Äntligen var det dags. För sommarkänsla, en liten getaway och ett litet inlägg här också. Vad jag längtat efter alla tre. Sedan barnen är det nog snart en handfull miniresor 1-3 nätter för min del som jag varit borta. En jobbkonferens i Vasa, en helg i Stockholm för att fira födelsedag med vän, en helg i Luleå för att fira födelsedagen till en annan vän, en möhippa i somras och så nu. Om ni undrade.
Det uppstod bara häromdagen en möjlighet att hänga på till Lycksele, en vän som skulle dit undrade om sällskap, och jag fick ok att jobba på distans. Så vi satte oss på bussen, redan svettig av en somrig dag i Umeå och jag har som alla andra inte riktigt hunnit plocka fram sommarkläderna och vi surrade hela de nästan två timmarna och vips var det dags kliva av.
”Ursäkta jag överhör er. Ja, ni kan hoppa av här så kommer ni direkt till hotellet istället för att åka in till resecentrum. Och ja, sushin är jättebra.” Tänk så bra prata för högt ibland!
I Lycksele var det ännu mer somrig kväll och vi kom till familjerummet och jag hade faktiskt väntat mig att det skulle vara lite nedgånget, jag har inte varit där sedan min mamma fyllde jämnt för snart 20 år sedan. Det var allt annat än nergånget, vilket rum! Och varsin stor säng och så skog utanför fönstret. Utekänsla inne. Semesterkänslan infann sig direkt.
Vi gick in till stan och köpte sushi på Blue ocean sushi vid torget och tog med till en liten park. Helt magiskt att kunna sitta ute i T-shirt till klockan åtta, då brukar jag vanligtvis ha somnat vid läggningen och just stapplat upp eller hålla på och diska undan och vara krokryggad och dödstrött. En glass på väg hem, nya veganska magnum med blueberry cookie kan ni testa. Glassinflationen är ju sisådär, mindre än vanligt och de har kastat om siffrorna: en magnum ska ju kosta 13kr väl? Som en av de dyrare, bara daimstrut dyrare på 15kr. Nåväl, den var värd 31kr just igårkväll.
Efter en lång kväll av att hinna prata klart men då upptäcka charmen med att få prata klart och aldrig bli klar, ni vet typ pyjamasparty-känslan? Så somnade jag iallafall bland gigantiska fluffiga kuddar och sov som en sten till 05:40 då jag vanligtvis blir väckt. Fick ju dock ligga kvar och dra mig ungefär hur länge som helst. Till slut gjorde jag en kaffe och läste ett kapitel i sängen, en av mina stora små lyxer i livet just det.
Sen drog jag på löpkläder och tassade ut och tänkte att jag ser var benen bär mig, de är inte i nån långpassform. Behövde bara gå bakom knuten så lockade ett berg och döm om min förvåning så var det faktiskt känslan av naturreservat/skogsstig/bäcksjön/örnbostigen. Jag har inte sprungit trail heller sen innan barnen, det har bara försvunnit ur livet. Sprungit har jag gjort men oftast i närheten och/eller med vagnen och senaste tiden har jag haft lite känningar i menisken också och inte kunnat göra mer ”vingliga” saker så det var lyckorus och fånleende och kanske faktiskt en glädjetår. Jag bara snurrade runt, det var hur litet som helst men massor med stigar och uppför och nerför och halvt scrambling och så plötsligt fanns en sten jag kunde sitta och meditera och bara andas på. I bara T-shirt.
Sen var det dags för frukost och starta dagen med att jobba från sängen och sen tillbaka till parken. Hade samtal att ringa och administration att göra och faktiskt också lite ren klippa-klistra-fix med papper jag behövde göra till en workshop på måndag, helt perfekt sitta utomhus med.
Avslutade med att gå och köpa en kaffe på Budahs kafferosteri och börja avrunda dagen och gå mot bussen och säga tack och hej Lycksele. Knappt ett dygn men en otrolig påfyllnad i batteri, effektiva jobbtimmar och sömn och friskvård till max.
Johanna Westberg 