att ha varm mat i magen och energi till humöret när det är dags rigga tält.
Justera lager i tid. För att kunna vara comfortably cold och sen få upp värmen är det viktigaste att hålla sig torr. Att verkligen jobba för att inte bli svettig var en aha-upplevelse.
Checkpoint första nattlägret. 
Mäktiga Slåttdalsskrevan.
Fikapaus. Jag och Josefin i bild, foto: 
Mäktig känsla. Och det blåste lite kalfjäll så jag kände mig som hemma. Foto: 
Familjen rutinerad kröp in i en vindsäck och drack varm choklad. Nordens coolaste tjejer som vandrade med sina föräldrar. Foto: Rike.
Vägval. Foto: 
Här har vi äntligen kommit fram efter dag och kunnat börja laga middag. Jag hann bli rejält frusen och hungrig. Tur det är mysigt med pannlampa. Foto: Josefin.
Johanna Westberg 